Vad ska man annars göra för pengarna?

Han sa det säkert mest som ett skämt men det ligger nog mycket i det.

Jag hade en ”receiver” och stora högtalare som har stått i vägen en längre tid. När jag äntligen kom mig för att sälja dem kom det på en halvtimme en man och hämtade dem. Han skulle inte ha grejerna själv, för hans egen anläggning var liiite av den högre skolan.

Han berättade att han hade grejer för 300 000 i sin hemmaanläggning, vilken inte ens hade något proffsigt användningsområde. ”Bara en hobby”, sa han. ”Något ska man lägga pengarna på” tillade han innan han drog iväg i sin nya bil.

Tittade långt efter honom och kan bara hoppas att han trivs på sitt jobb…

Annonser

Nu ska det börja pysa

…För bostadsbubblor brukar inte smälla, de pyser ur sig den uppumpade bubbelluften.

Nu verkar det som att fler än vanligt är övertygade om att bostadsbubblan har nått sitt max och vi (äntligen) kan se fram emot en björnmarknad för bostäder (idemarknad?).

Så, hur påverkar det mig och min ekonomi?

Jo, först och främst kan man vara extra nöjd att vi lyckades sälja sommarhuset just nu efter sommaren. Det hade inte varit kul att sitta kvar med det nu när vi har bestämt oss för att det inte var rätt stuga för oss i framtiden.

Men sen är är det ju bara ett år sedan vi köpte vårt senaste, och självklart dyraste, boende. Eftersom jag är en sån som räknar in bovärdet i min nettoförmögenhet påverkar det givetvis ganska ordentligt om värdet går upp eller ner med 10% från 4,5 miljoner. 10% är ju det man nästan har kunnat räkna med per år sedan jag flyttade tillbaka till Stockholm 2009.

Om ni ifrågasätter varför i hela friden jag ska räkna med bovärdet vill jag påminna om att detta boende inte är vår slutstation, utan vi kan nog tänka oss att flytta till en småstad när det är dags att bli ekonomiskt fri. I en sån situation, som kan vara så nära som tre år bort, kan det faktiskt till och med vara bättre om det fortsätter stiga. Om vi inte vill ha något som är dyrare än där vi bor nu, vilket inte riktigt var tanken.

Å andra sidan kanske det är drömkåken vid sjön man kan skaffa i sin tidiga pension om det går ner ordentligt. Särskilt som vi vill vara kvar här när barnen är små och en bostadskrasch faktiskt kan ta 10 år på sig att bottna.

Slutsatsen får väl bli att det inte blir någon större skada, förutom att ökningen av nettoförmögenheten kommer att pressas i en eventuell nedgång. Självklart justerar jag ner bovärdet i månadsrapporten om jag får indikationer på nedgång vid försäljningar i området. Ännu har jag inte höjt sedan vi köpte då inget jämförbart är sålt sedan dess. Statistiken tyder på att vi borde vara upp ca 400 000.

En miljon på lönekontot, igen

Äntligen damp pengarna från husförsäljningen in på kontot, vilket gjorde att det ett tag var över 1,2 miljoner på lönekontot igen, inte mer än ett halvår sedan förra gången (lägenhetsförsäljningen).

Nu har vi ca. 2 000 000 på sparkonton, alltså helt oinvesterat. Dels är det som vanligt lite kymigt att slänga in allt på börsen på samma gång, ni vet, sprid investeringarna över tid och allt sånt… Men vi betalar heller inte av mer på lånet just nu eftersom pengarna kommer att behövas till optionslösen i vår.

Någon gång i vår är det alltså förhoppningsvis (man vet aldrig med börskursen) dags att lösa in andra omgången av optionerna, vilket går på ca. 1,3 miljoner. Sen är det bara ett år kvar till nästa inlösen, vilket går på ännu mer, så nog behövs det pengar alltid.

Status quo – hell no!

Sparandets vän är rutin. Dess svurna fiende är förändring.

Förändring, som så ofta är positivt, åtminstone för individer som vill framåt, är tyvärr svårt att kombinera med sparande. På mikronivå är sparande så mycket enklare när man har vägt alla utgifter på guldvåg och vet exakt vad man behöver från en månad till en annan. När livet tar ett språng och man flyttar, skaffar nytt jobb, barn, blir sjuk, får en ny partner eller något annat, så är det inte bara lättare att skapa ursäkter för att vara mindre sparsam, man får också alltid extra utgifter, plus att man spenderar i ovan terräng, vilket gör att man spenderar på fel saker till en början.

Just nu är frugan stressad och missnöjd med jobbet. Jag har gått från att göra 80 till 98% av allt hemarbete för att avlasta, men det räcker inte. Hon måste få till en ändring, antingen med sin position och arbetsuppgifter eller genom att byta jobb.

Jag har självklart gett mitt stöd och sagt att hon är fri att säga upp sig, och att vi kan använda lite av vår starka monetära situation till att skapa en dräglig tillvaro nu. Men hon sa själv att hon minsann inte ville släppa årets bonus…

Det är dock inte så viktigt att hon ska förlora något uns av sin hälsa. Hon har redan tjänat in den handlingsfriheten många gånger om.

