Bil och tagna kostnader

Med en gammal bil är det lätt att förvilla sig in i feltänk kring tagna kostnader (sunk cost fallacy).

Jag har haft god tur med mina gamla bilar och den nuvarande har skött sig exemplariskt och bara behövt smärre reparationer. Nu gick dock avgasröret av och ACn fixade jag i våras.

Varje gång man fixat något och nästa sak behöver åtgärd, är det lätt att känna att det är lika bra att göra det också, när man ändå har lagt pengar på bilen. Men faktum är att man inför varje reparation måste se till värdet på bilen och om den är värd reparationen.

Viktigast är att hela tiden försöka se nyktert på sitt bilägande och inte falla in i ägarens bekräftelse (en slags ”confirmation bias”), där man intalar sig att man gjort ett bra val från början. Jag har vänner med bilar från 400 000 till 70 000 som alla säger att det är just en så ny/fin/välvårdad/lågmilad bil man måste ha för att det ska vara tillräckligt säkert och inte kosta för mycket i reparationer.

Så innan jag blir för bekväm i mitt ägande av billig bil måste jag hela tiden hålla koll på totalkostnaden och jämföra alternativ. Kanske är det dags att byta upp sig, men då ska det inte vara ett känslomässigt beslut.

Ett av många projekt i stugan

En sak jag nästan aldrig gått och funderat på är ventilation. Det är något som bara finns och funkar, tills det inte gör det… Därför har jag valt att skriva detta inlägg tillsammans med ventilation.se

Vi spenderade många veckor i sommarhuset i år. Jag har inte märkt det tidigare, men nu blev det uppenbart att det drog in luft från skorstenen i huset när inga dörrar eller fönster var öppna. Det luktade aska och var otrevligt.

Jag har ofta hört att gamla hus och stugor är så otäta att det inte är någon fara med ventilationen, och då vårt sommarhus är riktigt gammalt borde det gälla där, men som sagt blev det tydligt att ventilationen var ett problem.

Som jag har antytt i andra inlägg blir det försäljning av stugan, men nästa projekt hade definitivt blivit att åtgärda sagda problem. Jag hade börjat med att kolla på vad ventilationssaker kostar.

Jag har själv turen att vara helt fri från astma och allergier. De täta 80-talshusen verkar ha skapat många fler astmatiker i årskullarna efter min. Jag hoppas att det håller på att bli bättre. Nu verkar det i alla fall som att byggarna vet mer om hur viktigt god ventilation är, och i lägenheter likt min är det obligatorisk ventilationskontroll vart tredje år.

Tänk på hur en störande halvtyst fläkt skapar en oro i kroppen man inte känner förrän fläkten stängs av. Innan dess var man inte medveten om att den fanns, men så fort den tystnar hör man det och slappnar av.

Så kan det vara med dålig ventilation. Du märker det inte förrän du lämnar rummet och andas frisk luft igen.

Se till att du andas frisk luft. Du sover bättre, presterar bättre och mår bättre!

Snart mycket cash igen

Vi har redan nu 850 000 på kontona, men 460 000 är reserverat för skatt att betala i början på nästa år.

Snart kommer försäljningen för vårt obelånade sommarhus in på kontot, vilket innebär ca 1,2 miljoner till. Totalt alltså snart över 2 miljoner i kontanter igen, varav en dryg halvmiljon är reserverad för skatt.

Så, vad gör man med 1,5 miljoner?

Jag funderar på detta:

  • Jag behöver ca 1,3 miljoner i vår för att lösa ut de nya optionerna, förutsatt att inte kursen tokrasar.
  • Jag skulle vilja betala ner bolånet med knappt 900 000 för att hamna på 50% belåning och möjligheten att utnyttja Avanzas superbolån, när de har utrymme för det nästa gång.

Vad göra?

Är ganska beslutsam om att fortsätta utnyttja optionerna till att långsiktigt äga aktier i bolaget där jag jobbar, så det får väl stå högst i prio. I och för sig den största risknivån, men det är också det som särskiljer mig från andra. Hade jag velat ha det som alla andra hade jag gjort som dem.

Sen är det inte säkert om och när Avanza kan erbjuda samma goa lån igen, så det är inte gott att ändra andra investeringar för den skull, även om det hade varit sagolikt att ha 0,79% i låneränta.

Be inte om ursäkt för att du gör rätt

Jag satt i köket och skrev på papper och pratade med den nya ägaren av sommarhuset. Han nämnde, ”ni har inga lån på huset” och jag fann mig förklara att vi köpte till ett lågt pris och renoverade efterhand, bla bla…

…som att jag bad om ursäkt!

När jag istället skulle ha visat mig stolt och sagt ett kort ”ja”.

Men det handlar nog lite om att det till och med långt inne i mig är fult att tjäna bra eller ha det gott ställt ekonomiskt. Något som man enligt en slags socialistisk folksjäl ska be om ursäkt för.

Jag drar mig till minnes när jag på öppna förskolan pratat boende med okända föräldrar. När jag, som är lite äldre, har berättat att vi bor i lägenhet så har det hänt att personer urskuldande har förklarat att de köpte hus när det ännu var billigt, eller att de har renoverat jättemycket, trots att jag inte har kommenterat faktumet. Jag är ju en sån som hejar på och säger, ”bra för er att ni har det gott”, inte en som blir avundsjuk och missunnsam.

Sommarhuset är sålt

Det jag har beskrivit som ett av mina sämsta ekonomiska beslut har jag nu ställt tillrätta!

