Snart sista gratisaktierna

Nu är det dags att motta de sista akterna från aktiesparprogrammet på jobbet.

Jag ångrar på inget sätt att jag tog programmet, men det är klart, det blir inte mycket över när man ska betala förmånsskatt och vinstskatt. Det är faktiskt så att när akterna delas ut dras förmånsbeskattningen direkt från ens lön, vilket gör att ”kassan” blir ganska mycket mindre när man får mer aktier i depån.

Dessa aktier ligger också i en egen depå, enligt avtalet, så man måste även betala skatt på eventuell vinst när man säljer. Vi får se hur lång tid jag behåller aktierna efter att jag mottagit de sista. Jag vill ju egentligen inte ha några aktier utanför min KF och kanske inte några såna aktier över huvud taget.

I och med att jag mottar de sista akterna har jag inga extraordinära orsaker som håller mig kvar i företaget. Tidigare i år avskrevs ju min semesterskuld, så nu har jag liksom inga snålsaker att skylla på längre.

Men jag har mina anledningar att inte säga upp mig riktigt ännu, jag kommer att få anledning att återkomma till det.

Hängslen, livrem och resår

Man har hört så många historier om entreprenörer som kastade sig ut i företagandet genom att pantsätta huset och leva på gröt. Har ni följt bloggen ett tag vet ni att jag inte är den typen, men samtidigt inte den typen som enbart amorterar och samlar på sparkontot.

När det gäller att styra över helt till företagande har jag nog ändå både hängslen, livrem och resår. Mina företag kan i teorin redan försörja mig, ändå har jag inte sagt upp mig. Dessutom har jag en fru som med lätthet skulle kunna försörja oss bägge, även om jag inte skulle ha ett öre i inkomst.

Men eftersom mitt mål är att bli helt ekonomiskt fri vill jag ju inte minska mina chanser genom att avsäga mig en bra inkomst.

Hängslena är mitt jobb, livremmen är mina företag, resåren är min fru. Sen kanske man till det ska lägga vårt billiga leverne som en extra trygghet, plus att vi har en liten utdelning från aktieportföljen också.

När jag haft tur

Funderade lite på vilken tur jag har haft vid några tillfällen! Det är jag tacksam för, men jag kom samtidigt på att jag inte hade haft den turen om jag inte hade haft marginaler och sparkapital vid tillfället.

Lägenhetsköpet
Jag hade tur att jag köpte vid det korta tappet mitt i finanskrisen. Det gjorde att jag inte bara kunde köpa, utan kunde köpa en större lägenhet än jag hade gjort annars. I bakhuvudet hade jag faktiskt att jag kunde hyra ut ett rum till min vän, vilket jag gjorde och hade både mycket glädje av och god inkomst.

Stugköpet
En bekant till far ville sälja en stuga till ett fördelaktigt pris vid snabb affär. Han ville inte ha den och min bror har inte råd, så där stod vi med våra sparpengar och betalade kontant. Det är inte bevisat att det var en bra affär, men allt pekar på det och det var precis vad jag ville ha, även om det inte skulle vara en så bra affär som jag tror.

Företagsköpet
Jag hade inte en aning om att jag letade, men plötsligt dök det upp ett företag till salu. En sån fantastisk tur att jag fick det till ett bra pris och lika härligt att jag kunde köpa det för sparpengar, utan att behöva sälja nåt eller låna mer.

Passiv försäljning

Okej, riktig passiv försäljning skapar man genom att sätta upp ett system som Tim Ferris beskriver i ”4 hour work week”, men jag ska berätta om min halvpassiva försäljning.

Att starta en webbshopp är inte helt lätt första gången. Man måste bestämma sig för vilket system man vill använda och sedan lära sig hantera det. Sedan ska man öppna konton för betalning. Man måste lära sig så mycket man orkar om produkterna man ska sälja och man måste skriva lite texter för att beskriva dem i butiken. En bra FAQ sparar också tid i slutändan, även om en del alltid kommer att vilja ringa dig. Det är också bra att starta lite Google Adwords och justera det kontot så att det funkar bra och man kan spåra utvecklingen.

Men, när man har gjort detta så är det väldigt lättskött. Själva försäljningen, vilken många avskyr, är i det närmaste passiv. Det övriga arbetet är att packa varor, beställa mer, och underhålla systemet. När man har rutiner för detta går det väldigt lätt och tar lite tid i anspråk. Var dock beredd på att saker skiter sig ibland, så är det bara. Se till att du har bra marginaler så behöver du inte gråta för mycket över det.

Jag njuter just nu av en härlig utveckling i försäljningen i mitt eget AB. Omsättningen ökar samtidigt som det är väldigt lättskött (max en kvart om dagen i snitt).

