Ger bort halva webbutiken

Just nu kör vi övertagandet på prov. En av mina bästa vänner och hans fru är villiga att gå in och hjälpa till i den stackars webbutik jag har misskött så det senaste året.

Min fru avskyr den verksamheten och vad den gör med mig. Hon sa att hon redan avskrivit kostnaden i sitt huvud och vill att vi gör oss av med den. Själv vill jag inte ge upp men inser att om jag inte gjort det bättre hittills kommer jag inte att göra det framöver heller utan hjälp.

Så nu ska de jobba sig in i ett hälftenägande. Vi har lovat varandra att vi ska ha kul, annars lägger vi ner. Vi har alla så vi klarar oss men när en dröm att ha något eget.

Bara så det är

Detta inlägg skrevs för ett tag sedan men jag orkade inte publicera då med rädsla för att ni skulle antingen tycka synd om mig eller tycka att jag beklagar mig. En väldigt svår balansgång det där, särskilt i perioder då man är känslig för både medlidande och kritik. 

Mitt liv har aldrig varit bättre, så känner jag ofta. Men jag är också under en oerhörd press, från många håll.

Frun sover inte ordentligt pga vår son, så jag avlastar varje kväll och tidig natt, plus hela nätterna på helgerna och större delen av dagen.
Jag har ett nytt jobb, första gången som konsult, med ett viktigt och tidskritiskt projekt där jag är ute på djupt vatten avseende min kompetens.
Mina företag går lite sämre och jag har tekniska problem i mina webbshoppar.
Min partner i ett av företagen är dödligt sjuk!
Lokalen för företagen kan sägas upp när som helst.
Frun vill att jag lägger ner företagandet för att få mer fritid och tid med familjen.
Min chef vill att jag är med på alla företagsevent kvällstid.
Min projektledare vill att jag jobbar mer.
Styrelsen i min BRF vill ha hjälp eftersom jag brukade vara ordförande.
Jag är ensam ansvarig för att styra allt med vårt sommarhus som håller på att byggas ut.

Det är fan mycket nu…

En månad kvar till första miljonen

Mycket har ju ändrats sedan bloggens start 2010-09-26 men har alltid haft det uttalade delmålet att jag ska nå en miljon i nettoförmögenhet till december 2013.

Delmålet är inte viktigt i sig, men det var först när jag såg att det var möjligt som jag på allvar orkade börja spara på allvar. På resans gång har sparandet dock fått lite annat fokus. Jag har hittat en fantastisk fru som förutom att vara en underbar person (sånt pratar vi inte om på den här bloggen) så har hon visat sig ha en intjäningsförmåga som få andra. Om det hade varit ett ekonomiskt beslut så hade det varit det bästa jag har gjort under denna resa.

Förutom att hon bidrar till vår gemensamma förmögenhet (vi redovisar fortfarande separat) så hjälps vi åt med kostnader som jag annars hade haft själv, som bil, försäkringar, mat och sånt. Visst hjälper hon mig att slösa en del också, men det kanske är positivt, så att mitt liv inte blir för fattigt.

En annan sak som skiftade fokus var att jag satsade både pengar och ett halvår i arbetstid på att ta över en webbutik, vilket blev ett av de dummaste ekonomiska besluten jag någonsin tagit. Men jag var mycket motiverad att prova något nytt och förhoppningsvis har jag lärt mig något.

Så, kommer jag att klara det?

Ser tufft ut, men här är sakerna som kan hjälpa eller stjälpa det:

Skatteåterbäring – Det är dåligt men jag har ingen aning om jag kommer att få tillbaka något i år eller inte.

Födelsedagsfest – Kommer att kosta ett par tior troligtvis.

Egentligen har jag redan klarat det, det beror på hur vi ser det. Är jag snäll mot mig själv och inkluderar frugans förmögenhet och delar på två så är det fixat. Jag kan också räkna upp värdet på lägenheten. Nu har jag i och för sig tagit beslutet redan från början att jag inte ska göra det, plus att jag därför har formulerat det som ”investerat i bostäder”, men det får till följd att om vi hade köpt ett hus som vi funderade på för en månad sen så hade vi sålt lägenheten och fått ut övervärdet på en halv miljon och jag hade kunnat räkna in det.

