Månadsrapport, mars 2019

En helt okej månad, med börs, budgetutfall och inkomst. Inget speciellt att rapportera.

Värt kanske att notera det ovanliga att måldatum 1 är oförändrat mellan två månader, alltså att jag håller mig inom den ökning som måste till för att måldatum ska hållas.

En annan sak är att resultatet på ISK ligger på plus för första gången på länge.

Annonser

Nästa miljon kan ta tid

Mellan miljon 4 och 5, liksom mellan miljon 5 och 6 gick det bara 15 månader, men jag är osäker på hur lång tid nästa miljon kommer att ta. I och för sig är vi redan halvvägs dit men inkomsterna ser inte så bra ut framöver. Mest för att frun är föräldraledig, men också för att mina optioner, som varit så lyckade två år i rad, inte kommer att bidra med så mycket de närmaste åren, troligen. Själv går jag på 80% som vanligt, vilket också spelar roll.

Alltså är vi mer utlämnade åt marknaden för hur vår utveckling ska gå.
Med drygt 2,5 miljoner har vi mer investerat än någonsin, trots att vi har nästan 1,5 miljoner på sidlinjen och drygt 2 miljoner avbetalt på lägenhetslånet.

Med allt det sagt är egentligen bara poängen att det blir svårare och svårare att styra utvecklingen för t.ex. när nästa miljon kommer. Marknaden bestämmer till stor del och det är så det måste vara. Gilla läget och fortsätt skaffa inkomster.

MMM

Fick en ögonöppnare när jag kollade på ett avsnitt av MMM (Mister Money Mustache) på YouTube, där han svarar på en fråga om sparande och frihet från en man som har barn lika gammalt som vårt äldsta. Jag har ju funderat på att gå upp i tid för att maximera min inkomst under en period inför nästa föräldraledighet, och även om det bara är ett antal fredagar jag kan räkna på mina fingrar så är det väldigt viktigt för familjen att vi tar hand om varandra nu och att jag finns där för mina större barn som verkligen formas som människor nu.

Men jag har lovat mig själv att inte ta beslut innan jag har tillräckligt med data. Med andra ord finns det inga helt känslomässiga beslut i min värld längre. Om jag ska tacka nej till en chefstjänst för att jag inte vill missa lediga fredagar ska jag veta hur mycket pengar jag ger upp. Om det kostar 50 000 på ett år är det inte mer än rätt att jag erkänner det för mig själv.

Nu måste jag alltså ta reda på ungefär hur ekonomin ser ut för de olika scenarierna och först därefter ta mitt beslut.

Känslomässigt vet jag redan att jag vill fortsätta på 80%, men det är det som är så bra med principer, då slipper man agera på känslor.

Dolda tillgångar

Det finns några få tillgångar som jag inte redovisar i månadsrapporten.

Dels är det personaloptionerna, som i sig själva inte har något stabilt värde förrän det är dags att lösa in dem. I och för sig går det att sälja dem utanför börsen, men då ska man uppskatta ett pris, vilket blir väldigt volatilt och snabbt kan gå ner till noll. Alla mina optioner står på noll just nu.

Men mina utlägg för optionerna kommer tillbaka i form av bonus. Det skulle jag i och för sig kunna redovisa, men dels har jag ju inte tillgång till dessa pengar innan de kommer på lönen upp till 2,5 år från nu, dels ska de skattas innan jag har dem. Uppskattat värde efter skatt är ca 200 000, lite beroende på hur mycket jag tjänar det år de faller ut.

Den andra stora tillgången är ännu mer abstrakt. Det är nämligen vårt stora konto på Försäkringskassan, alltså föräldradagar. Dessa dagar blir givetvis inte extrapengar, utan när de utnyttjas försvinner ju lönen, men i ett frihetsperspektiv är de värda nästan lika mycket som pengar på banken.

672,5 dagar har vi totalt, varav 210 dagar på lägstanivå (180kr/dag). Resten är ersättning på maxnivå, vilket är 967kr/dag.

Med det får vi alltså fram ett pengavärde på föräldradagarna: 180×210+462,5×967=485037,5

På något sätt är denna halvmiljon mycket relevant för oss som vill gå i tidig pension. Om jag t.ex. skulle vara nära att bli fri just nu, skulle jag veta att vi kan leva på detta i ca 1 år, även om vi skulle ta ut det på längre tid för att göra det bästa av skattesituationen.

Här skulle man kanske vilja optimera uttaget och göra så kallade “mini retirements” (från 4 hour work week). Alltså, t.ex. skulle min och fruns bonus förra året räcka till att ta hela året ledigt, i och med en lägre skattesats då vi inte skulle ha en annan inkomst. Men istället fortsatte vi att jobba och accelerera vår förmögenhet, och så att vi kan få bonus igen och så småningom ta ut bonus det året vi slutar jobba.

Man kan också se våra långa föräldraledigheter som minipension. Det hjälper mig också att ligga på gränsen till statlig skatt, även om jag får bonus.

Den bästa komplimangen i min karriär

Jag är väldigt pragmatisk av mig, åtminstone när jag får tid att tänka efter. Då jag har ett ganska långt arbetsliv att se tillbaka på är det givetvis så att jag har fått ett och annat “bra jobbat” kastat till mig.

En gång var det en slags lägre projektledare som sa “Bra jobbat, ….jag lärde mig på kursen senast att man skulle säga så…”

En sån komplimang har så klart ett minusvärde, och i en kultur där det ska uppmuntras hit och dit är det nog ganska sunt att ta komplimanger lite för vad de är – ord, ofta tomma.

