Jobb och Firma

Fick en ögonöppnare när jag kollade på ett avsnitt av MMM (Mister Money Mustache) på YouTube, där han svarar på en fråga om sparande och frihet från en man som har barn lika gammalt som vårt äldsta. Jag har ju funderat på att gå upp i tid för att maximera min inkomst under en period inför nästa föräldraledighet, och även om det bara är ett antal fredagar jag kan räkna på mina fingrar så är det väldigt viktigt för familjen att vi tar hand om varandra nu och att jag finns där för mina större barn som verkligen formas som människor nu.

Men jag har lovat mig själv att inte ta beslut innan jag har tillräckligt med data. Med andra ord finns det inga helt känslomässiga beslut i min värld längre. Om jag ska tacka nej till en chefstjänst för att jag inte vill missa lediga fredagar ska jag veta hur mycket pengar jag ger upp. Om det kostar 50 000 på ett år är det inte mer än rätt att jag erkänner det för mig själv.

Nu måste jag alltså ta reda på ungefär hur ekonomin ser ut för de olika scenarierna och först därefter ta mitt beslut.

Känslomässigt vet jag redan att jag vill fortsätta på 80%, men det är det som är så bra med principer, då slipper man agera på känslor.

När det någon gång i framtiden blir dags att fasa ut oss själva från arbetsmarknaden gäller det att ta vara på de föräldradagar vi sparat. Man kan ju ta ut de dagar med låg ersättning så sent som möjligt eftersom de inte kräver någon SGI.

Syftet är alltså att betala så låg skatt som möjligt när vi tar ut kvarvarande dagar, vilket borde innebära att vi också tar ut dem så sent som möjligt, när vi trappar ner eller slutar jobba.

Man får inte spara dagar längre än barnets tolvårsdag, som för äldsta barnet inträffar 2026, vilket är betryggande för då ska vi vara fria och kunna se fram emot att åtminstone få 96 betalda dagar att portionera ut, per barn under några år efter vår frihetsdag.

Detta är ju småpengar, särskilt de 90 lågbetalda dagarna, vilka ger 180kr/dag, alltså totalt 16200 kronor. I ett scenario där vi har slutat jobba och det är noll skatt på dessa pengar är det dock inte ett dumt tillskott.

Det är kul att titta på måldatumet, men efter att ha tittat lite närmare på budgetutfallet måste vi skärpa oss ganska mycket, eftersom måldatumet siktar på 10 miljoner vilket inte skulle räcka långt med senaste årets spenderande. Då skulle vi snarare behöva 15…

Jo, jag är glad åt vår snabba progress men jag blir samtidigt tvivlande på att vi någonsin ska kunna få ner budgeten på en rimlig nivå för att kunna fixa 4%-regeln. Särskilt oroad blir jag av att äldre barn verkar så fruktansvärt dyra. Nu kommer de inte att kosta så mycket på några år, men när den äldsta når 10 kanske det blir dyrare för varje år i många år. Det är ca 5 år bort, vilket är den tid jag ungefär satt för vår absoluta frihet.

Dock inga tappade sugar här, vi lever livet medan vi sparar!

Webbförsäljning: 1500

Efter ett par jobbiga övertidsveckor har vi äntligen fått vårt tredje och sista barn, och vi är överlyckliga att det än en gång gick bra.

Men bloggen handlar uteslutande om ekonomi så jag ska bara diskutera hur det påverkar vår ekonomiska situation.

Föräldrapenning

Till att börja med får vi ju lite mer (låg)betald ledighet. Jag säger lågbetald, inte för att jag är otacksam utan för att jag tycker att det är lite överdrivet att skryta världen över med att vi har 480 betalda dagar per barn. Av det utläser utländsk publik att man får en ganska stor del av sin lön utbetald när man är hemma med barn i 480 dagar, men det är inte riktigt. I själva verket är ersättningen från staten ganska usel om man tjänar som min fru gör (ca 90 000). Å andra sidan kan man, om man värdesätter ledighet med barnet högre än pengar, vara hemma bra mycket längre än 480 dagar utan att bli av med jobbet.

Med barn nummer två tog min fru ut nästan ingenting från Försäkringskassan, vilket gjorde att det fanns nästan 480 dagar kvar när jag gick på mitt pass när barnet var ett år. Då måste man dock ta ut föräldraledighet för att få vara ledig, även om man inte måste ta ut heltid.