En läsarfråga

Hej JoF

Jag tänkte höra din åsikt angående prissättning av varor som man ska sälja på sin webbshopp.

Om jag inte har fel så har du också en webbshopp men jag vet inte om du tänker på samma sätt som jag gör när du ska prissätta dina varor…

Så här har jag tänk och du får jätte gärna rätta mig om jag har fel.

Inköpspris 200 kr x 1,5 + moms och avrunda uppåt

T.ex. en vara som kostar 200 kr för mig att köpa in, inkl frakt och tull så multiplicerar jag det med 1,5 (= 300 kr) sedan lägger jag momsen på (25 %)

Alltså 200 kr x 1,5 = 300 kr

300 kr + 25 % moms = 75 kr

Jag säljer varan för 375 kr. Tycker du att jag har räknat rätt?

——————————————————————————————

Hej!

En bra riktlinje är 2 x inköpspris plus moms, eller inköpspriset (utan moms) x 2,5 blir slutpriset till kund (inklusive moms).

Då har du en hälsosam marginal på 50%

I ditt exempel har du en marginal på (300-200)/300 = 33%
I den prisnivån är det troligen för lite för att det ska vara värt det.

Här är några saker som kan driva marginalen i olika riktningar.

  • Dyrare produkt – mindre marginal
  • Många storlekar/färger – större marginal
  • Många returer – större marginal
  • Fri frakt för kund – större marginal
  • Mindre reklam – mindre marginal
  • Inget lager (drop-shipping) – mindre marginal
  • Egen import – större marginal

I min bästa butik har jag 60% marginal på varor i spannet 500-800 kronor. I den andra butiken har vi 40-50% på lagervaror och 15-20% på beställningsvaror.

Det är inte ovanligt att man första gången nöjer sig med en alldeles för liten marginal. Inte för att man blir girigare sen utan för att man inser hur lite det blir över när allt är betalt och hur mycket det kan kosta att förvärva en kund.

MVH, JoF

Notering

Passiv försäljning

Okej, riktig passiv försäljning skapar man genom att sätta upp ett system som Tim Ferris beskriver i ”4 hour work week”, men jag ska berätta om min halvpassiva försäljning.

Att starta en webbshopp är inte helt lätt första gången. Man måste bestämma sig för vilket system man vill använda och sedan lära sig hantera det. Sedan ska man öppna konton för betalning. Man måste lära sig så mycket man orkar om produkterna man ska sälja och man måste skriva lite texter för att beskriva dem i butiken. En bra FAQ sparar också tid i slutändan, även om en del alltid kommer att vilja ringa dig. Det är också bra att starta lite Google Adwords och justera det kontot så att det funkar bra och man kan spåra utvecklingen.

Men, när man har gjort detta så är det väldigt lättskött. Själva försäljningen, vilken många avskyr, är i det närmaste passiv. Det övriga arbetet är att packa varor, beställa mer, och underhålla systemet. När man har rutiner för detta går det väldigt lätt och tar lite tid i anspråk. Var dock beredd på att saker skiter sig ibland, så är det bara. Se till att du har bra marginaler så behöver du inte gråta för mycket över det.

Jag njuter just nu av en härlig utveckling i försäljningen i mitt eget AB. Omsättningen ökar samtidigt som det är väldigt lättskött (max en kvart om dagen i snitt).

Jag har tidigare känt att eftersom det går så bra så borde jag utöka antalet produkter, men när jag har gjort det har det inte funkat, jag har inte hittat rätt produkt. Nu har den känslan släppt, i och med att jag har fått en butik till, vilken har större potential och även kräver mer jobb.

Jag ser med glädje på min lilla anspråkslösa butik. Inte så mycket stolthet, jag vet att det mesta är tur i detta fall, men den är värd så mycket för mig.