Jag har tidigare känt att eftersom det går så bra så borde jag utöka antalet produkter, men när jag har gjort det har det inte funkat, jag har inte hittat rätt produkt. Nu har den känslan släppt, i och med att jag har fått en butik till, vilken har större potential och även kräver mer jobb.

Jag ser med glädje på min lilla anspråkslösa butik. Inte så mycket stolthet, jag vet att det mesta är tur i detta fall, men den är värd så mycket för mig.

Kommande arv

Ska man räkna in kommande arv i sin totala ekonomi?

Har funderat lite på denna fråga och kommit fram till att man måste ta detta från fall till fall. En av mina närmaste vänners situation har jag berättat om tidigare. Hur han som ensambarn fick råd om pensionssparande från sin ekonom till farsa; ”du som har ganska låg lön och stora skulder på huset ska inte pensionsspara. Vi har gott om pengar och ett helt obelånat, dyrt, hus”.

I det fallet är det ganska givet att han kan räkna med åtminstone en extra säkerhet genom sitt arv. Men man vet aldrig när det ofrånkomliga inträffar eller om de vill ge ut lite i förtid.

Mina föräldrar har många syskon och även om något hus har ärvts så har det bara blivit till en resa eller så för dem när föräldrarna gått bort. För min del är jag nästan säker på att min mor kommer att finnas kvar långt efter jag gått i pension, och hon kommer att bo kvar i huset och behöva bättra på sin knappa pension. Så jag räknar absolut inte in någon framtida säkerhet genom arv i min kalkyl, även om jag vet att de har ett eget kapital på ett par miljoner (genom hus och sparpengar, minus skulder).

Ingen ska någonsin gå ut och spendera på grund av att de vet att ett arv kommer om tio år eller så. Man måste täppa till hålen i sin pengahink och fortsätta fylla på. Men på vilket sätt man lägger upp sitt långtida sparande kan absolut påverkas av vilken arvsposition man har.

Jobbigaste utlägget på hela året

Det jobbigaste utlägget på hela året är helt frivilligt.

Det handlar om att sätta in de 12 000 skattefria kronorna på det privata pensionssparandet.

Fastän jag har bestämt mig en gång för alla att alltid göra detta så länge jag betalar statlig skatt så…

Vänta nu! Har inte gränsen för statlig skatt höjts igen. Min lön ligger med all rätt ganska stilla så jag borde nog kolla igen. Hm, måste räkna med de extra 24 000 som uppdraget i bostadsrättsföreningen ger, det går nämligen som lön.

Okej, nu har jag kollat. Nedre skiktgränsen ligger inkomståret 2012 på 401 100 kr. Till det ska också läggas grundavdraget, vilket max kan vara 33 900 för året. Då hamnar vi i närheten av min lön, men det finns ännu utrymme för att sätta av 12 000, så jag får väl göra det.

Jag kan väl återigen säga att anledningen till att jag sätter av pengar till IPS är att jag inte kommer att vara anställd när jag är 55.

Hur gör ni?

Utveckling av utväxling

För tio år sedan var jag endast mycket glad att ha ett jobb.
Jobba per timme och få betalt i lön.

När jag 2005 startade mitt första företag var jag nöjd att hyra ut mig själv och ta betalt per timme. Framsteget var ju att jag fick skattefördelarna av att ta det genom firman, plus extrainkomster förstås.

När jag startade HB år 2008 var målet och visionen att sälja mer automatiserat, men eftersom det krävdes cash att komma igång tog vi även glatt emot jobb som betalade per timme.

Med det tredje företaget var målet en automatiserad inkomst och affärsmodellen är upplagd därefter. Mot detta står dock min strävan att avsluta min anställning, och då måste jag ju dra upp intjäningen maximalt. Större utgifter, för t.ex. inhyrd personal, innebär mindre intjäning, då jag måste ha större omsättning eller fler verksamheter.

Sänkt bolagsskatt

I höstbudgeten var det på förslag att sänka bolagsskatten från 26,3% till 22%. Vad har det då för påverkan på mina verksamheter? Jo, det var ju tänkt att jag i år skulle ta ut en vinst ur min egen firma för första gången. Då går det till så att vinsten i princip är vad jag har kvar när allt är betalt. På vinsten betalar jag sedan bolagsskatt, varefter jag kan ta ut resten i utdelning (upp till 127 000 till endast 20% skatt) eller låta det ligga färdigskattat på bankkonto i företaget.

Ett alternativ skulle kunna vara att investera vinsten istället, och på så sätt skjuta upp uttaget till nästa år. Då skulle jag spara lite bolagsskatt i alla fall.

