Jobb och Firma

Med en gammal bil är det lätt att förvilla sig in i feltänk kring tagna kostnader (sunk cost fallacy).

Jag har haft god tur med mina gamla bilar och den nuvarande har skött sig exemplariskt och bara behövt smärre reparationer. Nu gick dock avgasröret av och ACn fixade jag i våras.

Varje gång man fixat något och nästa sak behöver åtgärd, är det lätt att känna att det är lika bra att göra det också, när man ändå har lagt pengar på bilen. Men faktum är att man inför varje reparation måste se till värdet på bilen och om den är värd reparationen.

Viktigast är att hela tiden försöka se nyktert på sitt bilägande och inte falla in i ägarens bekräftelse (en slags ”confirmation bias”), där man intalar sig att man gjort ett bra val från början. Jag har vänner med bilar från 400 000 till 70 000 som alla säger att det är just en så ny/fin/välvårdad/lågmilad bil man måste ha för att det ska vara tillräckligt säkert och inte kosta för mycket i reparationer.

Så innan jag blir för bekväm i mitt ägande av billig bil måste jag hela tiden hålla koll på totalkostnaden och jämföra alternativ. Kanske är det dags att byta upp sig, men då ska det inte vara ett känslomässigt beslut.

Det jag har beskrivit som ett av mina sämsta ekonomiska beslut har jag nu ställt tillrätta!

En tyngd har fallit från mina axlar nu när vi har skrivit på alla papper. Den gamla stugan är såld och jag slipper oroa mig för kommande renoveringar, vintersäkring, möss, löpande kostnader och så vidare.

Men inte nog med att vi blev av med allt sånt besvär. Vi fick dessutom mycket mer än vi kunde hoppas på, 1 250 000 kronor. I min redovisning var det värt 800 000. Vi blev alltså i ett slag några hundringar rikare och ett stort bekymmer fattigare.

Någon hundring till ska läggas på ”skatteskuld” så fort vi har fått slutbetalt. Aldrig skulle jag ha kunnat tänka mig att året skulle sluta på ca 500 000 i skatteskuld! Min fru brukar betala ca 500 000 i skatt enligt inkomstuppgifterna, plus 150 000 extra för en bonus, plus skatten på min bonus, ca 130 000, plus min skatt, ca 100 000. Totalt kan det alltså bli 1 380 000 i skatt i år, om jag har räknat rätt…

Om man inte går framåt så går man automatiskt bakåt, tycker många. Alltså, om man i vardagen känner att allt är sig likt och inget utvecklas så känner man sig lätt hopplös.

Det kan kännas ganska jobbigt då man börjar bli till åren, särskilt som gammal idrottare, då det är mycket som aldrig kan bli lika bra igen. Sen kan man hitta en ny sport och utvecklas snabbt, precis som när man var ung. Men sen kommer platån och man undrar om det var värt allt slit, nu när man bara kan se fram emot att det troligen går åt fel håll.

När det gäller pengar behöver det inte gå åt fel håll när man blir äldre. Men småbarnsåren kan vara tuffa. Det är ganska tufft mentalt emellanåt, då det känns som man bara klarar att ha näsan över vattenytan och inte orkar ta hand om sig själv ordentligt eller starta några projekt utanför familjelivet.

Därför är jag så glad att vår förmögenhet rör sig åt rätt håll i allt detta. Jag känner att även om jag knappt hinner andas och titta framåt så blir vi lite rikare för var dag och vi fortsätter att ta ordentliga kliv mot vårt slutgiltiga mål.

Jag är en naturlig sparare. Det betyder inte att jag alltid har sparat pengar, bara att jag aldrig riktigt har unnat mig stora utsvävningar. Min uppväxt var nämligen ganska fattig och jag och min bror var inte bortskämda med några som helst excesser som märkeskläder, resor, sommarhus, restaurangbesök och så vidare. En del av detta fick vi uppleva men jag kommer ihåg varje resa och även de få gånger jag fick ett plagg av någorlunda märke och kvalitet.

Detta kan ha format mig till att jag även senare har haft svårt att unna mig fina saker.

Dock satt vi aldrig riktigt i klistret. I alla fall inte vad vi barn fick veta. Mina föräldrar hade bara ganska låg inkomst och ett hus att betala av. Kanske för att det aldrig var total kris så lärde jag mig inte nyttan att ha en buffert för oförutsedda händelser. Det begriper väl varenda människa att utgifterna inte alltid faller där de är önskade eller väntade.

Men det dröjde ända till en bit in på mitt första fasta jobb, 26 år gammal, som jag skaffade en slags buffert. Helt oförstående för sparande men med den snåles nit såg jag till att det fanns lite extra på kontot när månaden var slut, men helt utan en plan för långsiktigt sparande. Pengarna utöver bufferten brände ännu för mycket för att spara eller investera.

I yngre dagar fick min far agera bank många gånger. Han var min och min brors buffert, inte helt ovanligt kanske. Men det var inte länge sedan min bror, 45 år, betalade av sitt senaste lån från far. Själv lovade jag mig själv att aldrig mer ta ett annat lån än bolån så fort jag hade börjat mitt nya liv som sparare (och ekonomibloggare) 2010.

Men jag fuskar…
Är man renlevnadssparare kanske man inte ska använda kreditkort, vilket jag gör. Betalar givetvis skulden varje månad, så att det inte tickar någon ränta, men rätt ska vara rätt, det är ju faktiskt en kredit.

Ett alternativ skulle kunna vara ett kreditinstitut, som Flexlimit.se, då du kan få en så kallad kontokredit, så att du kan gå minus på ditt konto under en period då du skulle behöva. Då slipper du också binda pengar som du kanske är sugen att investera, men då pratar vi lite större risk.

Så, jag kanske predikar om att man ska satsa på att vara skuldfri och undvika att låna av familjen eller SMS-lån, men faktum är det att jag måste vara ödmjuk inför att jag har blivit räddad av min far många gånger och jag först på äldre dar blivit ekonomiskt klokare. Och även nu nyttjar jag kredit på ett vis.

Jag ber er bara tänka efter själva och kolla på vad det egentligen kostar er. Alla lån är inte lika! En del räntor borde kallas ocker och andra är helt rimliga.

Till sist. Sitter ni inte i knipa redan, se till att börja bygga en buffert. En lagom stor, ca. tre månadsutgifter, inte mer, och låt det ligga på ett separat konto. Använd det inte till något annat än oförutsedda utgifter som inte kan anstå! En resa är inte en oförutsedd utgift, även om den är illa planerad. Nej, vi pratar om att bilen eller tvättmaskinen går sönder, du blir av med inkomsten, eller liknande.