Jobb och Firma

Dags att tänka lite utanför lådan när det gäller att spara. Vad skulle jag kunna spara in på?

Boende, avgift 4000
Den är inte mycket att göra åt, jag vill inte flytta. Det här är dock den viktigaste kostnaden man generellt drar på sig som är ganska svår att dra sig ur. Mitt boende är nu lite dyrare än jag haft tidigare men det gör inte något eftersom min inneboendes bidrag gör att det blir väldigt billigt i alla fall.

Lån, ca 3000 (ränteavdraget får jag tillbaka långt senare eftersom jag inte jämkar)
Här funderar jag ju hela tiden på om jag ska amortera ner det eller investera pengarna. Hittills har jag aldrig amorterat på grund av för liten skillnad mellan låneränta och sparränta. Denna post är förstås i stigande och kommer så att vara i ett par år troligtvis.

CSN, ca 1300
Jag har ju flera gånger agiterat ivrigt om att den typ av studielån jag har är det bästa lånet man kan ha och det ska därför vara det sista man betalar tillbaka. Det finns dock ett ”men”. Om jag skulle använda 200 000 till att betala av CSN på ett bräde skulle mitt kassaflöde stärkas med 1300 per månad på en gång. Om jag istället amorterar bolånet med samma summa stärks mitt kassaflöde istället med ca 550 kronor per månad. Så, varför blir det så här? Jo, i studielånet är det ju en icke valbar amortering inbakad och inbetalningen styrs av min lön. Nej, jag kommer inte att ändra mig och betala av mitt CSN snabbare, men det är en intressant räkneövning, kassaflöde ska man inte bortse från.

Mat, ca 2000
Detta känns redan i underkant och jag är väldigt nöjd över att jag numera tar med mig matlåda och på så sätt sparar 1000 kronor i månaden. 90 mål mat per månad ger alltså en budget på bara 22 kronor per mål. Jag kommer ihåg att ”Miljonär innan 30” låg på max en tia per mål men det blir tajt för mig. Nu har jag i alla fall skaffat konto på Coop för att jag ska kunna hålla exakt koll och följa upp min budget. Det kommer att åka in 2000 per månad och sedan ska jag försöka hålla mig till det.

Transport, ca 700
Självklart är det SL-kortet som avses. På sommarhalvåret kommer detta istället att utgöras av bilkostnaden, vilket nog är i underkant. Alltså ska jag försöka cykla till jobbet på sommarhalvåret (jag har lovat det förut) och bara använda bilen till utflykter och sånt.

Kläder, ca 200
Jag får ganska mycket kläder av företag jag samarbetar med så detta har jag kunnat dra ner rejält på. Ändå kan jag inte sätta noll, det finns ju alltid något extra jag behöver.

Övrigt, ca 1000
Det vanligaste här är nog sportprylar. Jag älskar alla sporter och spenderar efter moget övervägande gärna en del så att jag kan utöva dem. Här kommer även bio, fika, mat ute, presenter, vilket gör att också denna kategori känns tajt.

Efter att ha gått igenom denna lista kan inte se att jag ska kunna spara in på något mer utan att få det riktigt tråkigt eller jobbigt. Det är snarare så att jag tvivlar lite på att jag verkligen kan hålla denna budget. En av anledningarna till att jag kunnat spara så mycket är att det ramlat in lite extra kontanter från privatförsäljning och andra icke budgeterade inkomster, vilket har gjort att jag kunnat hålla budget men ändå spenderat lite extra på ”övrigt”.

Istället måste jag alltså öka inkomsterna om jag ska spara mer. Det blir säkert ett inlägg om det.

När jag studerade ägde jag ingenting. Mina favoritkläder hade jag fått av en sponsrad vän, jag fick låna en bil på sommaren och datorn var en ”skrotad” gammal häck. När jag började jobba och hade ett eget hem sa min tjej; ”det är så lätt att köpa presenter till dig för du har ingenting”.

Åren efter det, med höjd lön och eget boende, följde att jag köpte på mig sånt som jag aldrig hade ägt men alltid tänkt att jag borde. Eftersom jag hade snålat så länge var behovet nästan omättligt. Vinterkängor, skidkläder, vinterjacka, resväska, ryggsäck, kostym, kavaj, finskor, finkläder, stereo, dator och mobil som inte är kasserade, teve, husgeråd, tavlor, möbler, mattor, resor, bil, ja det var inte så konstigt att jag inte lade undan något förrän många år efter jag hade fått mitt första jobb.