En tyngd har fallit från mina axlar nu när vi har skrivit på alla papper. Den gamla stugan är såld och jag slipper oroa mig för kommande renoveringar, vintersäkring, möss, löpande kostnader och så vidare.

Men inte nog med att vi blev av med allt sånt besvär. Vi fick dessutom mycket mer än vi kunde hoppas på, 1 250 000 kronor. I min redovisning var det värt 800 000. Vi blev alltså i ett slag några hundringar rikare och ett stort bekymmer fattigare.

Någon hundring till ska läggas på ”skatteskuld” så fort vi har fått slutbetalt. Aldrig skulle jag ha kunnat tänka mig att året skulle sluta på ca 500 000 i skatteskuld! Min fru brukar betala ca 500 000 i skatt enligt inkomstuppgifterna, plus 150 000 extra för en bonus, plus skatten på min bonus, ca 130 000, plus min skatt, ca 100 000. Totalt kan det alltså bli 1 380 000 i skatt i år, om jag har räknat rätt…

Utvecklas eller dö

Om man inte går framåt så går man automatiskt bakåt, tycker många. Alltså, om man i vardagen känner att allt är sig likt och inget utvecklas så känner man sig lätt hopplös.

Det kan kännas ganska jobbigt då man börjar bli till åren, särskilt som gammal idrottare, då det är mycket som aldrig kan bli lika bra igen. Sen kan man hitta en ny sport och utvecklas snabbt, precis som när man var ung. Men sen kommer platån och man undrar om det var värt allt slit, nu när man bara kan se fram emot att det troligen går åt fel håll.

När det gäller pengar behöver det inte gå åt fel håll när man blir äldre. Men småbarnsåren kan vara tuffa. Det är ganska tufft mentalt emellanåt, då det känns som man bara klarar att ha näsan över vattenytan och inte orkar ta hand om sig själv ordentligt eller starta några projekt utanför familjelivet.

Därför är jag så glad att vår förmögenhet rör sig åt rätt håll i allt detta. Jag känner att även om jag knappt hinner andas och titta framåt så blir vi lite rikare för var dag och vi fortsätter att ta ordentliga kliv mot vårt slutgiltiga mål.

Har du råd att inte ha en buffert?

Jag är en naturlig sparare. Det betyder inte att jag alltid har sparat pengar, bara att jag aldrig riktigt har unnat mig stora utsvävningar. Min uppväxt var nämligen ganska fattig och jag och min bror var inte bortskämda med några som helst excesser som märkeskläder, resor, sommarhus, restaurangbesök och så vidare. En del av detta fick vi uppleva men jag kommer ihåg varje resa och även de få gånger jag fick ett plagg av någorlunda märke och kvalitet.

Detta kan ha format mig till att jag även senare har haft svårt att unna mig fina saker.

Dock satt vi aldrig riktigt i klistret. I alla fall inte vad vi barn fick veta. Mina föräldrar hade bara ganska låg inkomst och ett hus att betala av. Kanske för att det aldrig var total kris så lärde jag mig inte nyttan att ha en buffert för oförutsedda händelser. Det begriper väl varenda människa att utgifterna inte alltid faller där de är önskade eller väntade.

Men det dröjde ända till en bit in på mitt första fasta jobb, 26 år gammal, som jag skaffade en slags buffert. Helt oförstående för sparande men med den snåles nit såg jag till att det fanns lite extra på kontot när månaden var slut, men helt utan en plan för långsiktigt sparande. Pengarna utöver bufferten brände ännu för mycket för att spara eller investera.

I yngre dagar fick min far agera bank många gånger. Han var min och min brors buffert, inte helt ovanligt kanske. Men det var inte länge sedan min bror, 45 år, betalade av sitt senaste lån från far. Själv lovade jag mig själv att aldrig mer ta ett annat lån än bolån så fort jag hade börjat mitt nya liv som sparare (och ekonomibloggare) 2010.

Men jag fuskar…
Är man renlevnadssparare kanske man inte ska använda kreditkort, vilket jag gör. Betalar givetvis skulden varje månad, så att det inte tickar någon ränta, men rätt ska vara rätt, det är ju faktiskt en kredit.

Ett alternativ skulle kunna vara ett kreditinstitut, som Flexlimit.se, då du kan få en så kallad kontokredit, så att du kan gå minus på ditt konto under en period då du skulle behöva. Då slipper du också binda pengar som du kanske är sugen att investera, men då pratar vi lite större risk.

Så, jag kanske predikar om att man ska satsa på att vara skuldfri och undvika att låna av familjen eller SMS-lån, men faktum är det att jag måste vara ödmjuk inför att jag har blivit räddad av min far många gånger och jag först på äldre dar blivit ekonomiskt klokare. Och även nu nyttjar jag kredit på ett vis.

Jag ber er bara tänka efter själva och kolla på vad det egentligen kostar er. Alla lån är inte lika! En del räntor borde kallas ocker och andra är helt rimliga.

Till sist. Sitter ni inte i knipa redan, se till att börja bygga en buffert. En lagom stor, ca. tre månadsutgifter, inte mer, och låt det ligga på ett separat konto. Använd det inte till något annat än oförutsedda utgifter som inte kan anstå! En resa är inte en oförutsedd utgift, även om den är illa planerad. Nej, vi pratar om att bilen eller tvättmaskinen går sönder, du blir av med inkomsten, eller liknande.

Tidigare äldre inlägg