En fågel i handen

Jag har ju berättat om min chans till lite utväxling, min bonus från anställningen, vilken innebär att jag genom en egen insats kunde köpa optioner till ett maximalt värde av strax under 100 tuss och tre år senare lösa in dem till ett pris åtminstone jag tycker ser väldigt attraktivt ut. Men andra verkar inte tycka samma sak…

Det är nästan så jag undrar om det inte är feltryck men jag ser nu att av totala antalet utnyttjade optioner så står jag för 7,5%!!!

Skulle det alltså vara så att jag är så ensam om att tycka att det är en bra deal, alternativt den enda som förstår att det är en bra deal, alternativt den enda som kan avvara en knapp 100-tusing? Av dessa verkar det första alternativet mest troligt.

Har nästan hjärtat i halsgropen av skräcken av att ha gått emot det stora flertalet. Antingen har 400 pers köpt på minimumnivån eller 12 pers köpt på maxnivån som jag, eller någonstans där emellan. Det är i alla fall en nästan obetydlig chans att jag känner någon på företaget som har gjort som jag och tagit max.

Först känns det oerhört skrämmande, men sen lugnar jag ner mig och tänker på att max jag kan förlora är ca 25 000 kronor. Blir istället lite upprymd av tanken på att jag har gått emot strömmen och har en hyfsat stor chans att tjäna flera hundra tusen (brutto), plus att om så få har använt möjligheten blir utspädningen av aktier desto mindre och chansen till vinst högre.

Kan det helt enkelt vara så att en överväldigande majoritet av mina kollegor tycker att en fågel i handen (25 000 kr) är bättre än en möjlighet att ha 10 fåglar (250 000 kr) i handen om tre år?

Blire inge hus?

Plötsligt kommer frugan hem efter att ha pratat med någon väldigt nöjd lägenhetsinnehavare och säger att vi kanske inte ska skaffa hus i alla fall.

Det finns alltid något att göra när man har hus och kanske är det inte värt allt slit med vår redan ganska fulltecknade livsstil.

Jag vet inte vad jag ska tro. Jag hade redan börjat flytta in i tankarna. Istället kanske vi ska köpa en större lägenhet. Men att gå igenom allt vad en flytt innebär och ändå inte få flytta in i ett hus känns inte så lockande.

Det kan vara krävande att leva ihop med någon som alltid lyssnar på den senaste som pratar, men det är okej, det betyder också att hon är öppen för nya åsikter och intryck.

Noll i månadsinkomst

Jag har fortfarande ett suppleantarvode från föreningen och barnbidraget kommer in på mitt konto men i övrigt kommer jag inte att ha ett öre i månadsinkomst resten av året. Tur att frysen är full…
Anledningen är att jag är pappaledig men har tjänat upp till gränsen för statlig inkomstskatt redan i år. Istället för att ta ut 50% från försäkringskassan (som det var tänkt) kan jag strunta i att ta ut något och om jag vill ta ut mer nästa år.

Under en miljon i lön – nej tack

Tänk att kunna säga så… Tänk att ha så bra arbetsmässigt självförtroende och så högt marknadsvärde att man kan säga nej tack när någon erbjuder en 950 000 om året i grundlön för ett jobb man kan tänka sig.

Det är precis vad min fru gjorde. Som ni vet har hon redan ett bra jobb och en hög lön, så när hon blev utplockad och övertalad att ta på sig en större roll tyckte hon att det var givet att även lönen skulle gå upp en hel del. Företagspolicy gjorde dock att de endast erbjöd henne ca 5% upp och således ca 5% under hennes minimum.

Nu kommer hon nog ändå att ta det om de så bara erbjuder en semesterdag extra utöver förra erbjudandet, men det var trots allt ett nej.

Det är lätt att tänka på girighet och att jämföra med arbetare eller fattiga, men det är verkligen irrelevant när man ska förhandla lönen. Det handlar inte om vad som är ”tillräckligt”, det handlar om att få ersättning i relation till vad man bidrar med och hur marknaden har prissatt ens kompetens.

Jag kommer för övrigt inte ens att tänka tanken på vad som är tillräckligt innan familjen bor i huset vi vill ha och vi är skuldfria. Sedan länge är jag däremot väldigt tacksam för ett underbart liv!

