Event, funkar det?

Min partner i handelsbolaget är en riktig fixare som gillar att ställa till med fester och spektakel. Vi har därför gjort en hel del sånt i firman och nu är det snart dags för nästa. Denna gång har vi spottat upp oss rejält och bjuder till ordentligt, med en massa pynt och varor forslade till en plats med mycket folk.

Det är alltså en hel del pengar vi investerar i detta, för att inte tala om allt arbete! Jag börjar bli lite sliten av att det varit så mycket ett tag så jag hoppas verkligen att det betalar sig.

Vi har gjort liknande saker tidigare men vi har nu förstått hur viktigt det  är med presentationen av produkterna. En snygg display är väldigt viktigt för att sälja, men även för att bygga vårt varumärke. Det blir bättre och bättre för varje gång!

Kunduppförande

Jag bjuder alltid på bra service och ställer inga frågor om folk vill lämna tillbaka varorna och få pengarna tillbaka. Det känns som en förutsättning för att bli rekommenderad och därmed kunna växa.

Därför känns det extra drygt när kunden direkt börjar med pekpinnar som ”jag returnerar varan i enlighet med konsumentköplagen” eller liknande. Det finns ingen anledning att vifta med paragrafer när det inte finns någon som opponerar sig. Konsumenten är mycket stark genom lagstiftningen, därför tycker jag att man som kund kan kosta på sig att i alla fall i första kontakten ha en trevlig ton.

Jag slås också av hur många som är korta i tonen eller helt struntar i artighetsfraser i sin kommunikation, även när de är nöjda. Det är så tråkigt med såna, särskilt som en stor drivkraft hos mig är de glada och nöjda kunder då de ger mig så mycket energi att fortsätta och vilja utvecklas.

Jag vet att många tycker att det är roligt att gå omkring och vara lite småsura och hävda sin rätt överallt. Själv är jag den typen av människa som till och med är trevlig mot telefonförsäljare.

Namnskydd

Nu har jag provat att gå in på PRV.se och registrera ett så kallat ”namnmärke” som är motsvarigheten för ”varumärke” men gäller endast namn. Detta alltså inte för något av mina företag, utan för mitt sällskapsspel som jag har börjat fixa lite med igen.

1 500 kronor kostade det, vilket jag givetvis tar på enskilda firman. Inte särskilt dyrt egentligen men om det inte blir något av spelet är det givetvis helt bortkastat. I så fall är också hundratals timmar bortkastade så det är väl inte så farligt i jämförelse.

Jag är ganska nöjd över att ordet inte redan var taget. Det är ett ganska vanligt ord som även känns lite kommersiellt gångbart så jag trodde nog att det skulle kunna vara använt som namnmärke eller varumärke.

Även domänen fick jag tag på, men bara SE, inte COM tyvärr. Det är till salu men jag har inte lust att betala tusentals kronor för en domän innan jag får backning av något förlag. Om det skulle bli så måste vi dock försöka köpa domänen innan spelet blir känt eftersom det annars skulle driva upp priset nåt enormt.

Lyxfällan – hemmaversionen

Jag har några i min närhet som jag skulle vilja leka lyxfällan med. En av dem har till och med halvt gått med på att jag ska få hjälpa till. Nu tänkte jag fundera lite på hur jag skulle göra.

  • Gå igenom alla kontoutdrag från de senaste 6 månaderna och kategorisera utgifterna.
  • Lista alla krediter och skulder.
  • Sätta upp en snittmånads utgifter på en budgettavla.
  • Peka ut de utgifter som kan skäras ner.
  • Sätt upp mål för sparande.
  • Gör en ny budgettavla.
  • Visa hur lång tid tills krediterna är betalda.
  • Uppföljning efter en månad.

Sedan kan man ju komplettera med att gå igenom pensionen också.

Hur låter det? Är det någon som har provat att hjälpa någon annan med ekonomin?

Kapitalintensiv verksamhet

Just nu ”pumpar” vi in pengar i handelsbolaget. Vi breddar sortimentet och ser till att ha stort lager inför säsongen och därför verkar vi ständigt ha pengabrist.

Denna månad har jag lånat ut 40 000 av mina sparpengar för att betala räkningar till företaget. Min partner har lagt in 20 000. Snart är vi förhoppningsvis fulladdade och kan möta säsongen väl förberedda.

