Veckans nyord – skuldklassen

Cornucopia? hittar på nyord på löpande band. Nu senast ”skuldklassen” som han skriver om i ett mycket träffande inlägg.

Inte träffande för mig själv, i alla fall inte just nu, men jag vill dyka ner lite  i skuldklassen och sätta siffror på det för vår situation. Just nu är vi alltså inte en del av skuldklassen eftersom vi är skuldfria (lika mycket på sparkontot som vi har lån), men vi kommer att flytta till hus inom ett år och då kommer vi definitivt att kunna räknas dit. Dock kommer jag aldrig att skaffa fina bilen eller andra statusprylar bara för att det är det man ”ska ha”.

Cornu nämner 20 årslöner i sparande för att man ska räknas som förmögen. I min värld är det mer intressant att ha 20 års utgifter i sparande. Om man siktar på att ha 20 årslöner innan man t.ex. slutar jobba så kommer målet längre bort varje gång man får löneförhöjning. Tänk också på att det är helt ointressant vad årslönen är före skatt, det måste alltid vara efter skatt man räknar i dessa lägen, även om Cornu inte nämner det.

Så, för oss skulle det bli:
20 årslöner före skatt: 30 000 000
20 årslöner efter skatt: 19 000 000
20 årsutgifter: 9 000 000

Vi väljer givetvis att sikta på 9 miljoner i sparande, om det nu ska vara målet att t.ex. sluta förvärvsarbeta. Det stora problemet är givetvis att huset vi siktar på kostar mellan 6 och 9 miljoner. Just nu har vi värden för ca 3 miljoner och lån och sparande som tar ut varandra. Alltså ligger vi minst 3 plus 9 miljoner ifrån vårt mål.

Skulle dock kunna tänka mig att om man vill göra en ”exit” så säljer man sitt hus och köper ett billigare på landet (som Cornu).

6 kommentarer (+lägga till din?)

  1. V
    Jul 30, 2014 @ 13:40:43

    Tycker i detta fall att det blir lite dubbelräkning i att addera huspriset rakt på sparmålet.

    Mer ackurat skulle troligen vara att ta belåningsgraden (30%-70% eller vad som anses vara adekvat) med en långsiktig räntenivå 4-5% (?) och lägga till det på driftkostnaden för boendet. Räntekostnaden kan ju egegtligen ses som en månadsutgift likt en el-räkning. Resterande finansiering läggs sedan på den erfordrade sparande nivån.

    Detta borde leda till en något lägre nivå av erfordrat kapital, då den förväntade avkastningen överskrider räntan. Men det går emot principen att vara skuldfri. Utan att ha läst var 20-25 gånger kommer ifrån känns det rätt troligt att det har att göra med en withdrawal rate på 4-5% med en marginal till den historiska avkansktningen i storleksordningen 6-9%.

    Å andra sidan kan man fundera på om det är rimligt att man under sin livstid samlar ihop en förmögenhet som skall vara intakt på ålderns höst. Själv kommer jag från en sits där jag har fått förutsättningar att göra vad jag vill, men inte fått något kapitaltillskott av föräldrar utöver fritidsaktiviteter och jul/födelsedagar.

    Det är i princip inget fel i att föräldrar sparar till sina barn, men att det skulle bli norm att alla skulle spara/investera barnbidraget finner jag något befängt. Har hört om otaliga situatiner där unga människor bränt en betydande summa p.g.a. att de aldrig lärt sig att agera ekonomiskt, vilket är synd. Har inga kids än, men planerar att ge dem alla förutsättnignar de kan tänkas behöva men planerar inte att spara något specifikt i deras namn. Sedan om det visar sig att de behöver hjälp senare i livet kan de naturligtvis få det, men jag anser det inte vara något som är givet. Visar det sig att jag efterlämnar en ansenlig mängd tillgångar är det ju inte fel, men det är inte direkt det huvudsaktliga målet.

    Däremot har jag fått en sund inställning till konsumtion och mijötänkande. Slutligen återfinns en viss angenämhet av att (själv) ha sparat och investerat ihop ett ansamlat belopp som borde generera en hel del passiva inkomster under resten av levnadstiden.

    Svara

    • jobbochfirma
      Jul 30, 2014 @ 22:44:42

      Lång och bra kommentar!
      Att lämna efter sig en massa är jag lite kluven med. Ingen vill ju fostra bortskämdingar men tänk de som har en fantastisk släktgård att flytta hem till i mogen ålder, det är väl inte fel? Om jag bränner allt blir det ingen gård, ingen sommarstuga och ingen hjälp till första lägenheten till mitt kära barn.

      Angående dubbelräkning håller jag inte riktigt med. Jag kan inte ha både säkert lågavkastande sparande samtidigt som jag har lån. Jag ville också blidka dem som menar att boendet inte får räknas in i kapitalet, vilket i detta fall är ganska sunt eftersom det är avkastande pengar som är intressant.

      Svara

  2. spartankar.com
    Jul 30, 2014 @ 18:00:54

    Jag håller med. Jag tycker att det är bra att planera att kunna hjälpa men att det är viktigt att barnen hittar sitt väg och ser att hjälpen han får är värd någonting och inte endast pappaspengar.

    Svara

  3. Sparsamma Sanna
    Aug 09, 2014 @ 11:10:41

    Intressant att flera tycker att det inte är ”obligatoriskt” att spara till barn. Vi har satsat på vår egen skuldfrihet som ska ge oss en bra plattform, men vi har också hjälpt vårt äldsta barn ekonomiskt under studietiden (den andras tur kommer senare). Jag har också sett hur barn som inte varit beredda att ta ekonomiskt ansvar snabbt bränt ärvda (hopsparade av någon annan) pengar.

    Svara

    • jobbochfirma
      Aug 09, 2014 @ 11:15:22

      Håller med!
      Värst är att spara i barnets namn, fritt att spendera när de blir myndiga. Då har man ingen kontroll och är de på fel spår blir pengarna bensin på elden.

      Svara

Lämna ett svar till Sparsamma Sanna Avbryt svar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: