Frihet och förskola

Vi vill inte att barnen går för långa dagar på förskolan och anpassar oss så att vi kan vara med dem mer, t.ex. genom att gå ner till 80% arbetstid. Men att vara med dem hela dagarna är ganska påfrestande, så min insikt när jag var föräldraledig senast var att livet skulle vara exakt likadant om jag var ekonomiskt fri. Dagarna skulle ändå fyllas av att ta hand om barn, laga mat och städa, för att på kvällen smita iväg och träna lite.

När barnen når 0:an eller “förskoleklass” gäller skolplikt, så då får barnen gå även om en förälder går hemma och drar.

Vårt äldsta barn börjar nollan 2020, nästa 2022 och sista 2024, så det är väl ett bra mål att vara helt fria 2024. Annars kan man ju alltid driva företag eller så, om man vill att barnen ska vara kvar i förskolan, men eftersom det är kul med ett måldatum kan vi väl sätta upp 2024 som ett absolut måldatum för vår frihet.

Annars har jag ju en uträkning som visar när vi ser ut att kunna nå 10 miljoner i nettovärde, vilket skulle kunna försörja oss för alltid, i teorin. De två olika graferna visar september 2021 respektive september 2023, beroende på hur aggressiv tillväxt jag räknar med.

10 miljoner är inte heller ett mål som är totalt förankrat och övertygande tillräckligt, mest bara en rund siffra, bra som mål. Nej, 10 miljoner som mål utgår antingen från att vi räknar hela nettoförmögenheten som investerad, även om en del ligger i hus. Alternativt att vår budget blir lite lägre om vi fokuserar på att leva lite mer medvetet, t.ex. kostnader kring att arbeta, plus mer kostnadseffektiv mathållning. Det tredje är att jag är övertygad om att vi kommer att ha inkomster när vi slutar förvärvsarbeta. Jag arbetar gärna enklare jobb kort tid, t.ex. säsongsjobb inom trädgård eller korta inhopp på vad som helst. Även om det inte kommer att vara en lön man är van vid så kommer en väldigt liten del att försvinna i skatt.

När jag anpassar vårt pensionsdatum till barnens skolgång blir det dock mer naturligt att i någon mån jobba på till sommaren 2024. Då skulle vi kanske kunna ha 12 miljoner istället för 10, varpå våra valmöjligheter ökar en aning. Det är faktiskt inte så att vi nödvändigtvis ska flytta ut till ett billigt torp på landet, utan kanske istället utlandet drar, och vi måste ta höjd för lite större budget.

Frun är ju inte härifrån och man måste ta med i beräkningarna att hon vill omallokera oss ifall det till exempel skulle hända någon familjemedlem något.

Annonser

Den moderna arbetararistokraten

Jag funderar på ett ganska modernt fenomen, kunskapsarbetaren på den lägsta nivån, den som utför arbetet, men tvärt om mot tidigare tjänar mycket mer än sina beställare, projektledare och andra överordnade.

Jag pratar helt enkelt om den nya tidens soloentreprenör. De finns i drivor i IT-världen. Där fakturerar de timtaxa som ett fint IT-bolag, och nästan allt går in i deras eget bolag.

Äntligen har ”arbetaren” sett och utnyttjat sitt värde. Undrar om Karl Marx hade gillat det eller om det är kapitalets sätt att driva människor hårdare?

I mitt nuvarande projekt sitter det några som bär detta på utsidan. De vet sitt värde. De går ner i tid för att de ska hinna med sina andra projekt, de kör Tesla, jobbar från Thailand, har övernattningslägenheter och så vidare.

Jag är full av beundran, inte avundsjuka, och de blir bara fler och fler. Jag letar ännu efter helt rätt namn men jag kallar dem för arbetararistokraterna.