Att företaget nu är skyldigt mig och min partner över 100 000 kronor skulle för ett år sedan ha varit helt otänkbart. Vi har ju från början sagt att vi inte ska satsa några pengar alls och bara växa med företagets egna pengar. Det har visat sig inte funka, helt enkelt. Vi har dock skaffat oss mer förtroende för affärsidén och företaget så nu känns det inte alls oroligt att lägga in 40 000 till. Jag är ganska säker på att jag får tillbaka dem innan året är slut. De första 20 000 tänkte jag ta ut så fort det bara går.

Upp till bevis med försäljningen! I april ska vi sälja för minst 60 000 på webben har jag bestämt.

Kronkursen

Att göra beställningar från USA eller Euroländerna är väldigt trevligt dessa dagar. Det var i och för sig bara några år sedan dollarn var nere under 6 kronor, men det är riktigt billigt nu. Mina kalkyler ser bra ut. I enskilda firman kan jag ta väldigt bra marginaler, även gentemot återförsäljare. Jag pressar inte priset eftersom jag redan ligger väldigt bra jämfört med konkurrenterna.

I handelsbolaget skulle vi kunna sänka priset men har hittills bara gjort det när det gäller beställningsvaror, där kunden får begära offert.

 

Ring inte är du snäll

Samtal mellan mig och min affärspartner när jag äntligen får nog av hans eviga ringande.

– Du kan inte ringa så fort du kommer att tänka på något eller vill informera mig om någon minimal detalj. Jag har faktiskt ett dagjobb.

– Jamen mobilen är mitt primära jobbverktyg och jag är effektiv genom att jag pratar när jag förflyttar mig.

– Att du ringer när du förflyttar dig gör möjligen dig mer effektiv men du pajar för alla du kommunicerar med, alltså blir vi som företag mindre effektivt. Mejl är överlägset eftersom du inte stör de du kontaktar. Man har dessutom spårbarhet och automatisk ärendehantering genom mejl. Ring bara om det är något akut eller när du måste ha omedelbar återmatning.

– Jamen det går så långsamt för mig att skriva.

– Det är ett produktivitetsproblem som du måste ta tag i. Det går snabbt att lära sig skriva fort.

– Att ringa är ändå effektivare, det är jag säker på.

– Jag är säker på att du inte är effektiv när du pratar i telefon. Du säger ”Ööööh” och ”…hm, det var nåt annat jag funderade på” under halva samtalet och sedan när jag försöker säga något mycket viktigare avbryter du mig direkt.

– Jaha, känner du så. Men det är mycket trevligare och personligare att prata i telefon.

– Det skulle vara trevligare och personligare om du ringde när jag inte är på jobbet och om du ringde för att vara trevlig och personlig och prata om alldagliga saker, med det gör du inte. Du ringer bara för att avlasta din egen överstressade tillvaro genom att försöka dumpa saker på mig och sedan skylla på att du minsann har sagt det på telefon.
Och förresten så är det ganska tradigt att höra ”Tjena, hur är läget” fast man pratade för bara tre minuter sedan. Jag lovar dig att inget har hänt sen sist och att du ändå inte skulle vara intresserad. Kapa artighetsfraserna de äter upp min dag.

– Okej jag fattar.

– Bra, för att säkerställa det får du i början bara ett telefonsamtal per dag, i övrigt svarar jag inte.

– Okej, vi syns på mejlen.

Göra pengar på andras olycka

Oskyldiga beskyllningar gör mig väldigt arg. I dessa kristider är det mycket föraktfullt prat om folk som ”skor sig på andras olycka”. För mig är det väldigt viktigt att hålla isär begreppen och utröna vad som är moraliskt förkastligt och inte.

Det är de som vågar köpa värdepapper när allt ser som mörkast ut som senare kan stå som stora vinnare, utan någon märkbar ansträngning. Varför skulle detta vara moraliskt tvivelaktigt? Någon har blivit nervös och sålt, eller varit tvungen att sälja, men om det inte hade funnits några köpare hade de blivit tvungna att sälja ännu billigare, så varför bli arg på den som till slut köpte.

Detsamma kan sägas om företag som går omkull. Ägaren kunde inte driva det vidare utan blir tvungen att sälja till någon med resurser och mod. Hade inte denna köpare funnits kanske företaget hade gått i konkurs istället. Är det en elak opportunist?

