MMM

Fick en ögonöppnare när jag kollade på ett avsnitt av MMM (Mister Money Mustache) på YouTube, där han svarar på en fråga om sparande och frihet från en man som har barn lika gammalt som vårt äldsta. Jag har ju funderat på att gå upp i tid för att maximera min inkomst under en period inför nästa föräldraledighet, och även om det bara är ett antal fredagar jag kan räkna på mina fingrar så är det väldigt viktigt för familjen att vi tar hand om varandra nu och att jag finns där för mina större barn som verkligen formas som människor nu.

Men jag har lovat mig själv att inte ta beslut innan jag har tillräckligt med data. Med andra ord finns det inga helt känslomässiga beslut i min värld längre. Om jag ska tacka nej till en chefstjänst för att jag inte vill missa lediga fredagar ska jag veta hur mycket pengar jag ger upp. Om det kostar 50 000 på ett år är det inte mer än rätt att jag erkänner det för mig själv.

Nu måste jag alltså ta reda på ungefär hur ekonomin ser ut för de olika scenarierna och först därefter ta mitt beslut.

Känslomässigt vet jag redan att jag vill fortsätta på 80%, men det är det som är så bra med principer, då slipper man agera på känslor.

Dolda tillgångar

Det finns några få tillgångar som jag inte redovisar i månadsrapporten.

Dels är det personaloptionerna, som i sig själva inte har något stabilt värde förrän det är dags att lösa in dem. I och för sig går det att sälja dem utanför börsen, men då ska man uppskatta ett pris, vilket blir väldigt volatilt och snabbt kan gå ner till noll. Alla mina optioner står på noll just nu.

Men mina utlägg för optionerna kommer tillbaka i form av bonus. Det skulle jag i och för sig kunna redovisa, men dels har jag ju inte tillgång till dessa pengar innan de kommer på lönen upp till 2,5 år från nu, dels ska de skattas innan jag har dem. Uppskattat värde efter skatt är ca 200 000, lite beroende på hur mycket jag tjänar det år de faller ut.

Den andra stora tillgången är ännu mer abstrakt. Det är nämligen vårt stora konto på Försäkringskassan, alltså föräldradagar. Dessa dagar blir givetvis inte extrapengar, utan när de utnyttjas försvinner ju lönen, men i ett frihetsperspektiv är de värda nästan lika mycket som pengar på banken.

672,5 dagar har vi totalt, varav 210 dagar på lägstanivå (180kr/dag). Resten är ersättning på maxnivå, vilket är 967kr/dag.

Med det får vi alltså fram ett pengavärde på föräldradagarna: 180×210+462,5×967=485037,5

På något sätt är denna halvmiljon mycket relevant för oss som vill gå i tidig pension. Om jag t.ex. skulle vara nära att bli fri just nu, skulle jag veta att vi kan leva på detta i ca 1 år, även om vi skulle ta ut det på längre tid för att göra det bästa av skattesituationen.

Här skulle man kanske vilja optimera uttaget och göra så kallade “mini retirements” (från 4 hour work week). Alltså, t.ex. skulle min och fruns bonus förra året räcka till att ta hela året ledigt, i och med en lägre skattesats då vi inte skulle ha en annan inkomst. Men istället fortsatte vi att jobba och accelerera vår förmögenhet, och så att vi kan få bonus igen och så småningom ta ut bonus det året vi slutar jobba.

Man kan också se våra långa föräldraledigheter som minipension. Det hjälper mig också att ligga på gränsen till statlig skatt, även om jag får bonus.

Värnskatt bort

Vad innebär det att värnskatten tas bort från januari 2020?
Min fru tjänar ca 1,4 miljoner per år, inklusive bonus.
På inkomster över 662 300 per år tas 5% extra ut, det är värnskatt. För oss innebär det alltså en skattelättnad på ca 35 000 kronor per år!
Det finns inget politiskt belut de senaste 10 åren som haft så stor inverkan på vår privatekonomi. Jo, möjligen jobbskatteavdraget, men det var ju stegvis.

Livförsäkring

Min fru har ett litet nätverk av gamla kollegor och kompisar spridda över världen, vilket är väldigt intressant ur många avseenden.

