Bloggen får i huvudsak kritik av två anledningar. Den första är att mitt sätt att berätta exakt hur det går och vad jag har ofta uppfattas som skryt. Den andra, och tydligen mest upprörande, är att moralen som jag visar upp här inte alltid är den högsta.
Båda anledningarna är rimliga att tycka illa om någon, om det är så man uppträder i verkliga livet!
Jag skulle kunna sälla mig till en massa andra bloggare och prata lite löst om sparande och lite löst om aktier och andra investeringar på ett gemytligt sätt, få medhåll från likatänkare och vara vanilj.
Vad jag själv gillar att läsa är ekonomibloggar som berättar om ALLT som har med deras personliga ekonomi att göra. Som inte döljer misstag eller rationaliserar aktieförluster. Som är ärlig med sina goda sidor och sina dåliga sidor. Som berättar utan att låtsas.
Däri, hoppas jag, ligger styrkan i denna blogg, tillsammans med en jämn uppdateringsfrekvens, utan de tröttsamma ursäkterna för uppehåll.
Jag hoppas att ni kan uppskatta det!
Märk väl att jag inte ber er att gilla mig, bara att förstå varför bloggen finns. Jag ber er också att inte läsa om ni inte förstår syftet.
I verkliga livet är jag en väldigt snäll och medkännande människa. Det är lätt att tro att man kan gömma sig bakom anonymitet och ta glåpord och ilska med en axelryckning, men det funkar inte så för alla. Som dagbok är denna blogg väldigt viktig för mig, men det är också min enda betalning. Jag har lovat att skriva tills jag fyller 40, och jag är säker på att jag kan spotta ur mig minst 4 inlägg i veckan fram till dess, men om huggen i kommentarsfälten tar för hårt kommer jag att stänga av bloggen och bara skriva för mig själv.
Senaste kommentarerna