Frågan är då om jag behöver pengarna nu eller om det kanske till och med är bättre att de jobbar vidare i firman.

Hur som helst känns det bra att vara företagare och det känns som att staten vill underlätta för oss.

Ett vackert erbjudande

Min fru tjänar, enligt mina referensramar, galet mycket pengar. Jag tjänar som bekant mer normalt, om än bra, men har lite andra planer och sätt att tjäna pengar genom företagande.

Hon har fått upp ögonen för ekonomisk frihet, och har även hon det som långtgående mål. Jag har sagt att jag kommer att jobba för att mina företag ska kunna försörja oss bägge i framtiden, passivt. Det gillar hon.

Därför har jag liksom nästan förväntat mig att få höra henne säga att hon kan försörja oss under tiden jag bygger företagen. Men jag har inte fått höra något sånt, och det är inte sånt man kan kräva så jag har själv inte tagit upp det. Vad jag har sagt är att hon måste vara med på beslutet att jag ska sluta vara anställd, eftersom det i slutändan är samma ekonomi. Hon tycker att det är en bra idé att jag ska vara tjänstledig, men det har ändå alltid handlat om att jag ska leva på mina sparade pengar under detta halvår.

Nu sade hon dock plötsligt att hon nog borde stå för allt på det gemensamma kortet (mat mm) under min tjänstledighet. Jag svarade att hon inte behöver göra det, men jag är väldigt glad att hon erbjöd.

Andra gifta par lägger alla inkomster i en pott och delar lika på det som blir kvar. Jag vet inte vad som är rätt men jag tror att det vi gör idag kan ha ganska stor inverkan på hur vi känner i framtiden.

För att förtydliga ger jag här några olika scenarier:

1. Mitt företagande går så pass bra att jag kan leva på det, men jag lyckas aldrig få det till passiv inkomst eller tillräckligt för att vi ska kunna leva på det båda två.

– Kommer hon då om 20 år vara okej med att dela sin hopjobbade förmögenhet med mig?

2. Mitt företagande går dåligt och jag får lägga ner och gå tillbaka till min anställning. Jag har då förlorat ett halvårs inkomst plus ett halvårs utgifter.

– Kommer hon då fortfarande vara villig att dela lika?

3. Mitt företagande går fantastiskt bra, jag kan anställa, växa och låta oss bägge leva på en passiv inkomst.

– Kommer jag att känna att jag vill dela lika eller kommer jag att tycka att hon inte hjälpte till tillräckligt?

Lönesamtal

Dags för lönesamtal. Om jag kunde hade jag tackat nej till mötet över huvud taget. Om chefen bara visste hur ointresserad jag var av att prata upp min lön. Jag har för länge sedan förlikat mig med tanken på att det är inte genom löneökningarna jag kommer att bli rik och oberoende.

Jag har ju berättat om att jag har haft motivationsproblem och annat, vilket gjort att jag inte presterat så bra på mitt jobb under ganska lång tid nu. Det är svårt för en snäll chef att säga något så ”elakt” som att en medarbetare inte presterat så mycket som förväntat, så jag fick försöka göra det lite enkelt för honom och berätta att jag haft ett tufft år och att jag vill hitta mig själv i de nya arbetsuppgifter jag har, och också förstår att det inte kan bli tal om någon vidare höjning just nu.

Jag menar verkligen det där med att jag vill göra ett bra jobb och göra skäl för min lön så länge jag är anställd, men inombords flinade jag lite för mig själv när jag tänkte på vilken annorlunda situation det är för mig nu när jag verkligen inte bryr mig om en löneökning, som för bara några år sedan hade varit min enda chans till en högre levnadsstandard.

Tjänstledig

Nu är det verklighet, jag kommer att satsa heltid på mina företag!

Den senaste tiden har två saker hänt som gör att det inte längre är vettigt att hänga kvar på jobbet. Först har jag hamnat i ett nytt projekt där jag faktiskt har jobbat ganska hårt. Det har alltså varit mindre tid att fuska med firmorna på arbetstid. Samtidigt gick det inte alls så smidigt att ta över den nya butiken som jag hade hoppats. Jag är inte nöjd med den tekniska lösningen förra ägaren hade, och jag vill byta så snart som möjligt. Det är dock inte rimligt att försöka migrera den ganska stora butiken och samtidigt försöka jobba heltid. Dessutom är konkurrensen mycket hårdare inom denna marknad än för mina andra webbshoppar, så jag känner att det kan vara dags att växa eller dö.

Tjänstledigheten är ett halvår lång, vilket är i enlighet med lagen. Anställda har alltså rätt att ta ett halvårs ledighet för att driva eget företag.

