Jag har ju berättat om min chans till lite utväxling, min bonus från anställningen, vilken innebär att jag genom en egen insats kunde köpa optioner till ett maximalt värde av strax under 100 tuss och tre år senare lösa in dem till ett pris åtminstone jag tycker ser väldigt attraktivt ut. Men andra verkar inte tycka samma sak…
Det är nästan så jag undrar om det inte är feltryck men jag ser nu att av totala antalet utnyttjade optioner så står jag för 7,5%!!!
Skulle det alltså vara så att jag är så ensam om att tycka att det är en bra deal, alternativt den enda som förstår att det är en bra deal, alternativt den enda som kan avvara en knapp 100-tusing? Av dessa verkar det första alternativet mest troligt.
Har nästan hjärtat i halsgropen av skräcken av att ha gått emot det stora flertalet. Antingen har 400 pers köpt på minimumnivån eller 12 pers köpt på maxnivån som jag, eller någonstans där emellan. Det är i alla fall en nästan obetydlig chans att jag känner någon på företaget som har gjort som jag och tagit max.
Först känns det oerhört skrämmande, men sen lugnar jag ner mig och tänker på att max jag kan förlora är ca 25 000 kronor. Blir istället lite upprymd av tanken på att jag har gått emot strömmen och har en hyfsat stor chans att tjäna flera hundra tusen (brutto), plus att om så få har använt möjligheten blir utspädningen av aktier desto mindre och chansen till vinst högre.
Kan det helt enkelt vara så att en överväldigande majoritet av mina kollegor tycker att en fågel i handen (25 000 kr) är bättre än en möjlighet att ha 10 fåglar (250 000 kr) i handen om tre år?
Senaste kommentarerna