Nu har de pratat ett tag om livförsäkringar, vilket är aktuellt enbart om man har barn eller andra som är beroende av ens inkomst, och lämnar efter sig både skulder och svårare försörjningsläge.

För mig blev det då plötsligt högsta prio att undersöka vad det skulle kosta för oss att skaffa livförsäkringar. Det gjorde jag för ca. 5 år sedan men märkte att mycket har förändrats sedan dess. Nu går det att skaffa 3 miljoner direkt genom en webbansökan. Vill man ha upp till 6 miljoner fyller man i ett formulär och bli uppringd, vilket jag gjorde.

Ålder är givetvis väldigt viktigt när det gäller vilken premie man ska betala, men även kön, då kvinnor lever ca 3 år längre i medel.

För mig kostar 6 miljoner ca 600 i månaden och för min 3 år yngre fru kostar det ca 400. Premierna kommer att höjas framöver i och med att vi blir äldre.

Min fru tror att livet kan bli svårt utan mig så hon vill att jag tar 6 miljoner. Då skulle hon kunna vara hemma med barnen utan något krav på inkomst på överskådlig tid.

Jag tycker att vi redan har tillräckligt med pengar och bara behöver leva lite enklare, vilket jag är bättre på än henne, så jag är inte lika övertygad om att hon ska ha en livförsäkring.

Kompisar jag har pratat med har bara enklare livförsäkringar genom någon gruppliv på jobbet, med det är bara en kvarts miljon eller något. Däremot har de försäkrat sitt bolån, vilket i princip är det man vill fixa, alltså att den överlevande ska ha råd att bo kvar. Då återstår bara till vilken kostnad den försäkringen tas. En snabb koll på SBAB och en artikel i SvD är priset det dubbla för att försäkra lånet. Men det kanske har att göra med att man är (kan vara) två som försäkrar lånet? Orkar inte grotta mer i det eftersom jag tror mer på livförsäkring då det är en mindre komplicerad produkt.

https://www.svd.se/snarigt-skydda-bolanet-var-vaksam-pa-kostnaden

Studielån påverkas av reavinst

Alla kanske redan vet det men för mig kom det som en överraskning att reavinst räknas som inkomst när det gäller att betala tillbaka till CSN. Jag märkte detta genom att min inbetalning gick upp från 1400 per månad till över 6000, för att vara helt återbetald vid årets slut.

Jag som ändå har för mycket pengar på sparkontot och funderat på att jag för enkelhets skull kanske ville betala av resterande lån, kunde hantera chocken och bara betala in dryga 70 000 direkt från lönekontot.

Så, nu var jag hastigt och lustigt av med CSN och kan sänka vår alldeles för höga månadsbudget med 1400 kronor.

Det var ju år 2017 jag dels sålde en lägenhet med rejäl vinst, sommarhuset och en massa aktier som kom av första omgången personaloptioner.

Ex som skulle betala av topplån

Jag hade ju ett ganska långt liv innan jag blev JoF och lärde mig sparsamhet och framtidstro. I början av århundradet hade jag en fästmö som är läkare och bodde i ett litet hus på landet. Hon hade på egen hand köpt ett hus för ca 700 000 och bodde där ensam tills jag flyttade in.

Men trots att hon jobbat flera år och hade en fin lön hade hon ett ytterst modest ekonomiskt mål, rent av skrattretande för en som är intresserad av ekonomiskt oberoende.

Jag blev så förvånad när hon fått ett brev från banken och utbrast att “om bara 6 år har jag betalat av mitt topplån och kommer att ha ett par tusen extra kvar i månaden”.

Topplån?! Kom igen!

Själv var jag långt ifrån klok med mitt sparande på den tiden men jag kunde se då som nu att folk i gemen har väldigt låg ambitionsnivå för sin privatekonomi.

Eftersom hon är smart och duktig är jag säker på att hon har dubblat sin lön sen dess, men jag är nästan lika säker på att hon bara har ett knappt överskott varje månad och är låst till sin inkomst, precis som de flesta andra.

