Sista barnet ute

Efter ett par jobbiga övertidsveckor har vi äntligen fått vårt tredje och sista barn, och vi är överlyckliga att det än en gång gick bra.

Men bloggen handlar uteslutande om ekonomi så jag ska bara diskutera hur det påverkar vår ekonomiska situation.

Föräldrapenning

Till att börja med får vi ju lite mer (låg)betald ledighet. Jag säger lågbetald, inte för att jag är otacksam utan för att jag tycker att det är lite överdrivet att skryta världen över med att vi har 480 betalda dagar per barn. Av det utläser utländsk publik att man får en ganska stor del av sin lön utbetald när man är hemma med barn i 480 dagar, men det är inte riktigt. I själva verket är ersättningen från staten ganska usel om man tjänar som min fru gör (ca 90 000). Å andra sidan kan man, om man värdesätter ledighet med barnet högre än pengar, vara hemma bra mycket längre än 480 dagar utan att bli av med jobbet.

Med barn nummer två tog min fru ut nästan ingenting från Försäkringskassan, vilket gjorde att det fanns nästan 480 dagar kvar när jag gick på mitt pass när barnet var ett år. Då måste man dock ta ut föräldraledighet för att få vara ledig, även om man inte måste ta ut heltid.

Det gav i vilket fall som helst en ganska bra känsla för någon som försöker spara ihop till sin frihet, att se en total av 670 dagar föräldraledighet att ta ut, när jag loggade in på FK.se

Barnbidraget är den andra direkt ekonomiska delen med att få ett barn till. Staten har ganska nyligen höjt barnbidraget till 1250 kronor per barn och månad, skattefritt. Dessutom får man ett ”flerbarnstillägg” från andra barnet, vilket blir exponentiellt större för varje barn, för att maxa på 1250 per barn från barn 5!

För oss blir det alltså totalt 4480 kronor per månad i skattebefriat bidrag…

Jag ska vara tydlig med att jag är emot barnbidraget i sin helhet och det totalt ologiska flerbarnstillägget i synnerhet.
– Och nej, bidraget ska inte inkomstprövas! Antingen klarar man sig inte själv och då går man till Socialen, i annat fall ska man inte ha bidrag.
– Och nej, jag tänker inte avstå våra bidrag! Jag kan försöka ändra systemet men innan det är ändrat tar jag det som kommer till mig, särskilt som vi bidrar mer än de flesta genom skatten.

Ökade kostnader

Självklart innebär ett barn ökade kostnader. Dels genom mer prylar, mer mat och kläder, men även större risk till VAB, vilket ofta är en betydande kostnad. Sen har vi ju den stora posten utebliven inkomst under första två åren, vilket är tiden vi tänker vara hemma med barnet. Jag kommer ihåg att jag räknade lite på den kostnaden när vårt första barn var ett år.

Sen hävdar många att man måste ha ny bil så fort man blir en till, eller ännu värre, måste flytta till större boende. Det är i stor utsträckning inte riktiga måsten utan mer livsstilsval, men det är sant, jag köpte ju faktisk en gammal V70 när första barnet kom och vi flyttade till större när barn 2 hade kommit, men nu ska vi inte göra några uppgraderingar.

När det kommer till kläder och prylar har vi ju redan det mesta, vilket är jätteskönt, inte bara ur budgetsynpunkt, utan också för att man kan vila i att man har det man behöver och inte ängsligt måste titta sig omkring för att köpa något annat absolut nödvändigt.

Det blev dock en ny begagnad vagn (igen), så helt gratis var inte ungen, men jag får stor tillfredsställelse av att återanvända bebiskläderna ytterligare än gång. Hög kvalitet och kort användningstid gör att bara var femte plagg skulle behöva vara nytt, för varje barn.

Sen kommer jag att få ännu större tillfredsställelse av att göra mig av med kläderna helt vartefter han växer ur dem. 4 eller 5 flyttkartonger för första levnadsåret är det som har tagit plats i vårt begränsade förråd.

Barn är inte särskilt smart att skaffa om man vill bli ekonomiskt fri, men skadan går att begränsa.

 

 

Annonser

Månadsrapport, augusti 2018

Jag gjorde siffersammanställningen i tid men glömde publicera.

En bra månad och inte så mycket att säga om. Jobbar på riktigt nu, även om det inte gör någon skillnad i lönespecen.

