Jobb och Firma

Just nu kör vi övertagandet på prov. En av mina bästa vänner och hans fru är villiga att gå in och hjälpa till i den stackars webbutik jag har misskött så det senaste året.

Min fru avskyr den verksamheten och vad den gör med mig. Hon sa att hon redan avskrivit kostnaden i sitt huvud och vill att vi gör oss av med den. Själv vill jag inte ge upp men inser att om jag inte gjort det bättre hittills kommer jag inte att göra det framöver heller utan hjälp.

Så nu ska de jobba sig in i ett hälftenägande. Vi har lovat varandra att vi ska ha kul, annars lägger vi ner. Vi har alla så vi klarar oss men när en dröm att ha något eget.

Outsourcing heter det, och det är vad som ska rädda varje stressad företagare. Men för en snål entreprenör är det den svåraste saken i världen.

Först och främst gör man det alltid bäst själv. Jo, det är sant. Men det beror troligen på att man har ett hemsnickrat system eller inte ett system över huvud taget och bara lever på tidigare erfarenheter. Två saker måste man göra för att kunna hyra in någon annan. Dels skapa bra rutiner för jobbet som ska göras och dels acceptera att det inte blir perfekt gjort. Jag menar inte att man ska sänka sin standard för viktiga saker, men man måste kunna köpa att någon inhyrd arbetskraft gör jobbet tillräckligt bra, så att man själv kan fokusera på att göra något annat.

När jag höll på att förhandla som bäst om att köpa den nya butiken så sa min kompis tjej, utan att känna till min ny verksamhet, att hon var tillgänglig att hyra in som extra arbetskraft för att packa beställningar och sånt. Vi satte direkt igång att räkna på det, och det skulle troligen löna sig, nu när min egen tid blir dyrare och dyrare. Jag räknade på att jag skulle kunna betala 300 kronor per timme, fakturerat direkt till hennes killes firma. Det är lite mindre än vår städerskas timlön, men det finns å andra sidan inga mellanhänder och det är ett ganska perfekt jobb för henne.

Får vi detta att fungera betyder det också att jag kan lätta lite på bojan som företagen faktiskt innebär för mig, och kanske till och med resa bort en sväng!

Bostadsrättsföreningen har ett halvgammalt hus med massor av outnyttjade utrymmen. Vi talade om det på förra styrelsemötet och att vi ville undersöka möjligheten att göra något med det, bygga om och hyra ut till exempel.

När jag fick klart med att vi skulle köpa en webbutik tänkte jag direkt på att företaget kunde hyra en lokal i föreningen. Döm om min förvåning när ordföranden via mejl ”avslog” min ansökan (han har givetvis inte befogenhet att avslå det utan att fråga någon annan). Anledningen var att man som styrelseledamot inte får ha fördel.

Jag måst erkänna att jag inte hade en tanke på det där med fördel, kanske eftersom jag visste hur gärna vi ville hyra ut och eftersom jag inte alls ville ha någon fördel. Mitt företag kan nog betala en rättvis hyra.

På styrelsemötet som följde fick jag i alla fall lägga fram mitt ärende och lyckades övertyga dem om att jag med kort varsel skulle få använda utrymmet. De förstod nog att det var rimligt och gick med på att jag skulle få ha det utan avgift(!) tills de gått ut till medlemmarna om att det finns lokaler att hyra. Då får alla chansen och jag kan troligen skriva ett kontrakt på marknadsmässig hyra.

De flesta som vet vad de håller på med och som byggt företag tidigare vet att man måste satsa i början, och räkna med att göra förlust första året eller åren. Själv är jag en försiktig general och var inte beredd att spela med mina egna pengar när jag startade företag. Inte heller när jag startade ett HB tillsammans med en partner satsade vi mer än 40 000 totalt, varav största delen med varor som vi redan hade.

Tanken när man startar varuförsäljning med minimal insats är ju att man köper in några stycken, säljer dem med god marginal och köper in fler nästa gång. Enkelt, men i verkligheten funkar det inte alltid så bra. Även om marginalen på pappret är bra måste man räkna med att det försvinner pengar i andra omkostnader, man kan inte köpa nya produkter för alla pengar man får in.

När försäljningen blir större blir också genomströmningen av varor större, så man måste ändå beställa lika ofta som tidigare.

Har man varor i flera olika färger och storlekar binder det många gånger mer kapital om man ska täcka upp allt det.