Lär inte bli fri förrän 2024

Om man inte jobbar, studerar eller söker jobb har man heller ingen rätt till barnomsorg, förstås. Eftersom vi nu gick och fick ett tredje barn sköts tiden upp för när vi kan vara helt fria från lönearbete. Alltså, det är klart att vi kan vara hemma med barn, men vi föredrar att ha barnet i förskola korta dagar, som vi har haft hittills.

Man kan gå runt bestämmelserna genom att studera (vilket jag vill göra i alla fall) eller jobba i eget företag (vilket vi absolut kommer att göra i någon utsträckning). Det måste ändå erkännas att det kan ses som efterhandskonstruktioner för att få barnomsorg.

Det kanske är lika bra att jobba till sommaren 2024. Det kan vara så att vi behöver ha 15 miljoner totalt och inte de 10 jag kalkylerat med för enkelhet.

Utfasning och föräldradagar

När det någon gång i framtiden blir dags att fasa ut oss själva från arbetsmarknaden gäller det att ta vara på de föräldradagar vi sparat. Man kan ju ta ut de dagar med låg ersättning så sent som möjligt eftersom de inte kräver någon SGI.

Syftet är alltså att betala så låg skatt som möjligt när vi tar ut kvarvarande dagar, vilket borde innebära att vi också tar ut dem så sent som möjligt, när vi trappar ner eller slutar jobba.

Man får inte spara dagar längre än barnets tolvårsdag, som för äldsta barnet inträffar 2026, vilket är betryggande för då ska vi vara fria och kunna se fram emot att åtminstone få 96 betalda dagar att portionera ut, per barn under några år efter vår frihetsdag.

Detta är ju småpengar, särskilt de 90 lågbetalda dagarna, vilka ger 180kr/dag, alltså totalt 16200 kronor. I ett scenario där vi har slutat jobba och det är noll skatt på dessa pengar är det dock inte ett dumt tillskott.

Månadsrapport, november 2018

Det är kul att titta på måldatumet, men efter att ha tittat lite närmare på budgetutfallet måste vi skärpa oss ganska mycket, eftersom måldatumet siktar på 10 miljoner vilket inte skulle räcka långt med senaste årets spenderande. Då skulle vi snarare behöva 15…

Jo, jag är glad åt vår snabba progress men jag blir samtidigt tvivlande på att vi någonsin ska kunna få ner budgeten på en rimlig nivå för att kunna fixa 4%-regeln. Särskilt oroad blir jag av att äldre barn verkar så fruktansvärt dyra. Nu kommer de inte att kosta så mycket på några år, men när den äldsta når 10 kanske det blir dyrare för varje år i många år. Det är ca 5 år bort, vilket är den tid jag ungefär satt för vår absoluta frihet.

Dock inga tappade sugar här, vi lever livet medan vi sparar!

Webbförsäljning: 1500

Sista barnet ute

Efter ett par jobbiga övertidsveckor har vi äntligen fått vårt tredje och sista barn, och vi är överlyckliga att det än en gång gick bra.

Men bloggen handlar uteslutande om ekonomi så jag ska bara diskutera hur det påverkar vår ekonomiska situation.

Föräldrapenning

Till att börja med får vi ju lite mer (låg)betald ledighet. Jag säger lågbetald, inte för att jag är otacksam utan för att jag tycker att det är lite överdrivet att skryta världen över med att vi har 480 betalda dagar per barn. Av det utläser utländsk publik att man får en ganska stor del av sin lön utbetald när man är hemma med barn i 480 dagar, men det är inte riktigt. I själva verket är ersättningen från staten ganska usel om man tjänar som min fru gör (ca 90 000). Å andra sidan kan man, om man värdesätter ledighet med barnet högre än pengar, vara hemma bra mycket längre än 480 dagar utan att bli av med jobbet.

Med barn nummer två tog min fru ut nästan ingenting från Försäkringskassan, vilket gjorde att det fanns nästan 480 dagar kvar när jag gick på mitt pass när barnet var ett år. Då måste man dock ta ut föräldraledighet för att få vara ledig, även om man inte måste ta ut heltid.