Det gav i vilket fall som helst en ganska bra känsla för någon som försöker spara ihop till sin frihet, att se en total av 670 dagar föräldraledighet att ta ut, när jag loggade in på FK.se

Barnbidraget är den andra direkt ekonomiska delen med att få ett barn till. Staten har ganska nyligen höjt barnbidraget till 1250 kronor per barn och månad, skattefritt. Dessutom får man ett ”flerbarnstillägg” från andra barnet, vilket blir exponentiellt större för varje barn, för att maxa på 1250 per barn från barn 5!

För oss blir det alltså totalt 4480 kronor per månad i skattebefriat bidrag…

Jag ska vara tydlig med att jag är emot barnbidraget i sin helhet och det totalt ologiska flerbarnstillägget i synnerhet.
– Och nej, bidraget ska inte inkomstprövas! Antingen klarar man sig inte själv och då går man till Socialen, i annat fall ska man inte ha bidrag.
– Och nej, jag tänker inte avstå våra bidrag! Jag kan försöka ändra systemet men innan det är ändrat tar jag det som kommer till mig, särskilt som vi bidrar mer än de flesta genom skatten.

Ökade kostnader

Självklart innebär ett barn ökade kostnader. Dels genom mer prylar, mer mat och kläder, men även större risk till VAB, vilket ofta är en betydande kostnad. Sen har vi ju den stora posten utebliven inkomst under första två åren, vilket är tiden vi tänker vara hemma med barnet. Jag kommer ihåg att jag räknade lite på den kostnaden när vårt första barn var ett år.

Sen hävdar många att man måste ha ny bil så fort man blir en till, eller ännu värre, måste flytta till större boende. Det är i stor utsträckning inte riktiga måsten utan mer livsstilsval, men det är sant, jag köpte ju faktisk en gammal V70 när första barnet kom och vi flyttade till större när barn 2 hade kommit, men nu ska vi inte göra några uppgraderingar.

När det kommer till kläder och prylar har vi ju redan det mesta, vilket är jätteskönt, inte bara ur budgetsynpunkt, utan också för att man kan vila i att man har det man behöver och inte ängsligt måste titta sig omkring för att köpa något annat absolut nödvändigt.

Det blev dock en ny begagnad vagn (igen), så helt gratis var inte ungen, men jag får stor tillfredsställelse av att återanvända bebiskläderna ytterligare än gång. Hög kvalitet och kort användningstid gör att bara var femte plagg skulle behöva vara nytt, för varje barn.

Sen kommer jag att få ännu större tillfredsställelse av att göra mig av med kläderna helt vartefter han växer ur dem. 4 eller 5 flyttkartonger för första levnadsåret är det som har tagit plats i vårt begränsade förråd.

Barn är inte särskilt smart att skaffa om man vill bli ekonomiskt fri, men skadan går att begränsa.

Jag gjorde siffersammanställningen i tid men glömde publicera.

En bra månad och inte så mycket att säga om. Jobbar på riktigt nu, även om det inte gör någon skillnad i lönespecen.

Vi har två barn, med ett tredje på väg, så vi borde vara tacksamma för barnbidraget och inte minst flerbarnstillägget. Men varför finns det ett sånt tillägg?

När jag pratar med folk om det märker jag att de flesta söker i ett ökat behov. Alltså att man får något av staten för att man behöver det. Själv försöker jag hitta förklaringar genom att se det som ett styrmedel. Alltså, vad är det staten vill belöna oss för? Det är i alla fall så jag tycker att det finns mer logik än att bara strö pengar där det behövs, även om det gynnar negativa handlingar.

Just flerbarnstillägget fungerar som så att man får ett högre tillägg för varje barn, upp till barn 5 där tillägget för varje barn är 1250 kronor, alltså samma som själva barnbidraget. Det gör alltså att varje barn från barn 5 innebär 2500 kronor skattefritt per månad.

Jag kan inte komma fram till någon annan slutsats än att staten vill att vi ska skaffa minst 5 barn. Finns det studier på att Sverige behöver 5 barn eller mer per familj? Finns det inte studier som tyder på att när en familj blir stor så lyckas barnen sämre i livet? Det borde rimligtvis finnas ett antal barn per familj som är optimalt för Sveriges framtid och i så fall borde tillägget visa det. Alltså att man får som mest pengar per barn vid just t.ex. två barn, men mindre vid tre.

De som hävdar att det skulle kosta mer per barn att ha fler barn är ute och cyklar. Återanvändningsvinsterna är enorma med andra barnet. Jag är så glad när barn två (och snart barn 3) kan använda samma dyra saker som vi köpt och fått till barn 1. Konsumismen är i och för sig mycket stark och folk har svårt att komma och hälsa på oss utan att ha med presenter och kläder till barnen (trots mina instruktioner). Visst var min kompis ”tvungen” att köpa en nästan ny XC90 när de fick sitt andra barn, men själva ska vi behålla vår gamla V70 när trean kommer. Jag tror att det går att knö in.