Det räcker att man gör en enda felsatsning i början för att ens kassaflödesmodell ska sluta funka. Du tar in en ny produkt för hela din förtjänst, men det visar sig inte sälja över huvud taget, och plötsligt kan du inte ta in så många som du vill av de produkter som faktiskt säljer.

Min fru har givit mig lite svåra tider när hon märker att mitt HB inte drar in någon kosing, men mitt mycket mindre och mer lättskötta AB drar in en helt okej summa. Men vad jag måste förklara för henne är att kassaflödesmodellen funkar, bara att det tar mycket längre tid att nå utdelning i en butik med hundratals artiklar jämfört med en butik som har tio.

I min egen butik använde jag i flera år alla inkommande pengar till kostnader (telefon, dator mm) och till att öka lagret. Inte förrän förra året, då jag nådde en omsättning på 200 000 tyckte jag att det var dags att ta ut vinst, och därför ombilda till AB. Jag har hållit på sedan 2008.

I HB har vi kört nästan lika länge, men trots att vi hade en omsättning på närmare en miljon förra året så är det först i år som vi kommer att ha möjlighet att betala alla skulder och för första gången känna att vi har ett välbalanserat lager. Det beror litegrann också på att vi inte satsar lika brett i vårt produktsortiment och kommer inte att utöka modeller och nyheter över hela linjen som tidigare.

Det är helt galet hur snabbt det har gått sedan vi bestämde oss för att köpa den nya webbutiken. Till råga på allt har jag varit tvungen att arbeta hårt och mycket på jobbet, så jag har inte riktigt haft tid att kolla och jaga för att få alla system att fungera.

En sak i taget löser sig men det är ännu lite kvar. Sen har jag haft ett par samtal med kunder också. Så här i början är jag en tok som går med på att fixa allt. Det är medvetet eftersom jag särskilt i början vill göra allt för kunderna och lära mig vad de vill ha och vad som tar tid. Senare kan jag vara lite tuffare och mer selektiv, när jag har fått bra rutiner.

Idag har jag varit tvungen att fixa nya avtal med leverantören för att kunden ville få hemkörning, samt gått med på att åka hem tidigare från jobbet för att sälja till kund på plats.

Den vänstra kolumnen är alltså vilka fasta kostnader webbutiken hade förra året. Den högra är mina uppskattade siffror på vad de kommer att vara för 2013.

Jag kan alltså, så fort jag skakat av mig de gamla kostnaderna, lätt spara över 80 000 om året i fasta kostnader för den nya butiken. Dessa ska i första hand användas på smartare marknadsföring. Ingen mer uthyrd SEO, istället Adwords i massor.

Föreställer mig att det är så här det känns att komma som ny VD in i en organisation för att skära i kostnader och effektivisera verksamheten.

Om man skulle räkna samman den uppskattade årsomsättningen för mina tre företag får man följande:

Eget AB: 300 000
Delat HB: 700 000
Sambo-AB: 600 000
Totalt: 1 600 000

Låter ganska fett, men det är ju vinsten (eller löneuttaget) som räknas. Vi får utvärdera om ett år eller så.

Jag har tänkt mig följande upplägg för att köpa nätbutiken jag funderar på, så att vi kan få rättvis och god utdelning.

Jag och frugan lånar ut sammanlagt 400 000 till vårt gemensamma företag.

Räntan sätts till statslåneräntan (1,5% idag) plus 3 procentenheter, alltså 4,5%. Detta enligt skatteverkets rekommendationer.

Företaget tjänar in hälften första året, betalar tillbaka det till oss, och tjänar in resten andra året och betalar tillbaka det.

Företaget har tjänat in butiksinköpet på två år och under tiden har vi tjänat en ränta av ((4,5%*400)+(4,5%*200=18000+9000=27 000))

År tre är det läge att ta ut lön eller utdelning, då är allt betalt, inklusive lagret.

Det är klart, inte såå kul att vänta till år tre med att ta ut lön, men det kan vara ännu värre om man måste bygga upp företaget själv. Lyckas vi få företaget att växa går det givetvis mycket fortare.

Jag och min fru hade faktiskt 400 000 liggande. Det var pengar som vi inte var bekväma att pumpa in på börsen, men inte heller ville betala av lånen med. Istället låg de på sparkontot och gav drygt 3% ränta. 12 000 per år före skatt är ju helt okej för ett sparkonto, men det bygger ingen förmögenhet på några få år.

När nu möjligheten med nya webbutiken dök upp väljer jag att se det på detta sätt; Vi köper ett kassaflöde, in i vår firma, på ca 175 000 om året före skatt. Visst är det en massa jobb med det, men sköter vi det rätt är det roligt, lönsamt och har ett grundvärde som bara växer.