Månadsrapport, november 2018

Det är kul att titta på måldatumet, men efter att ha tittat lite närmare på budgetutfallet måste vi skärpa oss ganska mycket, eftersom måldatumet siktar på 10 miljoner vilket inte skulle räcka långt med senaste årets spenderande. Då skulle vi snarare behöva 15…

Jo, jag är glad åt vår snabba progress men jag blir samtidigt tvivlande på att vi någonsin ska kunna få ner budgeten på en rimlig nivå för att kunna fixa 4%-regeln. Särskilt oroad blir jag av att äldre barn verkar så fruktansvärt dyra. Nu kommer de inte att kosta så mycket på några år, men när den äldsta når 10 kanske det blir dyrare för varje år i många år. Det är ca 5 år bort, vilket är den tid jag ungefär satt för vår absoluta frihet.

Dock inga tappade sugar här, vi lever livet medan vi sparar!

Webbförsäljning: 1500

Drömmer om att starta en franchise

Har man inte typ tusen gånger hört folk som vill sluta sitt vanliga jobb och öppna kafé på något skönt ställe? Att driva kafé verkar mysigt för många människor, men kanske är drömmen så vanlig för att det är en ganska överkomlig affärsidé att driva kafé. Inte överdrivet komplicerat eller utsatt för marknadens nycker, som de flesta andra branscher.

Jag har inte just den drömmen att öppna ett litet kafé och jobba där själv, utan jag tror att jag kommit på ett kafékoncept som kommer att ta stora delar av världen med storm! Jo helt sant, jag har drömt om det i många år nu, samtidigt som jag ser behovet av min sorts kafé bara öka. Men det kanske bara är jag som börjar bli gammal, ungdomarna är kanske inte villiga att överge sin sorts kaféer.

Hur som helst, jag kan inte göra detta nu, när jag är upp till knäna i blöjor och inte har bandbredd att ta på mig fler saker, men när jag väl gör det vill jag inte bara starta ett kafé, jag vill lansera en hel kedja, eller rättare sagt, en franchise.

Eftersom jag inte vet vad jag gör när det kommer till franchiseföretagande skulle jag definitivt konsultera ett företag som gör det. Det är också tillsammans med en franchisekonsult som jag skrivit detta inlägg.

Utan att veta så mycket om detta företag kan jag förstå värdet av att anlita en sådan konsult, särskilt i uppstartsskedet. Eftersom jag har erfarenhet av att driva nätbutiker och även köra lite popup-butiker så vet jag hur mycket det är att lära sig om saker som man egentligen borde släppa åt någon annan, för att bara fokusera på sin affärsidé. Ens affärsidé är inte att utforma kontrakt med leverantörer eller vilket bokföringsprogram som passar till kassasystemet.

Det är nog minst 5 år bort, men sen ska jag öppna mitt första kafé för att kolla om det funkar. Om det är positivt blir det storsatsning och en spännande extrakarriär.

Sista barnet ute

Efter ett par jobbiga övertidsveckor har vi äntligen fått vårt tredje och sista barn, och vi är överlyckliga att det än en gång gick bra.

Men bloggen handlar uteslutande om ekonomi så jag ska bara diskutera hur det påverkar vår ekonomiska situation.

Föräldrapenning

Till att börja med får vi ju lite mer (låg)betald ledighet. Jag säger lågbetald, inte för att jag är otacksam utan för att jag tycker att det är lite överdrivet att skryta världen över med att vi har 480 betalda dagar per barn. Av det utläser utländsk publik att man får en ganska stor del av sin lön utbetald när man är hemma med barn i 480 dagar, men det är inte riktigt. I själva verket är ersättningen från staten ganska usel om man tjänar som min fru gör (ca 90 000). Å andra sidan kan man, om man värdesätter ledighet med barnet högre än pengar, vara hemma bra mycket längre än 480 dagar utan att bli av med jobbet.

Med barn nummer två tog min fru ut nästan ingenting från Försäkringskassan, vilket gjorde att det fanns nästan 480 dagar kvar när jag gick på mitt pass när barnet var ett år. Då måste man dock ta ut föräldraledighet för att få vara ledig, även om man inte måste ta ut heltid.

