Likvidera ett företag

Jag skapade ju ett eget AB just före årsskiftet 2011-2012, där jag lade den webbutik som jag drivit i en enskild firma i många år. Det var rätt tid att göra eftersom den skulle börja göra vinst.

Samtidigt hade jag ganska nyligen flyttat ihop med min kvinna och startat ett företag med henne utan att ha någon verksamhet. Vi visste att vi ville göra något men var tvungna att snabba på innan hon började sitt nya jobb, eftersom det i kontraktet stod att ledningen måste godkänna sådant under anställningstiden.

Men eftersom vi nu är gifta finns det ingen mening med att släpa på ett extra bolag. Lite kul är det att se folks märkligt imponerade miner när jag säger att jag driver två AB och ett HB, men det är ju inte antalet företag som är viktigt, det är vinsten!

Jag har alltså ett extra betalkort i plånboken att hålla reda på och extra bokföring, extra bokslut, extra verksamhetsberättelse och så vidare.

Det är alltså dags att låta vårt gemensamma bolag ta över verksamheten i mitt enskilda AB.

Tekniskt gör jag väl ungefär så här:

  • nya bolaget köper lagret
  • gamla bolaget likvideras
  • aktiekapitalet tas ut
  • leverantörer och kunder kontaktas
  • bankkonto och kort sägs upp
  • bokföring slutförs
  • bokslut och årsredovisning görs

Det är inte så roligt som det låter att ha tre olika företagskort i plånboken, plus två bankkort och ett Visa (Coop).

Annonser

Jubileum och enkät

Märkte just att JoF har treårsjubileum, vilket jag tänkte fira med bloggens första enkät!

Välj det svar som är närmast sanningen.

Jag kan dela med mig av lite statistik också eftersom du var snäll och svarade på enkäten.

  • Jag har skrivit 608 inlägg
  • Bästa dagen var 15 september (nyss alltså) som hade 1 055 sidvisningar
  • Totalt har JoF 238 000 sidvisningar och 2 000 kommentarer
  • De som har kommenterat mest är Legendarisk och Lundaluppen
  • Bästa månaden är denna, vilken har drygt 14 000 sidvisningar
  • Mest inlänkar ger 40 procent 20 år och Lundaluppen
  • Mest utgående klick har Miljonär innan 30 och Fri som fan fått

Skuldfri eller investerad

Det är väldigt lockande att bli skuldfri.

Men vi skulle ha varit skuldfria idag om vi inte hade köpt sommarstugan och den nya webbshoppen.

Vi skulle också kunna vara skuldfria imorgon om vi flyttade till en hyreslägenhet.

Alltså, här tycker jag att det tydliga ställningstagandet görs. Är vi så rädda för att vara skuldsatta att vi hellre bor i en hyresrätt som kostar oss mer per månad än en motsvarande bostadsrätt (inklusive lånekostnader)?

Det är ju klart att man betalar lite för att slippa risken, men å andra sidan, om man siktar på att köpa hus i framtiden är risken snarare att priset bara fortsätter att gå upp innan man ska köpa. Då kan det vara bra att åtminstone ha en bostadsrätt som också har stigit i värde.

Om allt sjunker så sjunker huset med fler tusenlappar än lägenheten, så det är ju bra i det långa loppet.

Om man inte vet exakt när smällen kommer ser jag ingen möjlighet att hoppa av bostadsmarknaden och vänta ut fallet. I DIs kommentarsfält har jag sedan 2005 läst om folk som sålt sina lägenheter till ”fantasipriser” och sitter och väntar i en hyreslägenhet på att smällen ska komma…

Några har i så fall väntat ganska länge…

Men tillbaka till skuldfri eller investerad. Är det idiotiskt att ha både lån och investeringar? Om vi siktar på att betala av lägenheten så snabbt som möjligt, har det egentligen någon betydelse om vi så fort vi är klara ska köpa ett hus för 6 mille?

Sommarhuset igen

Har inte satt mig in i hur fastighetstaxeringen sätts, men det sommarhus som vi har lagt 750′ på och fått en höftad värdering på mycket mindre än så, är nu taxerat till nästan en miljon!
 
Det normala är ju att taxeringen ligger en bra bit under eventuellt försäljningsvärde, säg 20-30%.
 
Detta kom faktiskt som en strimma hopp för oss. Inte för att skatteverket erbjuder sig att köpa vårt hus för den summan, men det är en fingervisning om att mäklaren kan ha fel.
 
Projekten med huset går vidare. Vi väntar nu på att utbygget ska komma igång. 

Star struck

Genom en gemensam bekant fick jag träffa och tala med en VD i ett internationellt storföretag. Det var mest trevligt småprat och pågick bara några minuter, men han sa att vi skulle ut och ta en öl ihop nån gång 🙂
 
Det är ju populärt att säga att ”han var bara en vanlig människa” men under den korta stunden kändes det inte så. Det kanske bara kändes som att han var ovanlig för att jag vet att han har mer än 50 000 anställda under sig och tjänar nästan en miljon i månaden.

Skuld är bra i ett större perspektiv?

En del, särskilt pengahaverister, menar att bred skuld bland allmänheten är något som har uppfunnits av staten för att hålla medborgare i schack.
 
Teorin går ut på att om ett folk hyr sitt boende och går till sina jobb så kan de när som helst strejka eller sluta gå till sina jobb och kanske till och med bränna sina besparingar på spånken eller nåt annat oproduktivt.
 
Om man istället ser till att vanliga arbetare kan låna pengar, samtidigt som man gör det lättare att bygga, betyder det att folk kan få sina egna hus, samtidigt som de är högt belånade och absolut inte kan få för sig att gå ut i strejk eller på annat sätt vara dåliga för produktiviteten.
 
Man har helt enkel fått en hållhake på vanligt folk.
 
Ruttet och manipulativt är ofta den första reaktionen. Men tänker vi efter lite så måste det väl vara så att vad som är bra för landet i stort också är bra för dess invånare.
 
Frågan är om vi hjälper eller stjälper produktivitet och tillväxt när vi är belånade. Om 20% av min lön går åt till att betala ränta så är det ju pengar som jag skulle kunna handla för istället. Eller ska man tänka som så att pengarna jag betalar i ränta ändå snabbt kommer ut i cirkulation, genom investeringar och ägarnas spenderande? Värst kanske det är om jag gör mig skuldfri och sedan sitter och lever billigt resten av livet utan att producera eller investera, utan bara lever på mina tillgångar.
 
Eller löses allt sånt av sig självt genom inflation om alla producerar och spenderar, och deflation om ingen producerar och alla gnetar?
 
Lite för komplicerat för mitt huvud och min utbildning känner jag. Kanske finns det någon som kan spåna djupare i kommentarsfältet.

”Men det har jag hört av någon”

När jag pratar ekonomi med folk stöter jag på det hela tiden. Folk som baserar hela sin världsbild på vad de har hört av någon, på teve, i någon dokumentär eller vad någon insatt person har sagt till dem. Men har du tänkt efter själv?

Ännu värre är det i styrelsen i min bostadsrättsförening. Det är kloka och kompetenta människor mestadels, men alltför ofta hänvisar de till vad någon någon gång har sagt. Nu är det några gånger för mycket som den gamla ordföranden har kommit upp som referens på tokiga påståenden så jag kollar upp allt jag kan.

Jag kan säga att det ger ganska bra eftertryck när jag kan kolla upp saker och berätta hur det egentligen ligger till. Då lyssnar de nästa gång.

Tidigare äldre inlägg