SBAB erkänner lockpriser

Stoppa pressarna, eller?

Det kanske är helt självklart för er andra men jag hade inte helt klart för mig att den ränterabatt man blir erbjuden när man hårdförhandlar med en massa banker inför bostadsköp, bara räcker i ett år.

Och här går media och är förbannade över att mäklare kör med lockpriser, vilket endast får till följd att några personer går på visning som egentligen inte borde vara där.

Lockpriser på bolån måste anses värre tycker jag. De vet att många inte orkar omförhandla efter ett år, så man blir kvar år ut och år in, och betalar till detta bolag som har lurat in en.

Det kom nämligen ett brev som sa att det var dags att fundera på fortsättningen för mitt lån hos SBAB. När jag ringde upp sa de att ränterabatten går ut och jag kan inte få den fortsatt, trots att jag är en bra kund. Jag blev förvånad och frågade rent ut om ränterabatten bara var ett lockpris. -Ja, var svaret.

Saken kom i ett annat ljus när jag påpekade att jag amorterat ner till 70% belåning istället för 85%. Då visade det sig att jag automatiskt kom ner till 1,34% istället för de 1,59% jag skulle ha utan ränterabatt. Rabatten är bara 0,10% ändå.

Mest irriterad borde jag kanske så här i efterhand vara över att de inte gav mig den bättre räntan så fort jag amorterade ner till 70%. Jag verkar ha förlorat ca 2500 på det, före ränteavdrag.

Ska jag klaga?

Annonser

Vad ska man annars göra för pengarna?

Han sa det säkert mest som ett skämt men det ligger nog mycket i det.

Jag hade en ”receiver” och stora högtalare som har stått i vägen en längre tid. När jag äntligen kom mig för att sälja dem kom det på en halvtimme en man och hämtade dem. Han skulle inte ha grejerna själv, för hans egen anläggning var liiite av den högre skolan.

Han berättade att han hade grejer för 300 000 i sin hemmaanläggning, vilken inte ens hade något proffsigt användningsområde. ”Bara en hobby”, sa han. ”Något ska man lägga pengarna på” tillade han innan han drog iväg i sin nya bil.

Tittade långt efter honom och kan bara hoppas att han trivs på sitt jobb…

Nu ska det börja pysa

…För bostadsbubblor brukar inte smälla, de pyser ur sig den uppumpade bubbelluften.

Nu verkar det som att fler än vanligt är övertygade om att bostadsbubblan har nått sitt max och vi (äntligen) kan se fram emot en björnmarknad för bostäder (idemarknad?).

Så, hur påverkar det mig och min ekonomi?

Jo, först och främst kan man vara extra nöjd att vi lyckades sälja sommarhuset just nu efter sommaren. Det hade inte varit kul att sitta kvar med det nu när vi har bestämt oss för att det inte var rätt stuga för oss i framtiden.

Men sen är är det ju bara ett år sedan vi köpte vårt senaste, och självklart dyraste, boende. Eftersom jag är en sån som räknar in bovärdet i min nettoförmögenhet påverkar det givetvis ganska ordentligt om värdet går upp eller ner med 10% från 4,5 miljoner. 10% är ju det man nästan har kunnat räkna med per år sedan jag flyttade tillbaka till Stockholm 2009.

Om ni ifrågasätter varför i hela friden jag ska räkna med bovärdet vill jag påminna om att detta boende inte är vår slutstation, utan vi kan nog tänka oss att flytta till en småstad när det är dags att bli ekonomiskt fri. I en sån situation, som kan vara så nära som tre år bort, kan det faktiskt till och med vara bättre om det fortsätter stiga. Om vi inte vill ha något som är dyrare än där vi bor nu, vilket inte riktigt var tanken.

Å andra sidan kanske det är drömkåken vid sjön man kan skaffa i sin tidiga pension om det går ner ordentligt. Särskilt som vi vill vara kvar här när barnen är små och en bostadskrasch faktiskt kan ta 10 år på sig att bottna.

Slutsatsen får väl bli att det inte blir någon större skada, förutom att ökningen av nettoförmögenheten kommer att pressas i en eventuell nedgång. Självklart justerar jag ner bovärdet i månadsrapporten om jag får indikationer på nedgång vid försäljningar i området. Ännu har jag inte höjt sedan vi köpte då inget jämförbart är sålt sedan dess. Statistiken tyder på att vi borde vara upp ca 400 000.