Det gav i vilket fall som helst en ganska bra känsla för någon som försöker spara ihop till sin frihet, att se en total av 670 dagar föräldraledighet att ta ut, när jag loggade in på FK.se

Barnbidraget är den andra direkt ekonomiska delen med att få ett barn till. Staten har ganska nyligen höjt barnbidraget till 1250 kronor per barn och månad, skattefritt. Dessutom får man ett ”flerbarnstillägg” från andra barnet, vilket blir exponentiellt större för varje barn, för att maxa på 1250 per barn från barn 5!

För oss blir det alltså totalt 4480 kronor per månad i skattebefriat bidrag…

Jag ska vara tydlig med att jag är emot barnbidraget i sin helhet och det totalt ologiska flerbarnstillägget i synnerhet.
– Och nej, bidraget ska inte inkomstprövas! Antingen klarar man sig inte själv och då går man till Socialen, i annat fall ska man inte ha bidrag.
– Och nej, jag tänker inte avstå våra bidrag! Jag kan försöka ändra systemet men innan det är ändrat tar jag det som kommer till mig, särskilt som vi bidrar mer än de flesta genom skatten.

Ökade kostnader

Självklart innebär ett barn ökade kostnader. Dels genom mer prylar, mer mat och kläder, men även större risk till VAB, vilket ofta är en betydande kostnad. Sen har vi ju den stora posten utebliven inkomst under första två åren, vilket är tiden vi tänker vara hemma med barnet. Jag kommer ihåg att jag räknade lite på den kostnaden när vårt första barn var ett år.

Sen hävdar många att man måste ha ny bil så fort man blir en till, eller ännu värre, måste flytta till större boende. Det är i stor utsträckning inte riktiga måsten utan mer livsstilsval, men det är sant, jag köpte ju faktisk en gammal V70 när första barnet kom och vi flyttade till större när barn 2 hade kommit, men nu ska vi inte göra några uppgraderingar.

När det kommer till kläder och prylar har vi ju redan det mesta, vilket är jätteskönt, inte bara ur budgetsynpunkt, utan också för att man kan vila i att man har det man behöver och inte ängsligt måste titta sig omkring för att köpa något annat absolut nödvändigt.

Det blev dock en ny begagnad vagn (igen), så helt gratis var inte ungen, men jag får stor tillfredsställelse av att återanvända bebiskläderna ytterligare än gång. Hög kvalitet och kort användningstid gör att bara var femte plagg skulle behöva vara nytt, för varje barn.

Sen kommer jag att få ännu större tillfredsställelse av att göra mig av med kläderna helt vartefter han växer ur dem. 4 eller 5 flyttkartonger för första levnadsåret är det som har tagit plats i vårt begränsade förråd.

Barn är inte särskilt smart att skaffa om man vill bli ekonomiskt fri, men skadan går att begränsa.

 

 

Månadsrapport, oktober 2018

När man vill spara varje månad är det lite demotiverande att de investerade tillgångarna är så volatila. Det är lätt att tappa fokus på att göra matlåda när man tappar 50 000 i aktievärde på en dag. Jag var nere under 6 miljoner ett tag och hade tappat 200 000 på månaden, men sen blev det lite bättre. Kanske borde jag redovisa något årligt sparkonto istället, där jag kan se sparsumman stiga varje månad, så att jag inte tappar sugen när mina investeringar går ner. Nya investeringar kan sen göras från förra årets sparpengar.

Inte mycket annat har hänt ekonomiskt. Vi har dubbla löner ett par månader till, tills frun går på nästa föräldraledighet. Nu är inkomsten ca 85 000 netto. Spenderandet var i oktober nästan nere på vår solskensbudget 40 000, men innan dess har det pendlat mellan 50 000 och 60 000 sedan i våras. Då vi nu har amorterat ner till 50% kapar vi i alla fall ca 6 000 i månatlig amortering, plus en tusenlapp i ränta.

Nätförsäljning: 1 500

Månadsrapport, augusti 2018

Jag gjorde siffersammanställningen i tid men glömde publicera.

En bra månad och inte så mycket att säga om. Jobbar på riktigt nu, även om det inte gör någon skillnad i lönespecen.

Tidigare äldre inlägg