Sen finns det ganska mycket jag kan göra med denna butik för att förbättra läget. Omstruktureringar som skär i kostnader och satsar på andra ställen, så att vi förhoppningsvis ska kunna öka omsättningen 50% 2013.

För ungefär ett år sedan hade jag och mina vänner långtgående samtal om att slå ihop våra två företag. Därför var jag tvungen att sätta mig in i företagsvärdering, och insåg snabbt hur svårt och godtyckligt det kan vara.

Det jag kallar mikroföretag är alltså i detta fall där ägaren även gör jobbet i företaget. Man måste alltså, för att få fram en verklig vinst, räkna bort en rimlig lön för arbetet. I slutändan handlar det om hur nöjd man är med den vinsten företaget gör i förhållande till hur mycket jobb det är.

Det blev inte någon affär då, av andra anledningar, men nu blev det aktuellt med företagsvärdering igen, när vi blev intresserade av att köpa en e-handel.

Efter att ha diskuterat fram och tillbaka, och funderat och jämfört med mina egna firmor har jag kommit fram till att en fingervisning på värdet av ett företag kan vara en till två gånger årsvinsten, när man gör jobbet själv. Många saker påverkar dock uppåt och neråt:

Hur mycket tid måste man lägga? Ta uppskattad årsvinst och uppskattat arbete för att räkna ut timlönen. Glöm inte skatterna.

Växer företaget? Har företaget god tillväxt kan man självklart tänkas betala mycket mera.

Ingår det något annat i affären? Maskiner och inventarier kan självklart öka värdet om man behöver dessa saker.

Utanpå priset kommer naturligtvis varuvärdet, vilket ägarna brukar vara nöjda med att kunna sälja till inköpspris.

Jag har nu köpt mitt första företag!

Eller rättare sagt kommit överens om att köpa inkråmet till en webbutik. Som ni kunde läsa i förra inlägget prutade vi ganska rejält. De sa att de hade andra köpare, men vi lät oss inte skrämmas utan gjorde vår egen värdering och fick igenom det.

När man direkt får igenom ett lägre bud än det satta priset är det ju vanligt att man får en känsla av att man ändå betalar för mycket, att man kunde ha prutat ännu mer, eller ännu värre – att det är nåt fel på produkten.

Den känslan har inte jag. Jag känner bara att det var ett väldigt bra pris och att vi kommer att göra stordåd med denna butik.

Snart har jag alltså tre webbutiker i olika företag.

Jag slängde iväg det som om det var ett skojmejl till en kompis, men det är egentligen det viktigaste mejlet jag skickat på ett bra tag.

Jag lade just ett bud på ett företag, en inkråmsaffär på en nätbutik, på 400 000 kronor. Jag prutade 100 000 på det begärda priset, med det bottnade också i att allt inte riktigt var så bra som ägaren först trodde.

Jag ser risk och potential i denna butik, men framförallt ser jag samarbetsfördelar med mina existerande företag, och jag ser ett sätt att köpa lite mer intäkter genom företagandet. Faktiskt så mycket att jag, om denna affär blir av, kan leva helt på intäkterna från företagen.

Så fort jag funderar på att köpa den nya webbshoppen kan jag inte låta bli att se min pappas chockade och besvikna min för ögonen. Han har aldrig köpt något företag och är inte riskbenägen, så han har nog lite svårt att sätta sig in i det, men hans initiala känsla är alltid att det nog inte är något för mig att hålla på med.

Därför tänkte jag först undanhålla honom den nyheten tills allt var klart, men efter att ha talat med brorsan och jag dragit mig till minnes att far har varit informerad om alla större ekonomiska val jag har gjort i livet, så bestämde jag mig för att ringa honom och berätta om mina planer.

Det gick ganska bra. Han sa mest ”jaha” och ”oj”, samt efter ett tag ”vad vill du att jag ska säga?”. Men jag hörde honom nog skina upp lite när jag sa att han inte behövde säga något, bara att jag ville berätta det innan jag gjorde det, eftersom jag alltid har berättat mina ekonomiska förehavanden för honom.

Det blev lite ”ja, du vet väl vad du gör” och ”du har ju pengar i alla fall”, innan han kom med det handfastaste rådet, ”om du inte behöver låna till det är ju risken i alla fall begränsad”.

Man skulle ju kunna hävda att jag indirekt lånar till det i och med att jag inte är helt skuldfri, men jag har ju inte tagit ut något nytt lån för att göra det och det finns gott om luft i budgeten.