Många inom sfären av ekonomibloggare verkar vara överens om att långsiktighet är något bra och det ultimata målet är passiva inkomster som täcker ens levnadsomkostnader. De som beundras mest är självklart de som byggt sin förmögenhet själv, som Aktiestinsen och Warren Buffet.
Vi som sparar ser själva att det är möjligt att efter en lång tids sparande kunna leva på dessa pengar, och inte jobba, en bit innan pensionen. Men egentligen skulle jag vilja vara ledig nu! Det tar tid att bygga pengamaskinen och under den tiden hinner min ungdom försvinna. Om jag sedan spenderar alla mina sparade pengar på gamla dar måste mina barn göra om samma resa.
Människor ser gärna ner på ”brats”; rika ungdomar som lever livet för ”pappas pengar”. Men egentligen skördar de frukten av vad deras äldre släktingar sått, och de kommer antagligen i sin tur att, efter de har ”lekt av sig”, bygga vidare på pengamaskinerna som ska försörja kommande generationer.
Jobb och Firma 
Ekonomitankar
Nov 11, 2010 @ 09:28:06
Visst är det så, att om man lyckas kommer barnen få det väldigt bra ställt. MEN ansvaret för att de inte blir vaskande brats ligger ju på oss som föräldrar.
Vi har det helt ok ekonomiskt, men försöker ändå prata med barnen som om vi hade det lite sämre. Om att vi måste spara ihop till resan vi vill göra, och att vi då måste försöka snåla lite på olika saker. Man behöver inte heller ge barnen tillgång till föräldrarnas kontokort. Kanske ett underhåll motsvarande studielånet, så att de slipper ta lån, men om de vill ha mer än så, så får de jobba, precis som deras vänner. Många tankar om detta, även om våra barn fortfarande är små och har månadspeng på någon hundring.
jobbochfirma
Nov 11, 2010 @ 11:48:27
Låter som en bra uppfostringsstrategi, Ekonomitankar!
Min vän, som är ensambarn från ett välbeställt hem, blev bortskämd med resor och utbildning som barn, men inte med fina kläder eller särskilt mycket saker. Han fick ett överflöd av sånt som hjälpte till i hans utveckling. Bra, tror jag.