Om ett företag som tillverkar mediciner tiodubblar priset när en epedimi kommer kan vi börja prata om huruvida det är moraliskt försvarbart eller inte. Självklart finns det en marknadsekonomisk förklaring till prishöjningen, efterfrågan har skjutit i höjden, samtidigt som det kanske finns ett begränsat utbud. Är det mer rätt att de som är snabbast att reagera, eller har bäst kontakter, ska få köpa billigt, än att de som har råd ska få köpa. Denna frågeställning är lite tuffare, men enligt utan ett självklart svar.

Man hör ibland om att folk som får sina egendomar sålda på exekutiv auktion blir arga på de nya ägarna eftersom de skor sig på deras olycka. Jag förstår att man kan vara känslosam i det läget men det finns ingen logik i det. Om inte den köparen fanns skulle de ha fått ut ännu mindre för sin egendom och därför haft kvar mer av skulden.

Jag kan tänka mig att dra denna moraliska gräns. Om det inträffar en katastrof och jag tänker; ”hur kan jag tjäna pengar på detta”, så är det omoraliskt. Om jag tänker; ”hur kan jag hjälpa andra”, är det givetvis god moral. Den tredje vägen är; ”hur kan jag erbjuda det folk behöver så att de med tacksamhet gör mig rik”. Jag skulle vilja hitta en bättre formulering men jag tror att den tredje vägen till och med kan vara det som gagnar mänskligheten mest i längden.

Den enes död är den andres bröd, det stämmer fortfarande, men vad folk måste förstå är att så länge inte den andre är ansvarig för den enes död så är det inget fel på moralen.

Planeringsdag

Innan vi startade handelsbolaget visionerade och planerade vi tillsammans. Sen dess har vi hållit ner huvudet och tuggat på i stort sett. Till slut vet man dock inte varför man gör saker och vad målet är, eller om båda två ens är på väg åt samma håll. Man måste då stanna upp och lyfta blicken från de små frågorna för att visualisera sina drömmar, peka ut riktningen och till slut gå tillbaka till alla detaljer och ställa dem på rad för att trampa vidare mot målet.

Detta var vad vi gjorde den gångna helgen.

Vi började med att ställa oss frågan varför företaget finns över huvud taget.

Sedan mejslade vi ut en vision om hur vi vill vara och såg till att vi kunde enas om en gemensam bild.

Efter det brainstormade vi för att få fram ALLA funderingar och allt som ska göras, kanske ska göras eller pratas igenom och tas beslut på. Efter att ha skrivit en sak på varje lapp och låtit det ta tid så började vi sätta ihop lappar som hörde ihop och kallade dessa samlingar för projekt.

Dagarna som följde har vi gått igenom varje projekt, vilket blev 12 till antalet. Vi har pratat igenom allt kring lapparna i projektet och tagit beslut på det som behövdes, så att vi inte ska behöva prata om varje detalj som vi gjort tidigare. I varje projekt har vi också identifierat ett eller flera nästa steg och skrivit upp dessa ”nästa steg” på en separat lista.

Den separata listan med ”nästa steg” är mycket viktig och fungerar som den arbetslista vi utgår ifrån.

Varje vecka gör jag en ny genomgång av projekten, identifierar arbetspunker och lägger dem i arbetslistan.

Överhopad av affärsidéer

För ungefär tre år sedan började det. Affärsidéer hoppade på mig som de inte gjort tidigare. Inte nog med det, jag gick även vidare med några av dem och gjorde planer för hur man skulle ta det vidare, tjäna pengar och så vidare. Jag blev en sån där galning som uppfinner fåniga saker och har överentusiastiska idéer för en massa olika produkter och tjänster. Det har faktiskt bara fortsatt och gått så långt att jag känner att jag börjar drunkna litegrann i dem.

Vad?
En av de större är ett sällskapsspel, där jag har lagt ganska många timmar på produktutveckling men har en del speltestning kvar innan jag går till spelföretagen. En annan idé är en träningsmaskin (inte som en man kan se på teveshop) där alla planer är helt klara men en prototyp skulle kosta många många timmar, och en partner att bygga. Oändlig potential dock. Andra mindre idéer rör annonsering, matförsäljning, mobilspel och mycket annat. Många av idéerna har jag pitchat för kompisar och kollegor men nu har jag blivit mer restriktiv. Mest för att jag vet hur jag framstår om jag hittar på en massa idéer men inte genomför några. Jag måste helt enkelt välja en och köra hårt på den. Eller?