Problemet med höga bostadspriser

Vi tar det igen, det är nämligen viktigt!

Det är inte konstigt att folk blir lite glada när deras bostäder stiger i pris. Det betyder nämligen att deras nettovärde ökar, och om de inte räknar på sånt betyder det att de har lite mindre andel belåning på sitt hus, alternativt har väldigt mycket pengar att hämta ut från en eventuell (och ganska ovanlig) exit från boendemarknaden.

Men vad som i själva verket händer är att folk blir mer och mer beroende av sina inkomster. Vi är ett bra exempel på det. Särskilt nu när vi har barn vill vi känna oss så fria som möjligt och ha råd att vara lediga när jobbet tillåter (vilket är mycket när man har barn). Men sneglar vi mot hus så suger det direkt upp allt vi har på sparkontona, plus att vi blir hårdare knutna till våra jobb och stadiga inkomst.

Med ett netto på en halv miljon dollar skulle vi teoretiskt sett kunna hyra en lägenhet och klara av att betala hyra och mat med avkastningen på dessa pengar, som investerat kapital på hyfsat säkra utdelningsaktier.

Men istället är vi på väg in i husägande och kanske ett årtionde av hårt arbete för att få tillbaka vår skuldfrihet.

Om jag skulle prata arv med far

Pappa har en del pengar undanstoppat men eftersom min mor har minimal pension och kommer att leva för evigt kommer det troligtvis att gå åt och inte bli något kvar till mig och min bror.

Det är helt okej för mig, jag och min fru är som bekant på väg att bli förmögna själva. En tanke jag ändå bollar är vad min far har för inställning till min och min brors situation.

Han vet att vi har bra inkomster men har inte någon koll på att vi även har en hyfsad förmögenhet. Min bror har det inte, och har även lånat av far vid flera tillfällen.

Om det var så att han skulle favorisera min bror i ett eventuellt arv skulle jag bli besviken på honom. Inte för att vi prompt måste ha pengarna utan för att det är den ultimata dåliga lärdomen för hur man ska handskas med pengar.

Husprat kring brf-grillen

Så här års är det extra lätt att umgås med grannarna eftersom man bara kan samlas på gården istället för att bjuda hem varandra. Vi bjöd en familj på grillat och eftersom en annan familj hängde på gården fick de också vara med på ett hörn.

Förresten kom jag och min fru på att det just nu är det enda sättet jag inte är snål på, jag bjuder gärna hem andra på schysst mat. Skulle inte få för mig att bjuda någon annan på krogen men kommer de till oss på grillat blir det inte nån fläskytterfilé inte, det blir fina styckdetaljer och kravmärkt.

Vi tre ”karlar” började prata hus när vi stod vid grillen. Vi hade just varit och tittat på ett 7-miljonershus. En annan kille berättade hur han bråkar och bråkar med banken för att få låna mer. Det är lite tufft att få till eftersom de bara har hans inkomst just nu. Han försöker förklara för banken att de behöver mindre kvar per månad än deras modeller säger, plus att han gärna vill låna mer än 85% av värdet.

Jag säger det inte eftersom det skulle låta för drygt, men banken vill låna ut mycket, mycket mer är vi är bekväma med att låna. Vi har ett lånelöfte på 10 (tio) miljoner!

Relativt sett utifrån månadskostnaden är det kansek rimligt att vi får låna mer än dubbelt så mycket som våra grannar, eftersom våra inkomster är så mycket högre, men är det verkligen så att folk med höga inkomster aldrig blir av med jobbet och om de skulle bli det så får de lika välbetalda jobb igen? Banken verkar tycka det i alla fall.

Sanningen om vinster på boende

Som alla ekonomibloggare vet är vinster på boende i princip rent teoretiska. Förluster däremot är ofta verkliga och ibland förödande.

Om man som jag har gjort en teoretisk vinst på 500’ efter skatt på lägenheten efter sex års boende, så leder det endast till att jag antingen kan ta ut lite större lån eller köpa lite dyrare boende nästa gång. Det är inte troligt att jag kommer att bosätta mig i hyresrätt och investera vinstpengarna på riktigt.

Men om jag köper mitt drömhus för 7 miljoner och lånar 5 så blir riskerna lite större. Skulle då marknaden gå ner 40% och vi behöver flytta så står vi plötsligt där med 2,8 miljoner i förlust och 800’ i restskuld.