Med barn 3 kommer vi alltså att få 4480 kronor sammanlagt per månad. Om vi skulle räkna om det till vilken förmögenhet det sparar oss enligt 4%-regeln blir det 12x4480x25=1 344 000.

Generellt tror jag att man måste se över alla bidrag och avdrag hela tiden och inte vara rädd för att ändra, för tiderna ändras.

Jag fattar inte varför man ska ha rätt att bo bättre än man har råd med (bostadsbidrag) eller för pensionärer (bostadstillägg).

Jag fattar att ränteavdrag kom till för att vanliga människor skulle kunna bygga sina egna hem, men nu göder det bara bobubblan.

Jag tror att jag fattar att barnbidraget är menat vara till för att utjämna mellan barnfamiljer och de utan barn, men vafan, de som tycker att det är ett schysst tillskott borde ut och skaffa en bättre inkomst än fler barn. För oss som satsar järnet på våra barn är det en stor förlustaffär oavsett alla flerbarnstillägg.

Men av dessa är det bara ränteavdraget det pratas om. De andra två, liksom troligen andra bidrag och avdrag, är så inarbetade i systemet att även politiska motpoler vid makten kan få svårt att ta bort dem.

Jag ska i alla fall kämpa emot flerbarnstillägget, även om det missgynnar oss om det skulle försvinna.

En helt fantastisk försommarkväll här i ”orten”, med gemensam grillning, dryckjom och umgänge i grannlaget!

Mitt under samkvämet kommer ett sms från min far: ”kolla kontot”

Farsan har, precis som för något år sedan, gett sina barn 50 000 kronor var. Denna gång var anledningen att min bror fått kvarskatt på 24 000 och min far visade dels lite sympati för honom och följdaktligen lite rättvisekänsla för mig.

Jag ringde och tackade men underströk samtidigt (som vanligt) att vi har det väldigt bra ekonomiskt. Jag ville också försäkra mig om att han inte förskar något och att de har gott och väl så att de kan göra vad de vill och behöver. Han sa att de ändå har ”för mycket” och att om det skulle behövas kan de låna av mig eller ta lån på huset igen, vilket blir typ samma sak, sa han.

Jag försöker hjälpa min bror att bli bättre på att spara, men nu får jag väl säga tack för förskottet och tack för att vi kommer lite närmare ”pensionen”.

Att vara sparsam och gilla bilar går oftast inte så bra ihop. Själv är jag van med gamla bilar sedan barnsben då min far alltid också föredragit äldre Volvobilar, precis som jag själv gör nu.

Men det är nästan så att jag aktar mig för att prova någon annans bil eller hyra en finare bil på semestern, just för att jag inte ska inse hur bra de är och tro att jag inte klarar mig utan en sån.

Det var just vad som (nästan) hände under vår drömresa till Kalifornien. Då hyrde vi en lite större bil för att få plats med alla barnsaker, men när vår ganska kassa Ford Escape fick punka blev vi uppgraderade till en Buick Enclave. Det var en helt fantastisk bil som har alla bekvämligheter, är oerhört rymlig och väldigt lättkörd och manövrerbar, trots sin storlek.

Sen dess är det min drömbil! Men den är inte så vanlig i Sverige. Just nu finns det t.ex. ingen till salu på blocket!

Så, vill man ha en lite mer unik bil, eller bara spara pengar genom att själv importera en bil, så kan man prova Nordtrafik.se

Där finns det importkalkyler och annan info som behövs för att frakta en bil från USA till Sverige. Det är också tillsammans med Nordtrafik som jag skrivit denna text.

Senast jag bytte bil var när vi väntade vårt första barn, på hösten 2013, då jag också sålde min lilla billiga sportbil.

Den V70 jag köpte kostade 23 000 och är från 1997.

Då hade vi inte slagit ihop vår ekonomi ännu och vi var på gränsen till vår första miljon (vardera). Nu har vi 5,5 miljoner i förmögenhet och en bil värd ca 10 000.

Våra vänner ska flytta till USA i vår och undrade om vi inte skulle köpa deras bil då, en 11 år nyare V70. Min första reaktion var absolut nej! Jag är nöjd med bilen men nästan besatt av den som en symbol för vårt sparande och ett bevis på att vi vågar gå vår egen väg mot lyckan.

Men en bil är bara en bil och ett klokt köp är ett klokt köp, så om jag kan få en mycket nyare bil som gått mindre än en tredjedel mot min, till ett fantastiskt pris, så måste jag nog slå till.

Ser fram emot att ha den i minst 10 år i så fall.