Det gav i vilket fall som helst en ganska bra känsla för någon som försöker spara ihop till sin frihet, att se en total av 670 dagar föräldraledighet att ta ut, när jag loggade in på FK.se

Barnbidraget är den andra direkt ekonomiska delen med att få ett barn till. Staten har ganska nyligen höjt barnbidraget till 1250 kronor per barn och månad, skattefritt. Dessutom får man ett ”flerbarnstillägg” från andra barnet, vilket blir exponentiellt större för varje barn, för att maxa på 1250 per barn från barn 5!

För oss blir det alltså totalt 4480 kronor per månad i skattebefriat bidrag…

Jag ska vara tydlig med att jag är emot barnbidraget i sin helhet och det totalt ologiska flerbarnstillägget i synnerhet.
– Och nej, bidraget ska inte inkomstprövas! Antingen klarar man sig inte själv och då går man till Socialen, i annat fall ska man inte ha bidrag.
– Och nej, jag tänker inte avstå våra bidrag! Jag kan försöka ändra systemet men innan det är ändrat tar jag det som kommer till mig, särskilt som vi bidrar mer än de flesta genom skatten.

Ökade kostnader

Självklart innebär ett barn ökade kostnader. Dels genom mer prylar, mer mat och kläder, men även större risk till VAB, vilket ofta är en betydande kostnad. Sen har vi ju den stora posten utebliven inkomst under första två åren, vilket är tiden vi tänker vara hemma med barnet. Jag kommer ihåg att jag räknade lite på den kostnaden när vårt första barn var ett år.

Sen hävdar många att man måste ha ny bil så fort man blir en till, eller ännu värre, måste flytta till större boende. Det är i stor utsträckning inte riktiga måsten utan mer livsstilsval, men det är sant, jag köpte ju faktisk en gammal V70 när första barnet kom och vi flyttade till större när barn 2 hade kommit, men nu ska vi inte göra några uppgraderingar.

När det kommer till kläder och prylar har vi ju redan det mesta, vilket är jätteskönt, inte bara ur budgetsynpunkt, utan också för att man kan vila i att man har det man behöver och inte ängsligt måste titta sig omkring för att köpa något annat absolut nödvändigt.

Det blev dock en ny begagnad vagn (igen), så helt gratis var inte ungen, men jag får stor tillfredsställelse av att återanvända bebiskläderna ytterligare än gång. Hög kvalitet och kort användningstid gör att bara var femte plagg skulle behöva vara nytt, för varje barn.

Sen kommer jag att få ännu större tillfredsställelse av att göra mig av med kläderna helt vartefter han växer ur dem. 4 eller 5 flyttkartonger för första levnadsåret är det som har tagit plats i vårt begränsade förråd.

Barn är inte särskilt smart att skaffa om man vill bli ekonomiskt fri, men skadan går att begränsa.

 

 

Månadsrapport, augusti 2018

Jag gjorde siffersammanställningen i tid men glömde publicera.

En bra månad och inte så mycket att säga om. Jobbar på riktigt nu, även om det inte gör någon skillnad i lönespecen.

Varför finns flerbarnstillägget?

Vi har två barn, med ett tredje på väg, så vi borde vara tacksamma för barnbidraget och inte minst flerbarnstillägget. Men varför finns det ett sånt tillägg?

När jag pratar med folk om det märker jag att de flesta söker i ett ökat behov. Alltså att man får något av staten för att man behöver det. Själv försöker jag hitta förklaringar genom att se det som ett styrmedel. Alltså, vad är det staten vill belöna oss för? Det är i alla fall så jag tycker att det finns mer logik än att bara strö pengar där det behövs, även om det gynnar negativa handlingar.

Just flerbarnstillägget fungerar som så att man får ett högre tillägg för varje barn, upp till barn 5 där tillägget för varje barn är 1250 kronor, alltså samma som själva barnbidraget. Det gör alltså att varje barn från barn 5 innebär 2500 kronor skattefritt per månad.