Tjänstledig

Nu är det verklighet, jag kommer att satsa heltid på mina företag!

Den senaste tiden har två saker hänt som gör att det inte längre är vettigt att hänga kvar på jobbet. Först har jag hamnat i ett nytt projekt där jag faktiskt har jobbat ganska hårt. Det har alltså varit mindre tid att fuska med firmorna på arbetstid. Samtidigt gick det inte alls så smidigt att ta över den nya butiken som jag hade hoppats. Jag är inte nöjd med den tekniska lösningen förra ägaren hade, och jag vill byta så snart som möjligt. Det är dock inte rimligt att försöka migrera den ganska stora butiken och samtidigt försöka jobba heltid. Dessutom är konkurrensen mycket hårdare inom denna marknad än för mina andra webbshoppar, så jag känner att det kan vara dags att växa eller dö.

Tjänstledigheten är ett halvår lång, vilket är i enlighet med lagen. Anställda har alltså rätt att ta ett halvårs ledighet för att driva eget företag.

Positivt utfall för detta är inte nödvändigtvis att det går så bra att jag avslutar min anställning efter ett halvår. Det är i och för sig självklart att jag vill få företagen att växa så pass att de med lätthet kan försörja mig, men målet är istället att sätta upp systemen och automatisera så att det dels går så lite tid som möjligt för daglig drift, men också går att hyra in någon annan som gör jobbet.

Efter ett halvår ska jag alltså ha tre webbshoppar som jag kan sköta på fritiden, med hjälp av inhyrd personal, utan att det inverkar på mitt dagjobb. Det finns flera anledningar att gå tillbaka till anställningen, ni kanske kan komma på några?

Paniken är ändå påtaglig så fort jag tänker på detta. Ur bloggens synvinkel tänker jag på det faktum att jag istället för att bli rikare varje månad kommer att bli fattigare! Jag tänker nämligen inte ta ut lön förrän i slutet av året, då jag vet hur det gått. Fram till dess kommer jag att leva på sparpengar, vilket gör att ”eget kapital” kommer att utarmas. Första miljonen är alltså inte så nära längre!

Ur företagens synvinkel är det snarare tvärtom. Ju snabbare jag lyfter upp dem till en ny nivå desto snabbare har de chans att bli ”riktiga” företag. Som jag nämnde är det till och med risk att de självdör om jag inte gör något.

Det är nu vi kör!

Inhyrning, nu ska det ske

Outsourcing heter det, och det är vad som ska rädda varje stressad företagare. Men för en snål entreprenör är det den svåraste saken i världen.

Först och främst gör man det alltid bäst själv. Jo, det är sant. Men det beror troligen på att man har ett hemsnickrat system eller inte ett system över huvud taget och bara lever på tidigare erfarenheter. Två saker måste man göra för att kunna hyra in någon annan. Dels skapa bra rutiner för jobbet som ska göras och dels acceptera att det inte blir perfekt gjort. Jag menar inte att man ska sänka sin standard för viktiga saker, men man måste kunna köpa att någon inhyrd arbetskraft gör jobbet tillräckligt bra, så att man själv kan fokusera på att göra något annat.

När jag höll på att förhandla som bäst om att köpa den nya butiken så sa min kompis tjej, utan att känna till min ny verksamhet, att hon var tillgänglig att hyra in som extra arbetskraft för att packa beställningar och sånt. Vi satte direkt igång att räkna på det, och det skulle troligen löna sig, nu när min egen tid blir dyrare och dyrare. Jag räknade på att jag skulle kunna betala 300 kronor per timme, fakturerat direkt till hennes killes firma. Det är lite mindre än vår städerskas timlön, men det finns å andra sidan inga mellanhänder och det är ett ganska perfekt jobb för henne.

Får vi detta att fungera betyder det också att jag kan lätta lite på bojan som företagen faktiskt innebär för mig, och kanske till och med resa bort en sväng!

Tidigare äldre inlägg