Jag tycker ändå inte att jag varit lat eller fastnat i drömmen istället för att gå vidare. Jag har ju faktiskt två firmor att ta hand om på fritiden också.

Pengainjektion i firman

Det har hela tiden varit meningen att vi skulle utveckla handelsbolaget utan att behöva tillföra kapital. Från början lade vi in 10 000 var plus varor för ca 40 000 från min partner (också som ett lån).

Trots att vi inte har tagit ut något ur firman på tre år och trots att vi har sålt en hel del och fått in lite fina kontanter genom konsultverksamhet och förmedlingsförsäljningar har vi blivit tvungna att mata in mer pengar igen.

20 000 var är senaste tillskottet och det gör sammanlagt ett insatt kapital på 120 000. Vi missbedömde helt enkelt hur kapitalintensivt vårt företag är.  Att ha ett sånt lager vi anser oss behöva binder väldigt mycket kapital och vi har även gjort en del andra investeringar i reklammaterial och maskiner.

De 20 lakanen tar jag från mitt buffertkonto och sätter alltså inte in några pengar på sparkontot eller börsen denna månad.

Pengarna behöver företaget för att vi ska kunna göra våra inköp inför kommande högsäsong. Lånet på 40 00 ska betalas tillbaka till ägarna så snart som möjligt.

Viktiga vinstord

Varken jag eller min partner har någon ekonomibakgrund så när vi pratar priser, vinst och sånt med varandra blir det ofta lite begreppsförvirring. Här kommer ett par viktiga ord.

Marginal
Marginalen på en vara som ska säljas är utpriset (exklusive moms) minus inköpspriset (exklusive moms) delat med utpriset (exklusive moms). Med andra ord; förtjänsten genom försäljningspriset. För många varor kan detta ligga runt 50%. För billigare varor kan det vara en bit högre och för dyra varor mycket lägre.

Påslag
Påslag kallas ibland också avans och är den prisökning man lägger på t.ex. i försäljarledet. Det kan uttryckas i procent eller kronor. Det är vanligt att folk blandar ihop marginal och påslag och säger saker som att de har 100% marginal, vilket ju är omöjligt. Då avser de troligen ”påslag” eller ”avans”.

Täckningsbidrag
Hur mycket en varas försäljningspris bidrar till företaget kallas för täckningsbidrag. Om man säljer 100 par skor där avansen på varje par ligger på 100 kronor ger det ju ett tillskott till företaget på 10 000 kronor. Man kan då vara lockad att säga att det är ”vinsten”, men det är inte riktigt korrekt eftersom man har lokalkostnader, personalkostnader och en massa annat, vilket skorna givetvis måste vara med och betala för. Dessa kostnader ska ”täckas” av försäljningen, och därför säger man att skorna gav ett ”täckningsbidrag” på 10 000 kronor. Om man anger täckningsbidraget för en enda produkt är det detsamma som avansen i kronor.

Resultat
Den vinst eller förlust ett företag gjort när årets alla intäkter och utgifter, kostnader och avskrivningar m.m. har räknats samman.

Klokt att dela upp betalningen

Jag pratar nu inte om prylar eller extravaganser, det tycker jag att man ska betala kontant, efter att ha sparat ihop till det. Däremot är det bra att dela upp sånt som i övrigt liknar ett abbonemang.

Får du en chock när bilförsäkringen eller fordonsskatten ska betalas? Glömmer du ibland att lägga undan till räntekostnaden på 3-månaderslånet på bostaden? Svär du till lite när CSN kräver inbetalning en gång i kvartalet?

Att ha ett stabilt kassaflöde kan vara avgörande för att skapa en stabil ekonomi, eller är åtminstone enklare att ha koll på.

Att bolla med servicekonton och sånt är inte riktigt samma sak.

Miljonär är ingenting

Tror att jag skrivit om det förut och jag kommer att skriva om det igen. Det är nog lite terapi och lite realitetscheck att påminna mig om att även om det är bra jobbat att spara ihop till en miljon är det faktiskt inget att hänga i julgranen (hehe, fick en härlig bild i huvudet).