Positivt utfall för detta är inte nödvändigtvis att det går så bra att jag avslutar min anställning efter ett halvår. Det är i och för sig självklart att jag vill få företagen att växa så pass att de med lätthet kan försörja mig, men målet är istället att sätta upp systemen och automatisera så att det dels går så lite tid som möjligt för daglig drift, men också går att hyra in någon annan som gör jobbet.

Efter ett halvår ska jag alltså ha tre webbshoppar som jag kan sköta på fritiden, med hjälp av inhyrd personal, utan att det inverkar på mitt dagjobb. Det finns flera anledningar att gå tillbaka till anställningen, ni kanske kan komma på några?

Paniken är ändå påtaglig så fort jag tänker på detta. Ur bloggens synvinkel tänker jag på det faktum att jag istället för att bli rikare varje månad kommer att bli fattigare! Jag tänker nämligen inte ta ut lön förrän i slutet av året, då jag vet hur det gått. Fram till dess kommer jag att leva på sparpengar, vilket gör att ”eget kapital” kommer att utarmas. Första miljonen är alltså inte så nära längre!

Ur företagens synvinkel är det snarare tvärtom. Ju snabbare jag lyfter upp dem till en ny nivå desto snabbare har de chans att bli ”riktiga” företag. Som jag nämnde är det till och med risk att de självdör om jag inte gör något.

Det är nu vi kör!

Den utelämnade värderingen

I mina månadsrapporter tar jag alltså med ”värdet” på bostäderna jag har utifrån vad jag har köpt dem för, plus eventuella utlägg för större underhåll eller förbättringar.

Men i realiteten har bostadsrättens värdering stigit markant på marknaden, trots en (påstådd?) påbörjad sättning eller krasch. Det som i månadsrapporten är värderat till 1 260 000 har alltså i själva verket ett värde av 1 700 000, ett övervärde på 440 000.

Sommarstugan fick vi till en specialdeal, så även där har vi näsan ganska långt över vattenytan. Investerade 365 000 ligger lätt på en dryg hundring mer nu.

På boende ligger alltså den riktiga värderingen 550 000 högre än den bokförda, men då ska ju reavinstskatt och mäklartjafs bort också, men det glömmer vi nu eftersom vi inte ska sälja.

Men det finns ju andra oredovisade tillgångar också. Nej, inte min gamla -97 års trotjänare till sportbil, jag talar om företagen. Det senaste inköpet är redovisat till fullo, eftersom det köpet gjordes med pengar vi lånade av oss privat och därför balanseras upp av samma värde på ”lån till firman”. De andra två företagen har dock också ett reellt värde, om än mycket svårare att bestämma. Först och främst har vi ett lagervärde i HB på drygt 300 000. Motsvarande för mitt AB är 75 000. Min del av lagervärdet blir alltså 225 000.

Om jag bara skulle få en tredjedels årsomsättning för mina andra två företag skulle min del i alla fall ge 200 000 till. Säg en halv miljon jämnt för mina andra två företag.

Den summa jag kommer fram till efter denna överslagsräkning är alltså att jag har ett totalt övervärde, som inte är medräknat i månadsrapporten, från boende och firmor, på en miljon kronor.

Det betyder att jag blev miljonär genom boende och företagande innan jag blev det genom min övriga ekonomi!

Två saker gör det dock irrelevant; jag ska inte sälja boendena och jag kan troligtvis inte sälja företagen om jag skulle vilja.

Månadsrapport, oktober 2012

Nya webbshoppen är uppe och snurrar, vilket tar all ledig tid och orsakar mycket oro. I företagens namn har jag spenderat mycket frikostigt, för att sätta upp nya system, men privat har jag inte gjort av med knappt något.

Lönen var bra, det blev ett extra tillskott i och med senaste lönerevisionen. Det ramlade även in några tusen hårt skattade kronor från styrelseuppdraget. Sammantaget ca 34 000 in denna månad.

Börsen backar och jag har backat ur börsen en aning. Tvärt emot mina långsiktiga principer kanske ni tycker, men det har sina logiska förklaringar. Mycket mer om det senare.

Frugan är uppe på över 1,1 M, vilket gör att vi har brutit tvåmiljonersvallen som par. Hon har över en halv miljon på sparkontot. Bra att hon inte har lika hög risk som jag.

Försäljningen i eget AB blev mer än någon annan oktober, men mindre än årssnittet. Det landade på 22 000 kronor.

I HB är det väldigt låg säsong, bara 5 500, men så här års bryr jag mig inte om det.

Nya butiken har ett så kasst system att jag inte kan få ut en siffra på ett smidigt sätt, så jag vet helt enkelt inte vad vi omsatt! Antal order är dock ca 80.