Äntligen ”private banking”-kund

Nu har jag nästan 5 miljoner på mina Avanzakonton och har blivit uppgraderad till ”private banking”-kund. Tyvärr kör de inte superbolånet just nu, så jag måste kanske byta till Nordnet, som har ett grymt bolåneerbjudande.

Jag ska titta lite närmare på hur mycket jobb det är att flytta, men det skulle vara gott att spara en tusenlapp i månaden på att ge SBAB fingret igen.

Jag har inte fått betalt för att skriva detta. 

En miljon på lönekontot, igen

Äntligen damp pengarna från husförsäljningen in på kontot, vilket gjorde att det ett tag var över 1,2 miljoner på lönekontot igen, inte mer än ett halvår sedan förra gången (lägenhetsförsäljningen).

Nu har vi ca. 2 000 000 på sparkonton, alltså helt oinvesterat. Dels är det som vanligt lite kymigt att slänga in allt på börsen på samma gång, ni vet, sprid investeringarna över tid och allt sånt… Men vi betalar heller inte av mer på lånet just nu eftersom pengarna kommer att behövas till optionslösen i vår.

Någon gång i vår är det alltså förhoppningsvis (man vet aldrig med börskursen) dags att lösa in andra omgången av optionerna, vilket går på ca. 1,3 miljoner. Sen är det bara ett år kvar till nästa inlösen, vilket går på ännu mer, så nog behövs det pengar alltid.

Status quo – hell no!

Sparandets vän är rutin. Dess svurna fiende är förändring.

Förändring, som så ofta är positivt, åtminstone för individer som vill framåt, är tyvärr svårt att kombinera med sparande. På mikronivå är sparande så mycket enklare när man har vägt alla utgifter på guldvåg och vet exakt vad man behöver från en månad till en annan. När livet tar ett språng och man flyttar, skaffar nytt jobb, barn, blir sjuk, får en ny partner eller något annat, så är det inte bara lättare att skapa ursäkter för att vara mindre sparsam, man får också alltid extra utgifter, plus att man spenderar i ovan terräng, vilket gör att man spenderar på fel saker till en början.

Just nu är frugan stressad och missnöjd med jobbet. Jag har gått från att göra 80 till 98% av allt hemarbete för att avlasta, men det räcker inte. Hon måste få till en ändring, antingen med sin position och arbetsuppgifter eller genom att byta jobb.

Jag har självklart gett mitt stöd och sagt att hon är fri att säga upp sig, och att vi kan använda lite av vår starka monetära situation till att skapa en dräglig tillvaro nu. Men hon sa själv att hon minsann inte ville släppa årets bonus…

Det är dock inte så viktigt att hon ska förlora något uns av sin hälsa. Hon har redan tjänat in den handlingsfriheten många gånger om.

Måste det bli nystart så får det bli nystart, men det hade varit trevligt att bara stanna på samma räls och tuffa på någon gång…

Okej, jag tar disken

Frun är inne i en stresstunnel med jobbet just nu. Utökade arbetsuppgifter och ansvarsområden samtidigt med chefsbyte till det sämre gör inte livet lätt för henne, och sedemera för mig.

Själv har jag inte haft det så lätt, med ett litet barn som varit sjukt i två veckor (bra nu) och ett lite större som skolats in på en ny förskola. Jag tar all uppvakning på natten generellt eftersom jag är bättre på att fulsova. Nu när det har blivit mycket mer sånt, samtidigt som dagarna har varit tuffa med båda barnen hemma.

Inköp, matlagning, plock och städning har inte hela tiden varit helt i fas. Men om hon försöker säga något går jag ju i taket på grund av sömnbrist och utmattning. Försöker jag be henne att kanske fixa köket eller något, eller över huvud taget hjälpa till med något hemma, så får jag en skopa av att hon jobbar hela tiden och att hon minsann ska sätta sig och jobba nu på kvällen också.

Eftersom jag verkligen tycker att hennes jobb är viktigare än både mitt jobb och alla hemsysslor backar jag då undan och tar städning, disk och barn. Det är inget större problem, det är något man kan komma fram till som familj.

Det gör det också enklare för mig att dela lika ekonomiskt på allt. Vi jobbar alla hårt för att nå våra gemensamma ekonomiska mål.

En kul bisak är att jag har lite mer legitimitet att ifrågasätta feministernas ofta vilda svingar mot något ojämlikhetsspöke som syns tydligt i statistiken men ofta kan bero på familjers egna val. Jag vet i alla fall en hel del om hur det är att vara en 50-talskvinna, plus ha hand om all ekonomi, bil, sommarhus och extern kommunikation.

Tidigare äldre inlägg