Många många är bostads- och fritidshusmiljonärerna. Inget fel i det! Eller, jo, det är ju en galen marknad, men inte fel att folk har ett stort värde i förhållande till sin belåning. Men, hur ska de gå vidare? Hur ska de utnyttja övervärdet? Hur ska de få mer värdeökning i framtiden på detta ”kapital”.

Mitt exempel blir mina kompisar. De köpte ett hus just före finanskrisen, men till ett pris som säkerligen står sig väl och har ett något högre värde sedan dess. Inköpt för 5Mkr, värde ca 5,5Mkr.

Innan dess hade de bott sig till ytterligare 1Mkr. De har alltså på huset en nettoförmögenhet på 1,5Mkr.

De betalar dock ingen amortering eftersom ”det ändå inte skulle märkas på den totala skulden”. Tyvärr sparar de inte heller, och därför kommer skulden inte att minska. Alltså kommer de aldrig att att få en lägre månadskonstnad och de kommer inte att få pengar som jobbar för dem. Visst värdeökningen kanske fortsätter och kanske har de om två år en nettoförmögenhet på 2Mkr, men inget annat kommer att ändras.

Något som skulle kunna inträffa, och skulle förbättra deras ekonomiska situation rejält är dock att de skulle flytta långt ut på landet och byta till ett mycket billigare boende. De skulle i princip då kunna bli helt skuldfria och lägga rubbet på sina dyra nöjen.

Nåja, det blev lite svammel om bostadsmiljonärer igen, men det är ju alltid aktuellt 😉

Högkonjunkturens förbannelse

Det är lätt att känna sig positiv när vi är inne i en högkonjunktur, men det är nog bra att fundera på vad som egentligen händer med den privata ekonomin. I Metro stod det ”Sverige går bra – då kan du få betala”. Så, vad innebär det egentligen?

Det positiva är att det rimligtvis bör vara mindre risk att bli av med jobbet och större chans att kunna öka lönen. Det negativa är att man måste höja lönen med mer än inflationen, vilken snart tar fart i en högkonjunktur. Beroende på vilka utgifter man har kan detta bli en ordentlig försämring även om man får högre lön. Just nu ser det inte så bra ut för bilåkarna till exempel.

Med högkonjunktur kommer ju självklart avkylande åtgärder som högre räntor. Jag behöver väl inte nämna att det är den viktigaste och största utgiftsändringen de flesta drabbas av i en högkonjunktur. Den låga räntan är ju en stor bidragande faktor till att jag kunnat spara så flitigt under lågkonjunkturen. Snart dags att amortera eller investera.

Att jag har företag som säljer till andra företag och privatpersoner gör att jag kan utnyttja inflationen till att höja priserna. Mina kostnader har snarare gått ner i och med en stark valuta, men det är mycket lättare att höja priserna när allt annat blir dyrare och folk får mer pengar än när vi är i en lågkonjunktur och folk håller hårt i pengarna. Självklart lär mina företag också bli drabbade av högre leverantörskostnader så småningom.

Bara att det står ”högkonjunktur” på löpsedlarna gör att folk känner sig lite rikare och handlar mer. Förhoppningsvis kommer det att synas i vår försäljning.

Månadsrapport, februari 2011

Sjukdagarna jag hade före jul märks i denna månadsrapport och jag har fått in lite mindre än vanligt på lönekontot.

I övrigt har det gått ganska bra tycker jag. Lite mer utsvävningar än vanligt har det väl blivit i och med att jag hade lite folk på besök vid några tillfällen och har även bjudit tjejen på middag ett par gånger till. Vi har också lagat mat ihop flera gånger och då är det lätt att det blir lite seriösare och dyrare mat. Samtidigt har jag varit duktig och gjort matlådor och inte köpt lunch en enda dag under februari!

Börsen har gått sådär. 2000 back på aktierna och 1500 back på fonderna.

Försäljningen i enskilda firman har gått ner igen och det verkar som januari var en enstaka topp. Februari landar på 13 755, jämfört med förra årets 13 008 kronor. Även om det var nära nu har inte månadsförsäljningen backat jämfört med året innan sedan januari 2009, alltså den först mätta månaden.

Den totala förmögenheten ligger vid månadsskiftet på exakt 491 357.