Hur jag fick 6 400 extra i lön

Många arbetsplatser erbjuder tjänstemannapension enligt kollektivavtal.
En del erbjuder motsvarande pensionsinbetalning trots att de inte har ett kollektivavtal.
Vissa företag erbjuder möjligheten att ta ut mer lön istället för den extra pensionsinbetalningen.

Det sista alternativet kallas ibland omvänd löneväxling och det har jag nu efter en hel del ping-pong kommit fram till att jag ska utnyttja.

Jag skäms att jag inte har gjort det tidigare. Jag har ju ett stort intresse av privatekonomi och det borde ha varit en lätt match att så fort som jag såg att jag skulle vara barnledig inse att detta var det bästa för mig.

Eftersom jag har en inkomst en bra bit under brytpunkten för statlig skatt borde det vara lätt att se att extra pensionsinbetalning inte är särskilt smart i mitt fall. Vårt första barn kom i början av 2014 och jag var barnledig från september samma år. Då ingick i och för sig hälften av ett avgångsvederlag från förra jobbet, så jag var nog ganska nära brytpunkten, men jag tog i alla fall inte ut någon föräldrapenning det året.

2015 var jag barnledig i 8 månader med halv föräldrapenning, så självklart var det dumt att betala in något till pensionskontot det året.

När jag säger att det var dumt menar jag i min situation. Andra kanske måste avsätta pengar för alls ha någon vettig pension. I mitt fall räknar jag med att vara ekonomiskt oberoende innan den antagna pensionsåldern.

2016 kommer jag att vara barnledig åtminstone en månad i sommar, plus att jag jobbar 80% och tappade en månadslön eftersom jag hade en skuld på lönekontot. Så enligt mina överslagsberäkningar ska jag inte riktigt komma upp till statlig skatt i år.

2017 kommer jag att preliminärt vara barnledig ca 7 månader. För att spara dagar kan jag välja att inte ta ut så mycket föräldrapenning så jag kommer definitivt inte att komma upp i statlig skatt.

Tills vidare fortsätter jag på 80% också, det är definitivt beroendeframkallande! Just nu kan jag inte tänka mig att arbeta 40 timmar en vecka (jag vet att det är bortskämt).

960 000 per år – nej tack

Detta skrevs för två år sedan men publicerades aldrig.

Folk högt upp i ledningen har spenderat månader att övertala min fru att tacka ja till en högre tjänst, så när de nu bara erbjuder 5% upp i lön är det inte så konstigt att hon blir lite motsträvig.

Om man inte vet så mycket om bakgrunden och istället ser en nybliven mamma som blir besviken för en löneförhöjning på 50 lax om året och en totallön på 960 per år, plus bonus, är det svårare att känna medlidande.

Men rätt ska vara rätt och jag är inte i samma liga så jag ska inte förstå i denna situation, bara vara ett stöd i hennes beslut.

Hon valde att förhandla hyfsat hårt och inte tacka ja till lönen på den position hon har gått med på att ta.

Redan innan sa hon att hon inte tänkte ta något under en miljon om året och det tror jag att nästa bud kommer att matcha.

Spännande fortsättning följer.

Förmögenhetsutvecklingen, grafiskt

Här ser ni min och sedemera vår förmögenhetsutveckling sedan jag började ta min ekonomi på allvar vid 36 års ålder.

Det stora hoppet i januari 2014 kommer av att det var då jag slog ihop min och frugans finanser på papperet, samtidigt som jag uppvärderade lägenheten för första gången. Jag ville nå första miljonen genom att följa min plan, som inte innefattade fruns inkomster eller värdeökningar på boende.

Jag är inte lite stolt över denna utveckling, särskilt med tanke på att vi lever gott och har fått två barn sedan början av 2014.

utveckling

Månadsrapport, april 2016

 

april 2016

Börsen gick lite bättre men i övrigt var det inget speciellt att rapportera.

Kul att ha över en miljon i ISKn för första gången, även om lite är i kontanter.

Var på väg att värdera upp lägenheten igen eftersom en granntvåa gick för mer än vår trea är värderad till, men nu ligger det en trea ute till lägre utgångspris så jag avvaktar den försäljningen.

Försälning på nätet:
AB1 12000
AB2 5000

Ett underbart, underbart liv!

Mina pengadrömmar och stora planer har till viss del grundats i att vilja byta liv, att inte vara bekväm eller nöjd med det jag hade. Så var det definitivt när jag startade mitt första företag och när jag började spara.

Nu har vi väl i och för sig minst lika många drömmar fortfarande. Vi vill gärna bo större, ha lite mer tid, frun vill ha mindre stress på jobbet och liknande, men när vi stannar upp och tänker efter känner vi oss fantastiskt lyckligt lottade tacksamma över livet vi har.

Det som gör det så enkelt för oss att känna oss nöjda och tacksamma är att vi har alldeles underbara barn som ger oss glädje och distans varje dag!

Men barnen är också en extra morot att bli fria från arbetslivet. Sju år är lång tid när man tänker på framtiden, men tänk om vi kan vara fria när lillan börjar skolan, det hade varit ganska ovanligt och speciellt!