Jag kan inte komma fram till någon annan slutsats än att staten vill att vi ska skaffa minst 5 barn. Finns det studier på att Sverige behöver 5 barn eller mer per familj? Finns det inte studier som tyder på att när en familj blir stor så lyckas barnen sämre i livet? Det borde rimligtvis finnas ett antal barn per familj som är optimalt för Sveriges framtid och i så fall borde tillägget visa det. Alltså att man får som mest pengar per barn vid just t.ex. två barn, men mindre vid tre.

De som hävdar att det skulle kosta mer per barn att ha fler barn är ute och cyklar. Återanvändningsvinsterna är enorma med andra barnet. Jag är så glad när barn två (och snart barn 3) kan använda samma dyra saker som vi köpt och fått till barn 1. Konsumismen är i och för sig mycket stark och folk har svårt att komma och hälsa på oss utan att ha med presenter och kläder till barnen (trots mina instruktioner). Visst var min kompis ”tvungen” att köpa en nästan ny XC90 när de fick sitt andra barn, men själva ska vi behålla vår gamla V70 när trean kommer. Jag tror att det går att knö in.

Med barn 3 kommer vi alltså att få 4480 kronor sammanlagt per månad. Om vi skulle räkna om det till vilken förmögenhet det sparar oss enligt 4%-regeln blir det 12x4480x25=1 344 000.

Generellt tror jag att man måste se över alla bidrag och avdrag hela tiden och inte vara rädd för att ändra, för tiderna ändras.

Jag fattar inte varför man ska ha rätt att bo bättre än man har råd med (bostadsbidrag) eller för pensionärer (bostadstillägg).

Jag fattar att ränteavdrag kom till för att vanliga människor skulle kunna bygga sina egna hem, men nu göder det bara bobubblan.

Jag tror att jag fattar att barnbidraget är menat vara till för att utjämna mellan barnfamiljer och de utan barn, men vafan, de som tycker att det är ett schysst tillskott borde ut och skaffa en bättre inkomst än fler barn. För oss som satsar järnet på våra barn är det en stor förlustaffär oavsett alla flerbarnstillägg.

Men av dessa är det bara ränteavdraget det pratas om. De andra två, liksom troligen andra bidrag och avdrag, är så inarbetade i systemet att även politiska motpoler vid makten kan få svårt att ta bort dem.

Jag ska i alla fall kämpa emot flerbarnstillägget, även om det missgynnar oss om det skulle försvinna.

Arbetsgivarens skuld till oss: 550 000

Skulle du låna ut en halv miljon till din arbetsgivare?

Inte så troligt va?

I själva verket lånar vi ut ganska mycket pengar genom att ha ett stort semesterkonto och annan inarbetad tid. Det är väl i för sig ganska riskfritt och hyfsat inflationssäkrat (pga statens garantier och att lönen förhoppningsvis stiger), men jag vet inte om folk tänker på vilket värde som finns.

Jag började fundera på vilka värden vi hade innestående när vi pratade semester och fruns kommande ledighet i samband med vårt tredje barn födelse. Det visar sig att frun dels har samlat på sig 86 dagars semester, har över en vecka i innestående flextid och får en hel månad betald ledighet som kompensation för utebliven avlastning senaste halvåret.

Nu blir det ju inte extrapengar av detta, men pengavärdet av denna tid ligger på över 550 000 (varav 115 000 för mig).

Tidsmässigt rör det sig alltså om ca 4 månader för min fru och 2 för mig.

 

 

Våra löneökningar i år

Det var lite komiskt att ha lönesamtal var det sista jag gjorde innan jag gick på föräldraledighet och det första jag gjorde 15 månader senare, när jag kom tillbaka.

Det fanns ju inte mycket att utvärdera med mig, men marknaden är bra för IT-konsulter och de vill ha mig kvar, så något skulle de ge.

1500 blev det, eller 3,2%, upp till 48 300 om jag skulle ha gått på 100% (arbetar 80%).

Det är bättre än jag trodde, men jag måste erkänna att det har ganska liten betydelse för mig nu. Dels planerar jag att inte ha så många år kvar på arbetsmarknaden (max 6), så då har det inte lika stor betydelse att hålla uppe löneökningarna, när lönen redan är okej enligt min åsikt. Skatten är dessutom hög på högre nivåer, så det blir ju mindre kvar.