Måste det bli nystart så får det bli nystart, men det hade varit trevligt att bara stanna på samma räls och tuffa på någon gång…

Okej, jag tar disken

Frun är inne i en stresstunnel med jobbet just nu. Utökade arbetsuppgifter och ansvarsområden samtidigt med chefsbyte till det sämre gör inte livet lätt för henne, och sedemera för mig.

Själv har jag inte haft det så lätt, med ett litet barn som varit sjukt i två veckor (bra nu) och ett lite större som skolats in på en ny förskola. Jag tar all uppvakning på natten generellt eftersom jag är bättre på att fulsova. Nu när det har blivit mycket mer sånt, samtidigt som dagarna har varit tuffa med båda barnen hemma.

Inköp, matlagning, plock och städning har inte hela tiden varit helt i fas. Men om hon försöker säga något går jag ju i taket på grund av sömnbrist och utmattning. Försöker jag be henne att kanske fixa köket eller något, eller över huvud taget hjälpa till med något hemma, så får jag en skopa av att hon jobbar hela tiden och att hon minsann ska sätta sig och jobba nu på kvällen också.

Eftersom jag verkligen tycker att hennes jobb är viktigare än både mitt jobb och alla hemsysslor backar jag då undan och tar städning, disk och barn. Det är inget större problem, det är något man kan komma fram till som familj.

Det gör det också enklare för mig att dela lika ekonomiskt på allt. Vi jobbar alla hårt för att nå våra gemensamma ekonomiska mål.

En kul bisak är att jag har lite mer legitimitet att ifrågasätta feministernas ofta vilda svingar mot något ojämlikhetsspöke som syns tydligt i statistiken men ofta kan bero på familjers egna val. Jag vet i alla fall en hel del om hur det är att vara en 50-talskvinna, plus ha hand om all ekonomi, bil, sommarhus och extern kommunikation.

Det blir ingen bok från mig

Jag kunde tidigt se att ”Miljonär innan 30” skulle kunna sälja sin berättelse i bokform.

Hans plan är tillräckligt enkel, hans förutsättningar inte extrema (började med en ganska blygsam lön), så att varje människa skulle kunna tänka sig in i situationen att själv göra det.

Samtidigt är han så sparsam att det kryddar historien och gör det lite speciellt.

Själv skulle jag gärna skriva en bok i hur jag blev ekonomiskt fri, med det stora målet att föreläsa, vilket jag tror skulle passa mig, jag gillar att prata inför folk.

Det var ju tänkt att min historia skulle handla om att bygga ett företag på sidan av förvärvsarbete, och därigenom skapa högre inkomster och möjligheten att sluta jobba tidigare.

Nu körde jag ju mina företag in i väggen och klarade inte att kombinera det med familjelivet, så efter några år såg mina förutsättningar helt annorlunda ut.

Nu står frun för den stora inkomsten och mitt optionsprogram för framtidshoppet. Om mina drömmar slår in helt och fullt är vi väldigt fria om 3,5 år, men det är egentligen 6 år bort vårt mål ligger.

Men min historia är inte så bred längre. Det skulle vara lättare att få folk att tänka sig in i att driva en bisyssla vid sidan av en normal inkomst, än som vi har det nu, en i familjen som har en miljonlön, plus bonus, och en som går in med allt i ett optionsprogram de flesta rynkar på näsan åt.

Jag hoppas att de som har följt mig en längre tid kan uppskatta att de fått vara med på en vindlande resa, en som i och för sig har haft samma slutmål men där vägarna ändrats flera gånger. Det är ju lite så livet är.

Jobb och firma – borde kanske bli – Bonus och optioner

Vänjer mig vid större volla

Jag minns hur det kändes för några år sedan, när jag satt på jobbet och såg hur aktierörelserna gjorde att min förmögenhet åkte upp eller ner med upp till fem tusen på en dag. Det var som att arbetsinkomsten inte betydde något, vilket är helt fel då kursuppgångarna inte var riktiga inkomster, bara lite volatilitet.

Nu är det lite annorlunda. Jag sitter bland annat med aktier värda över 1,5 miljoner i ett mindre bolag med låg handel, som lätt kan göra att min förmögenhet rasar med 50 000 på en dag.

Då är det viktigare än någonsin att hålla ögonen på det stora målet i fjärran och inte stirra sig blind på att man just nu blir fattigare.

Det är förresten inte lätt att hitta rätt sorts mål på vägen. Man måste ha delmål, men väljer man fel sorts delmål kan man ta fel vägval och fokusera kortsiktigt istället för långsiktigt. Därför är det nog bra att sätta upp sparmål och inte bara delmål för nettoförmögenheten.

Jag har ju en budget som vi försöker hålla, så den får väl fungera som sparmål, annars tittar jag ju väldigt mycket på månadsrapporterna och har varje ny miljon som delmål, på vägen till tian, det stora målet.

Tidigare äldre inlägg