Riktiga komplimanger är handlingar som bevisar att avsändaren verkligen menar det, vilket kan vara löneökningar, bonus eller befordran.

På senaste utvecklingssamtalet undrade min chef om jag själv var sugen på att bli chef. Jag fanns tydligen på radarn för ledningen som bestämmer sånt, och den senaste som blev befordrad hade min chef själv satt efter mig i listan.

Allt detta endast om och när jag är redo för att ta mer ansvar och jag antar att det innebär att gå upp till 100% i tid, plus att givetvis närvara på alla kvälls- och helgaktiviteter.

Även om det är minst 2 år bort var det väldigt trevligt att höra och jag suger vidare på den karamellen. Min “karriär” har inte direkt varit rosad.

Lönemässigt? Jo, jag tänkte att jag skulle kolla upp ett par chefer för att ge ett bättre svar. Jag kan gissa på upp 5-8000/månad. Tror att min chef har drygt 10’ mer än mig, men också lite mer erfarenhet.

Tänk om man skulle skiljas

Att gå igenom uppbrott är smärtsamt. Handlar det om äktenskap och även barn inblandade kan det vara fruktansvärt. Här pratar vi som vanligt bara om ekonomi, så jag tänkte spåna lite kring ekonomidelen av skilsmässa.

Skilsmässa kan vara det vanligaste sättet i Sverige att gå från en god till en dålig ekonomisk situation. Jag har tyvärr en vän som går igenom detta just nu. Hon är helt förstörd känslomässigt, så till den grad att hon inte kunnat jobba de första två veckorna och hon kommer att skära ner sina arbetsuppgifter framöver och tappa lön. Samtidigt inser hon att ekonomin kommer att bli oerhört tuff framöver.

De fasta kostnaderna säger hon är 19 000 per månad och då räknas alltså inte någon mat eller kläder in. Med en lägre arbetsinsats kommer lönen antagligen inte täcka ens dessa utgifter varje månad.

Det finns rejält med sparpengar och mycket övervärde i lägenheten, men det är ju inte så kul att leva på sparpengar när man är mitt i livet och inte vet hur framtiden ser ut.

Jag har givetvis erbjudit mig att hjälpa henne att gå igenom ekonomin och se var vi kan hitta lite luft. Än så länge tror jag dock bara att hon behöver ventilera frustration och är inte redo att se lösningar.

Gjorde själv en snabb uppställning av min “singelbudget”, där jag tog vår vanliga budget och skrev in motsvarande utgifter jag tror att jag skulle klara mig på om jag blev lämnad.

Det skulle gå från nuvarande 43 000 till 27 000, så det skulle inte vara så lätt för mig heller att få det att gå ihop.

Det är helt enkelt så att det är ekonomiskt väldigt ineffektivt att på en vuxen ta kostnader för att ha dubbla boenden, alltså bara en vuxen som betalar boende, bil, prylar som man kan tänkas behöva i en barnfamilj.

Om man som aspirant till FIRE skulle gå och skilja sig skulle det alltså vara förödande för intäkter och kostnader, men dessutom skulle man bli av med hälften av tillgångarna. Till råga på det kan man antingen bli tvungen att sälja tillgångar för att lösa ut frun från lägenheten alternativt ta lån och ytterligare öka sina kostnader.

Så, ungdomar, välj partner med omsorg och försök jobba igenom de motgångar som oundvikligt kommer i relationen i livet som småbarnsfamilj.

Framtidens hälsa

I automatiseringens namn, vilket kommer att accelerera under lång tid framöver, finns det ett område som jag tror har mycket större potential än folk förstår. Jag tänker på hälsovård och sjukvård.

Information om världens sjukdomar görs mer och mer tillgänglig genom digitalisering, databaser, smarta sökningar, vilket blir kontinuerligt bättre sedan länge, men den stora vinsten kommer först när diagnoser ställs av maskiner i mycket högre grad. Det är ju inget nytt egentligen, för så fort man bygger en maskin som analyserar prover så är steget inte så långt till att den också slår fast diagnosen.

Förbättringspotentialen är dock stor genom att ett datorprogram skulle kunna analysera symptom, för att föreslå vilka prover som bör tas, och sedan ge en diagnos utifrån dessa prover.

En läkare är i dagens system en extremt trång resurs, vilkens tid trots det upptas av arbetsuppgifter som i stor utsträckning skulle kunna automatiseras eller tas över av mindre kvalificerad personal.

Det har varit mycket fokus på att teknikutvecklingen skulle ge oss bärbara prylar som skulle mäta vår hälsa, typ träningsklockor som även mäter vårt blodtryck, njurfunktion eller vad som helst. Detta tror inte jag på då det bara är i högriskfall man skulle vilja ha minutuppdatering på hälsotillståndet. Däremot tror jag på automatiserad provtagning och kontroll för att på t.ex. månadsbasis följa upp hälsotillståndet och fånga diagnoser tidigt.

På det spåret vill jag slå ett slag för företagshälsovård. Att verkligen ta till vara på den förmån det innebär att få en översyn av sin egen kropp. Se till att du utnyttjar det, ta till dig resultatet och gör de anpassningar som behövs!

En annan sak som kan vara intressant som anställd eller arbetssökande är ett friskintyg, vilket kan vara aktuellt om man till exempel söker en speciellt krävande tjänst.

Tidigare äldre inlägg