Till skillnad från boendevinster, vilka man oftast inte kan äta, så kan boendeförluster verkligen hindra en från att äta. Man har kvar sin skuld även om säkerheten är såld och borta. Kronofogden bestämmer hur mycket av din lön de plockar varje månad. Och de plockar den direkt, innan den landar på kontot.

En miljon på banken

Vi sparar ju till hus och är lite försiktiga med börsen, så vi har under ett par år tankat på sparkontona. Nu har min fru nått upp till den magiska siffran en miljon kronor på sitt sparkonto!

Egentligen är det två olika sparkonton eftersom statens insättningsgaranti ”bara” täcker 100 000€ och vi har bestämt oss för att därför ha max 800 lapp på varje bank.

Själv har jag en halv miljon på mitt sparkonto så nu börjar det se ut som att vi kan ha råd med kontantinsatsen till ett hyfsat hus även innan vi säljer lägenheten.

Jag säger det igen, att ha en ordentlig buffert öppnar så många fler möjligheter.

Inte längre sportbilsägare

Under hela min spar- och bloggresa har jag ägt en sportbil, vilket kanske är lite konstigt. I och för sig var det en gammal och ganska billig bil men det går ju lite emot min strävan i att vara återhållsam och ha praktiska saker.

Nu har jag i alla fall fått den såld, vilket jag är mycket nöjd med! När jag köpte vår familjebil bjöd de 5 000 för den gamla på bilfirman men jag lyckades få 18 000 privat.

Frugan gillar papperspengar så vi kom överens om att alla papperspengar är hennes och alla digitala är mina… Vidare ska jag ge henne 5 000 i kontanter varje månad och i gengäld få hela hennes lön 🙂

Jag gillar ju siffror på en skärm men det är något speciellt med papperspengar. Jag upptäckte också att det var en gräns på 10 000 i insättningsautomaterna och att man var tvungen att fylla i speciella blanketter om pengatvätt när man sätter in på ett bankkontor…

Bonusomgången

Både jag och frugan fick nya bonuserbjudanden. Det var enkelt för henne att skriva på eftersom de erbjöd gratis aktier om tre år, ifall hon fortfarande var anställd. För mig var det inte mycket svårare, även om det kräver egen insats. Ett optionsprogram där nersidan är liten och sannolikheten för vinst mycket stor. Utformningen med optioner gör att det blir väldigt bra utväxling på satsat kapital. I ett sannolikt scenario ger det ca 700 procent avkastning på satsat kapital efter tre år, före skatt.

Går det hyfsat bra kan familjen i och med detta få ut en miljon i bonus, brutto, om tre år. Går det helt åt skogen förlorar vi 25 000. Det finns inget riktigt max eftersom vi får ut aktier och de kurserna har ju inget egentligt tak. Men i praktiken skulle jag tro att max ligger på ca 1,6 miljoner. I bonus! Återigen svindlar det för en enkel bondpojk.

Min frus ekonomiska vardag

Jag råkade ha lite kontanter i plånboken och lade fram drygt fem tusen på bordet framför frun. Hon började filosofera över hur bortkopplad hon är från riktiga pengar och att hon tyckte att detta kändes som så mycket att hon skulle vara nöjd om detta var hennes månadslön.

Hon vet nästan aldrig hur mycket hon har på kontot och har ingen budget för sina utgifter. Hon är medveten om att det faktum att hon har så mycket pengar gör att hon antagligen inte sparar så mycket som hon skulle vilja. För vi vill ju köpa en villa.

Nu är det ju så att jag kollar vårt gemensamma spenderande på månadsbasis och ser hur mycket vi lägger på restaurang och fika, sånt som annars lätt springer iväg för min fru. Dessa utgifter är relativt höga, likaså matkontot, men så länge vi kan spara över 20 tusen per månad när en av oss är hemma med barn så tycker jag att det är ganska lugnt. Med det sagt ska man ju ändå hålla efter utgifterna, särskilt när man har ett mål.