Varför finns flerbarnstillägget?

Vi har två barn, med ett tredje på väg, så vi borde vara tacksamma för barnbidraget och inte minst flerbarnstillägget. Men varför finns det ett sånt tillägg?

När jag pratar med folk om det märker jag att de flesta söker i ett ökat behov. Alltså att man får något av staten för att man behöver det. Själv försöker jag hitta förklaringar genom att se det som ett styrmedel. Alltså, vad är det staten vill belöna oss för? Det är i alla fall så jag tycker att det finns mer logik än att bara strö pengar där det behövs, även om det gynnar negativa handlingar.

Just flerbarnstillägget fungerar som så att man får ett högre tillägg för varje barn, upp till barn 5 där tillägget för varje barn är 1250 kronor, alltså samma som själva barnbidraget. Det gör alltså att varje barn från barn 5 innebär 2500 kronor skattefritt per månad.

Jag kan inte komma fram till någon annan slutsats än att staten vill att vi ska skaffa minst 5 barn. Finns det studier på att Sverige behöver 5 barn eller mer per familj? Finns det inte studier som tyder på att när en familj blir stor så lyckas barnen sämre i livet? Det borde rimligtvis finnas ett antal barn per familj som är optimalt för Sveriges framtid och i så fall borde tillägget visa det. Alltså att man får som mest pengar per barn vid just t.ex. två barn, men mindre vid tre.

De som hävdar att det skulle kosta mer per barn att ha fler barn är ute och cyklar. Återanvändningsvinsterna är enorma med andra barnet. Jag är så glad när barn två (och snart barn 3) kan använda samma dyra saker som vi köpt och fått till barn 1. Konsumismen är i och för sig mycket stark och folk har svårt att komma och hälsa på oss utan att ha med presenter och kläder till barnen (trots mina instruktioner). Visst var min kompis ”tvungen” att köpa en nästan ny XC90 när de fick sitt andra barn, men själva ska vi behålla vår gamla V70 när trean kommer. Jag tror att det går att knö in.

Med barn 3 kommer vi alltså att få 4480 kronor sammanlagt per månad. Om vi skulle räkna om det till vilken förmögenhet det sparar oss enligt 4%-regeln blir det 12x4480x25=1 344 000.

Generellt tror jag att man måste se över alla bidrag och avdrag hela tiden och inte vara rädd för att ändra, för tiderna ändras.

Jag fattar inte varför man ska ha rätt att bo bättre än man har råd med (bostadsbidrag) eller för pensionärer (bostadstillägg).

Jag fattar att ränteavdrag kom till för att vanliga människor skulle kunna bygga sina egna hem, men nu göder det bara bobubblan.

Jag tror att jag fattar att barnbidraget är menat vara till för att utjämna mellan barnfamiljer och de utan barn, men vafan, de som tycker att det är ett schysst tillskott borde ut och skaffa en bättre inkomst än fler barn. För oss som satsar järnet på våra barn är det en stor förlustaffär oavsett alla flerbarnstillägg.

Men av dessa är det bara ränteavdraget det pratas om. De andra två, liksom troligen andra bidrag och avdrag, är så inarbetade i systemet att även politiska motpoler vid makten kan få svårt att ta bort dem.

Jag ska i alla fall kämpa emot flerbarnstillägget, även om det missgynnar oss om det skulle försvinna.

Arbetsgivarens skuld till oss: 550 000

Skulle du låna ut en halv miljon till din arbetsgivare?

Inte så troligt va?

I själva verket lånar vi ut ganska mycket pengar genom att ha ett stort semesterkonto och annan inarbetad tid. Det är väl i för sig ganska riskfritt och hyfsat inflationssäkrat (pga statens garantier och att lönen förhoppningsvis stiger), men jag vet inte om folk tänker på vilket värde som finns.

Jag började fundera på vilka värden vi hade innestående när vi pratade semester och fruns kommande ledighet i samband med vårt tredje barn födelse. Det visar sig att frun dels har samlat på sig 86 dagars semester, har över en vecka i innestående flextid och får en hel månad betald ledighet som kompensation för utebliven avlastning senaste halvåret.

Nu blir det ju inte extrapengar av detta, men pengavärdet av denna tid ligger på över 550 000 (varav 115 000 för mig).

Tidsmässigt rör det sig alltså om ca 4 månader för min fru och 2 för mig.