Men! Till slut är det nog. Man måste säga; stopp, nu har jag det jag vill ha. Om något går sönder köper jag nytt men annars är jag nöjd med det jag har!

Det tänkandet styr mig på två sätt.

• Köpa kvalitet från början.
  • Inte nödvändigtvis det dyraste, men gjort för att hålla.
• Vara nöjd med det jag har.
  • Jag kommer inte att bli lyckligare med en större teve.
  • Jag går aldrig och funderar på vad jag mer behöver.

Vad man dock inte får bortse ifrån är att man ska komma till en materiell nivå där man känner sig nöjd. Självklart skulle jag ha kunnat fortsätta att leva som en luffare och sparat en massa pengar, men då tror jag verkligen att jag skulle ha berövat mig lite av livet. Det är självklart en svår gränsdragning och jag vet inte riktigt hur man ska göra den.

En enklare gräns för vilken standard man ska unna sig själv är att behålla 10% av förtjänsten ”för sig själv”, som boken ”The Richest man in Babylon” förespråkar. Min regel talar lite emot detta, i och med att jag först ville nå en standard jag kände mig nöjd med, och inte öka den standarden i och med att inkomsterna ökar. Det kräver dock mer disciplin, det ligger inte i människans natur att känna sig nöjd med det man har.

Om någon tycker att det går ganska fort uppåt för mig just nu kan jag bara hålla med. Jag vill också visa min ödmjukhet och tillstå att det är ganska gynnsamt sparklimat för mig.

Här är några anledningar till att jag kan spara så mycket och ändå ha ett rikt liv.

• Jag har en hyfsad ingenjörslön
• Jag har inga barn
• Jag har en inneboende
• Jag bor inte centralt och flott, trots att jag ”har råd”
• Min enskilda firma tar en del utgifter jag annars hade haft privat (resor, datorer, mobiler, bredband mm)
• Jag åker på semester utomlands gratis två gånger om året och drar då in pengar till firman. Därav känner jag inget behov av ytterligare resor.

Jag tycker att de mest motiverande ekonomibloggarna är skrivna av människor som trots  mediokra förutsättningar lyckas spara framgångsrikt. Det var så jag fick upp ögonen för att jag själv borde kunna spara.

Jag inser som sagt att jag just nu har det lite bättre förspänt för sparande än många läsare, men jag hoppas att alla kan bli inspirerade och tänka på att varje val spelar roll, även om man inte har så stora marginaler att leka med just nu.

Bara för kul gjorde jag en ny målkurva där jag utgick från 450 000 i nettoförmögenhet och ett månatligt tillskott på 16 000.

Sedan lade jag på en tioprocentig årlig ökning både på förmögenheten och på tillskottet. Tillskottet läggs också varje månad till förmögenheten.

Den påhittade ökningen av sparandet ska alltså komma av intäkter från företagen. Allt är väldigt hypotetiskt och rosenrött, men fullt möjligt.

Sen låter jag tiden verka och tittar på vad som har hänt på min femtioårsdag, knappt tretton år från nu.

Då har förmögenheten blivit 10 miljoner.
Tillskottet senaste månaden var 55 000.
Inkomst av kapital var 134 000 senaste månaden.

Så skulle jag kunna leva när jag är 50 (även om förstås inflationen urholkar en hel del och jag definitivt inte skulle spara så stor del som jag gör nu, å andra sidan har jag i drömmarna mycket mer lönsamma företag). Men sen finns det väl risk för att mitt drömhus då kostar 25Mkr…

Eftersom jag skryter så ogenerat över mina bedrifter måste jag blanda upp det med lite självkritik också.

Jag har hittills misslyckats fatalt med ett par grejer som skulle hjälpa mitt sparande.

Att cykla till jobbet, som jag lovade här, funkade i en vecka sedan blev jag sjuk. Efter det kunde jag skylla på att det snöade ofta och inte gick att komma fram. Nu har det varit rent och fint ett tag, men eftersom jag har månadskort nu har jag inte besparingsmoroten till att vara en friskus.

Jag hade också tänkt ta med matlåda istället för att äta på firman. Detta på grund av att vi inte längre får matsubvention från företaget. Det har inte funkat heller (förutom ett par gånger). Här vill jag verkligen bättra mig, men då krävs det bättre planering och disciplin. 70 spänn om dan är i alla fall för mycket om man vill vara en duktig sparare.

Jag borde kanske sätta en markering i kalendern varje gång jag har medhavd lunch, så kan jag redovisa det varje månad här på bloggen. Start i februari alltså!

(Inlägget publiceras lite i efterhand så jag har alltså redan startat)