Utgifter är mitt antabus
Det infinner sig en så tydlig psykologisk effekt när man börjar koncentrera sig på sitt sparande. Sparandet i sig självt blir som ett beroende som leder till att man får sina kickar av att se hur sparkapitalet växer. Det är till och med vanligt att man blir fysiskt illamående när man spenderar pengar. Där är jag nu.
Inte ensam?
Jag har i ärlighetens namn inte varit så hårt inriktad på sparande innan jag i september startade denna blogg. Nu börjar det gå lite över styr. Eller, gör det det? När jag surfar runt på många olika ekonomibloggar märker jag att samma ”sjukdomsbild” finns hos många andra. När man väl bestämt sig för att skjuta upp sina utgifter för att i framtiden blir rik är det svårt att rättf’ärdiga några som helst nöjen idag.
Unna mig
Jag märkte detta hos mig själv nu när jag tänkte unna mig och en vän lite lyx i helgen. Det är helt rätt sak att göra och inte på något sätt överdådigt, men ändå får jag en dålig känsla inom mig, så djupt ner i sparivern är jag nu.
Lite nu eller mycket sen
Om jag skulle hitta på att varje sparad tusenlapp idag är värd tvåtusen om tio år får jag väldigt svårt att unna mig någonting alls. Det är inte så lätt att hitta rätt nivå tycker jag. När jag pratar med helt vanliga, icke sparintresserade, människor om detta märker jag att deras nivå ligger på; ”unna dig allt idag, man vet inte om man lever imorgon”, även om de inte går så långt att ta lån för att ha kul nu. Eller, indirekt gör de ju faktiskt det i och med att många inte amorterar på sina bolån.
Kanske är sparande ett beroende, precis som mycket annat. Till skillnad från många andra beroenden har dock detta en tydlig uppsida.
Jobb och Firma 
Håkan på Spara-Placera.se
Okt 26, 2010 @ 11:05:58
Var bara tvungen att plocka upp detta och blogga lite i ämnet själv. Hoppas det är ok.
mvh / Håkan
jobbochfirma
Okt 26, 2010 @ 13:12:52
Mer än okej, det är kul med utbyte!
Jag skrev ett svar på ditt inlägg:
http://www.spara-placera.se/vad-ar-en-rik-manniska-egentligen
/JoF
Jonas
Okt 26, 2010 @ 15:24:07
Jag håller helt med dig. Jag har själv kännt likadat under några år. Nu när jag har barn och hus så jobbar jag med att spara mindre och spendera mer. Tror att det kan vara farligt att bli för fanatiskt. Det många glömmer är att livet är begränsat och pengar har inget värde när man är död. Tiden du har nu får du aldrig igen och det är kanske inte like kul att spendera pengarna när man ligger gammal och sjuk. Så länge man har en hyffsad buffert så är det nog inte fel att spendera.
jobbochfirma
Okt 26, 2010 @ 17:55:23
Jonas, jag är inte så säker på att vi är överens. Min poäng var inte att jag vill spendera mer eller att det är dåligt att spara.
Jag vill inte jobba för att jag måste, DET är livskvalitet för mig!
Johan
Okt 26, 2010 @ 22:17:43
Jag är inne på samma spår. Har nyligen börjat spara också. Jag har insett att många lever för att jobba, men det egentliga syftet med att jobba är egentligen för att kunna leva. 🙂
jobbochfirma
Okt 26, 2010 @ 22:31:30
Absolut Johan!
För många är att jobba att leva, vilket är helt okej!
Jag önskar att jag trivdes bättre med att vara anställd, men nu är det som det är och jag har skaffat mig andra mål.
Vad är dina mål?