 

 

Våra löneökningar i år

Det var lite komiskt att ha lönesamtal var det sista jag gjorde innan jag gick på föräldraledighet och det första jag gjorde 15 månader senare, när jag kom tillbaka.

Det fanns ju inte mycket att utvärdera med mig, men marknaden är bra för IT-konsulter och de vill ha mig kvar, så något skulle de ge.

1500 blev det, eller 3,2%, upp till 48 300 om jag skulle ha gått på 100% (arbetar 80%).

Det är bättre än jag trodde, men jag måste erkänna att det har ganska liten betydelse för mig nu. Dels planerar jag att inte ha så många år kvar på arbetsmarknaden (max 6), så då har det inte lika stor betydelse att hålla uppe löneökningarna, när lönen redan är okej enligt min åsikt. Skatten är dessutom hög på högre nivåer, så det blir ju mindre kvar.

Men den stora anledningen att löneökningen känns mindre viktig är att det är så liten del av mitt framtidshopp. Den stora delen ligger i vår portföljutveckling och mina personaloptioner. Optionerna har på de två första utbetalningarna givit mig ca 860 000 efter skatt. Lönen är givetvis viktig, särskilt om optionerna inte skulle betala ut, men i ljuset av vad som skett hittills är ökningen helt försumbar och inte en motivator.

För min fru har det varit ett riktigt jobbigt år på arbetet. Låt mig utveckla det vid ett annat tillfälle. Lönemässigt ligger hon högt för sin position, men alla vill ju ha den uppskattning det innebär att få årliga löneökningar så ökningen var ändå viktig för henne.

Det blev 0.

Men som ett tecken på hur sjuk hennes organisation är fick hon en engångssumma på 20 000, troligen som kompensation för utebliven höjning… ”Troligen”, eftersom det inte motiverades och hon hade heller inget lönesamtal, utan lönen kommunicerades till henne via mejl, på hennes direkta fråga till lönekontoret.

Det finns mycket att säga om hennes situation, mer om det senare.

Jo förresten, det viktiga med löneökningar är ju att man håller sig över inflationen, eller hur?

Det gör ju inte vi i så fall…

Visst måste man väl räkna ökningen efter skatt? Inflationen på utgiftssidan betalar man ju för med skattade pengar, inte sant?

I så fall är vår löneökning patetisk och vi kommer snart att vara panka! 750 kronor delat på 80 000 blir under 1% i nettoökning och alltså långt under PKI eller vilket tal det nu är som är intressant.

55 000 i skatteåterbäring

Man borde normalt anpassa skatteinbetalningarna så att man inte lånar ut pengar gratis till staten, men det blir lätt lite komplicerat för oss eftersom vi under flera år har haft en del inkomst från försäkringskassan och en del från bonus från företagen där vi är anställda.

Jag bryr mig inte om att försöka rätta till skatten utan är nöjd med att göra ett överslag så att jag inte åker på någon stor överraskning. Det har blivit ganska stora återbäringar de senaste åren så denna på 55 000 är inte exceptionell, om än stor.

Som ni kan se på månadsrapporterna har vi också så stora slag i vår ekonomi att detta inte har någon effekt alls, mer än att det är gott att få lite riktiga pengar in på kontot.

Vad kostar en VAB-dag? (redigerad)

Nu har jag börjat jobba igen men var ganska omgående tvungen att ta ut en VAB-dag, alltså vård av barn. VAB ingår i föräldraförsäkringen och bekostas alltså av staten, till skillnad från sjukdagar för anställd, där de första 10 dagarna bekostas av företaget.

Men som med alla andra förmåner ska vi som betalar in mycket skatt till systemet inte få ut lika stor del när vi utnyttjar det. Detta genom att taket för VAB går vid en inkomst på 37 917 (år 2018), vilket blir max 1019 kr/dag före skatt.

Jag har nu ca 44 500 i lön, vilket gör att jag förlorar ca 1400 brutto per dag vid VAB, eller ca 700 efter skatt.

Om min fru skulle ”vabba” istället skulle hon med sin lön på ca 85 000 förlora drygt 3000 per dag brutto, eller knappt 1500 kronor efter skatt.

Jag har hittills tagit all VAB.

Uppdaterad då jag insåg att jag bara får 80% av max trots att min 80%-iga inkomst är över taket för föräldraförsäkringen.

Tidigare äldre inlägg