Om negativa kommentarer

Läser lite gamla negativa kommentarer på min blogg och blir småförbannad. Jag älskar mina snälla läsare och även dem som ger konstruktiv kritik, men här kommer ett meddelande till hatarna där ute:
Jag behöver inte läsare på min blogg. Förstå att jag inte tjänar pengar på detta och jag gör det för att det är enda sättet jag kan få mig själv att skriva dagbok. Det alla läsare borde förstå är den ynnest det innebär att få titta in i en annan människas privatekonomi och tankar kring det. Det finns alla möjligheter att lära sig lite hur andra människor tänker, lära sig av mina misstag och av mina lyckträffar.
Det är inte skryt!
Ja det går hyfsat för mig i min jakt på miljonerna, men jag skriver även om misslyckanden. Vem bryr sig förresten om skryt från en person de inte känner? Pengaskryt kan vara väldigt trist om det kommer från en granne, kollega eller släkting, men i min värld ger det ingen särskild känsla alls om det kommer från en anonym person.
Dra-åt-helvete-pengar
Jag börjar bli mogen och har varit runt kvarteret ett par varv. För varje extra månadsutgift på sparkontot känner jag hur jag slappnar av lite i framtidsoron och hur jag bryr mig lite mindre om vad idioter gnäller om.
Idioter som tar mindre och mindre energi i min värld:
  • Kunder som kräver ohemult – Jag brukade böja mig baklänges för mina kunder och göra allt de bad om. Nu får de snällt anpassa sig till mig eller strunta i att vara kunder.
  • Chefer som vill att man jobbar över – Jag brukade bocka och göra som alla sa. Nu tar jag ledigt så fort det är en klämdag eller annan möjlighet, jag behöver inte pengarna så mycket.
  • Telefonsäljare – Lösningen på mina affärer finns inte i ett säljsamtal per telefon!

Folk är rikare än ni tror

Nu har jag följt ekonomibloggar i ca 6 år och skrivit min egen i snart 4. En sak jag och många andra har skrivit om är hur galet övervärderad bostadsmarknaden är och vilken gigantisk inbyggd risk som finns i den stora privata belåningen.
Retoriken har ibland landat i att totalt döma ut folk som köper i innerstaden. Kanske har bloggarna många gånger utgått ifrån att folk verkligen är skyhögt belånade och är övertygade om att priserna ska upp, Upp, UPP!
Men när jag ser mig omkring i min närhet, bland kollegor, släktingar och vänner, ser jag människor som tjänar så fantastiskt mycket att trots att det är dyrt och även om räntorna skulle gå upp till 6%, lätt har råd med sitt boende.
Neggobloggarna sitter och stirrar på sitt eget lönekuvert och undrar hur någon kan ha råd att köpa en lägenhet i Stockholms innerstad. Men förstår de verkligen vilka kassaflöden många av dessa köpare har? En helt usel IT-snubbe som jag tjänar 43 lax och alla mina kollegor verkar ha en högpresterande bättre hälft som är ekonom eller läkare.
Folk jag pratar med går alltså inte runt och spekulerar i sitt boende, de vill bara ha någonstans att kalla hemma. De tycker att det är dyrt men de ser hur mycket pengar de får över varje månad och de vet att det inte finns några liknande hyresalternativ. De enda som hyr är de som bara gästarbetar i Sverige i några år, och de är villiga att betala 28 000 i månaden för boendet (enligt egen erfarenhet).
Förutom kassaflödena finns det många som har lite backning hemifrån, med 40-talistföräldrar som gjort kloka val och gärna vill bidra.
Helt enkelt, fattar ni egentligen hur mycket pengar som finns där ute? Jag gjorde det inte, men börjar förstå.

Månadsrapport, juli 2014

Privatekonomi (3)En riktig semestermånad för första gången sedan, ja någonsin…
Har varit en massa strul med företagen och mycket pyssel och planering med junior, så det har inte varit så avslappnande direkt. Utgiftsmässigt har det varit ännu mer än vanligt (förstås) på semestern, med saker till stugan, gäster, utemat och dricka. Junior har suttit med på lyxiga krogar och jobbat på sitt bordsskick. Bra med uteserveringar.

Ändå har det gått plus men jag har inte riktigt koll på hur, det går fortfarande lite för fort för mig. Löner och föräldrapengar rinner in som de ska i alla fall.

Försäljning på webben:
HB 20 000
AB1 12 500
AB2 13 000