Men den stora anledningen att löneökningen känns mindre viktig är att det är så liten del av mitt framtidshopp. Den stora delen ligger i vår portföljutveckling och mina personaloptioner. Optionerna har på de två första utbetalningarna givit mig ca 860 000 efter skatt. Lönen är givetvis viktig, särskilt om optionerna inte skulle betala ut, men i ljuset av vad som skett hittills är ökningen helt försumbar och inte en motivator.

För min fru har det varit ett riktigt jobbigt år på arbetet. Låt mig utveckla det vid ett annat tillfälle. Lönemässigt ligger hon högt för sin position, men alla vill ju ha den uppskattning det innebär att få årliga löneökningar så ökningen var ändå viktig för henne.

Det blev 0.

Men som ett tecken på hur sjuk hennes organisation är fick hon en engångssumma på 20 000, troligen som kompensation för utebliven höjning… ”Troligen”, eftersom det inte motiverades och hon hade heller inget lönesamtal, utan lönen kommunicerades till henne via mejl, på hennes direkta fråga till lönekontoret.

Det finns mycket att säga om hennes situation, mer om det senare.

Jo förresten, det viktiga med löneökningar är ju att man håller sig över inflationen, eller hur?

Det gör ju inte vi i så fall…

Visst måste man väl räkna ökningen efter skatt? Inflationen på utgiftssidan betalar man ju för med skattade pengar, inte sant?

I så fall är vår löneökning patetisk och vi kommer snart att vara panka! 750 kronor delat på 80 000 blir under 1% i nettoökning och alltså långt under PKI eller vilket tal det nu är som är intressant.

55 000 i skatteåterbäring

Man borde normalt anpassa skatteinbetalningarna så att man inte lånar ut pengar gratis till staten, men det blir lätt lite komplicerat för oss eftersom vi under flera år har haft en del inkomst från försäkringskassan och en del från bonus från företagen där vi är anställda.

Jag bryr mig inte om att försöka rätta till skatten utan är nöjd med att göra ett överslag så att jag inte åker på någon stor överraskning. Det har blivit ganska stora återbäringar de senaste åren så denna på 55 000 är inte exceptionell, om än stor.

Som ni kan se på månadsrapporterna har vi också så stora slag i vår ekonomi att detta inte har någon effekt alls, mer än att det är gott att få lite riktiga pengar in på kontot.

Vad kostar en VAB-dag? (redigerad)

Nu har jag börjat jobba igen men var ganska omgående tvungen att ta ut en VAB-dag, alltså vård av barn. VAB ingår i föräldraförsäkringen och bekostas alltså av staten, till skillnad från sjukdagar för anställd, där de första 10 dagarna bekostas av företaget.

Men som med alla andra förmåner ska vi som betalar in mycket skatt till systemet inte få ut lika stor del när vi utnyttjar det. Detta genom att taket för VAB går vid en inkomst på 37 917 (år 2018), vilket blir max 1019 kr/dag före skatt.

Jag har nu ca 44 500 i lön, vilket gör att jag förlorar ca 1400 brutto per dag vid VAB, eller ca 700 efter skatt.

Om min fru skulle ”vabba” istället skulle hon med sin lön på ca 85 000 förlora drygt 3000 per dag brutto, eller knappt 1500 kronor efter skatt.

Jag har hittills tagit all VAB.

Uppdaterad då jag insåg att jag bara får 80% av max trots att min 80%-iga inkomst är över taket för föräldraförsäkringen.

Tack för restskatten

En helt fantastisk försommarkväll här i ”orten”, med gemensam grillning, dryckjom och umgänge i grannlaget!

Mitt under samkvämet kommer ett sms från min far: ”kolla kontot”

Farsan har, precis som för något år sedan, gett sina barn 50 000 kronor var. Denna gång var anledningen att min bror fått kvarskatt på 24 000 och min far visade dels lite sympati för honom och följdaktligen lite rättvisekänsla för mig.

Jag ringde och tackade men underströk samtidigt (som vanligt) att vi har det väldigt bra ekonomiskt. Jag ville också försäkra mig om att han inte förskar något och att de har gott och väl så att de kan göra vad de vill och behöver. Han sa att de ändå har ”för mycket” och att om det skulle behövas kan de låna av mig eller ta lån på huset igen, vilket blir typ samma sak, sa han.

Jag försöker hjälpa min bror att bli bättre på att spara, men nu får jag väl säga tack för förskottet och tack för att vi kommer lite närmare ”pensionen”.

I väntans tider

Det här med att skaffa barn är en väldigt dålig affär, men det är för oss en stor del av meningen med livet, så vi är trots lite högre ålder inte riktigt klara ännu.

Vi väntar vårt tredje barn!

Jag är överlycklig och ser mycket fram emot nästa ledighet redan innan jag avslutat den pågående. Det är dock inte ledighet som i ”frihet”, då jag nog aldrig varit mer uppbunden än jag är nu. Som jag har sagt tidigare skulle mitt liv vara ganska likt om vi var ekonomiskt fria. Allt skulle ändå kretsa kring barn, hem, matlagning och hur man ska få ett par lediga timmar för att ta hand om sig själv.

Sedan 2014 och vårt första barn har vi varit föräldralediga 22 respektive 28 månader och det är alltså snart dags att börja om igen.

Men innan nån tänker att vi lever på bidrag kan jag inflika att vi varje år betalat väldigt mycket mer i inkomstskatt än vi fått ut i föräldrapenning. Förra året var vi lediga 14 månader och tog ut 270 000 i föräldrapenning men betalade 800 000 i inkomstskatt. Ovanpå det hade vi lite reavinst på lägenhet och aktier, så det blev 1,3 miljoner till staten 2017 i direkt skatt.

Fast man får ju inte glömma bort de 25 000 kronorna i barnbidrag…

Import av min drömbil

 

Att vara sparsam och gilla bilar går oftast inte så bra ihop. Själv är jag van med gamla bilar sedan barnsben då min far alltid också föredragit äldre Volvobilar, precis som jag själv gör nu.

Men det är nästan så att jag aktar mig för att prova någon annans bil eller hyra en finare bil på semestern, just för att jag inte ska inse hur bra de är och tro att jag inte klarar mig utan en sån.

Det var just vad som (nästan) hände under vår drömresa till Kalifornien. Då hyrde vi en lite större bil för att få plats med alla barnsaker, men när vår ganska kassa Ford Escape fick punka blev vi uppgraderade till en Buick Enclave. Det var en helt fantastisk bil som har alla bekvämligheter, är oerhört rymlig och väldigt lättkörd och manövrerbar, trots sin storlek.

Sen dess är det min drömbil! Men den är inte så vanlig i Sverige. Just nu finns det t.ex. ingen till salu på blocket!

Så, vill man ha en lite mer unik bil, eller bara spara pengar genom att själv importera en bil, så kan man prova Nordtrafik.se

Där finns det importkalkyler och annan info som behövs för att frakta en bil från USA till Sverige. Det är också tillsammans med Nordtrafik som jag skrivit denna text.

Byt bil var 5-miljonte krona

Senast jag bytte bil var när vi väntade vårt första barn, på hösten 2013, då jag också sålde min lilla billiga sportbil.

Den V70 jag köpte kostade 23 000 och är från 1997.

Då hade vi inte slagit ihop vår ekonomi ännu och vi var på gränsen till vår första miljon (vardera). Nu har vi 5,5 miljoner i förmögenhet och en bil värd ca 10 000.

Våra vänner ska flytta till USA i vår och undrade om vi inte skulle köpa deras bil då, en 11 år nyare V70. Min första reaktion var absolut nej! Jag är nöjd med bilen men nästan besatt av den som en symbol för vårt sparande och ett bevis på att vi vågar gå vår egen väg mot lyckan.

Men en bil är bara en bil och ett klokt köp är ett klokt köp, så om jag kan få en mycket nyare bil som gått mindre än en tredjedel mot min, till ett fantastiskt pris, så måste jag nog slå till.

Ser fram emot att ha den i minst 10 år i så fall.

Tidigare äldre inlägg