Jobb och Firma

När jag och sambon pratade framtid och olika scenarier försökte vi hålla bort känslorna och pratade hårda fakta. Bland annat kom vi in på den ekonomiska biten med att bli föräldrar.

Vad jag förstår skulle det se ut så här för mig om jag inte hade någon extra föräldrapeng från företaget:

Försäkringskassan betalar max ut till en lön på 10 prisbasbelopp. I år ligger prisbasbeloppet på 42 800 kr, och maximal årslön blir alltså 428 000.

80% av det blir 342 400, vilket utgör en månadsersättning på 28 533 kr.

Men jag har 450 000 i årslön och skulle alltså ändå inte komma upp i 80% av lönen. Då är det så fiffigt att mitt jobb betalar mellanskillnaden upp till 90% av hela lönen i 150 dagar och 80% i 30 dagar.

Just nu har min flickvän inte ett så bra avtal på sitt jobb, och jag vet inte om hon kommer att ha det på ett eventuellt nytt jobb, men det talar i alla fall för att jag ska ta en stor del av föräldraledigheten, åtminstone ur ett ekonomiskt perspektiv.

Min blivande sambo klarade även den gamle HR-bossen och fick komma till den sista intervjun.

Precis som i ett datorspel var den siste bossen den största bossen av dem alla, styrelseledamot och allt. Hon tyckte att känslan var bra och hon ställde många frågor och grillade honom lika mycket som han grillade henne.

På papperet är det möjligt att hon inte är helt kvalificerad för detta jobb, men hon har ändå kommit såhär långt och det skulle hon inte göra om de inte trodde att hon skulle fixa det. Jag blir inte förvånad om hon får det.

En sak som blivit tydlig i och med denna process är att hon inte vill stanna där hon är nu. Det blir ofta så när ett nytt jobb blir aktuellt, allt ställs på sin spets och man ser sig själv i en annan situation.

Samma kväll spenderade vi genom att prata framtid, om hon skulle få jobbet. Det var särskilt viktigt att tänka igenom huruvida det skulle funka med alla resor. Hon skulle bli borta en arbetsvecka varje månad och hon ville veta hur jag ställer mig till det.

Vi drog till slut det hela längre än så och pratade barn och föräldraledighet. Jag är glad att hon inte vill skjuta det framför sig på grund av karriären, utan känner att det skulle kunna vara aktuellt redan om ett år eller så, om vårt förhållande fortsätter i rätt riktning.

Jag har ju redan sagt här att jag kan tänka mig att ta merparten av föräldraledigheten och jag förklarade också att det inte skulle vara något större problem för mig om hon reser mycket. Jag är ju ändå tvungen att jobba dygnet runt ibland, så då kan jag passa på när hon är borta.

Anställningsprocessen för jobbet min flickvän söker går väldigt snabbt. En vecka efter inlämnad CV var hon på intervju. Två dagar efter intervjun (på en lördag) fick hon ett mejl om att de ville ha henne till ytterligare en intervju, på tisdagen. Om det gick bra skulle hon komma på en sista intervju, med sin blivande kollega, redan på onsdagen.

Nu är det tisdag och hennes intervju verkar ha gått bra. Återstår bara att se om hon blir kallad till den sista intervjun.

Som vanligt går jag händelserna i förväg i min drömvärld och ser framför mig hur hon åker jorden runt och gör karriär medan jag är hemma och tar hand om huset, familjen och mina företag. Känns konstigt men lockande. Jag är så stolt över henne.

Hon har starka funderingar på att bli egenföretagare, men kanske är det bra om man har en anställd och en företagare i familjen, så att man åtminstone har lite stabilitet.

Jag tjänar som sagt helt okej (37 500) och det gör också min flickvän (ca 42 000).  Om jag slår in dessa siffor på Ekonomifaktas sida så hamnar vi på 55 000 netto per månad, vilket givetvis gör att vi som par har väldigt hög köpkraft.

Både hon och jag kommer från undre medelklass och vet hur det är att ha lite och leva sparsamt. Om vi fortsätter tillsammans, och om vi bildar familj, hamnar vi dock i ett helt annat läge med helt andra ställningstaganden. Eller åtminstone hoppas jag det. För om vi bara gör som många andra och skaffar ett dyrare hus, en dyrare bil, åker på dyrare semestrar, så kommer skillnaden inte att bli så stor. Då kommer vi att ha det som våra fattiga föräldrar och vänner, fast med dyrare vanor.

Men om vi väljer modesta utgifter, sparande och kanske smarta investeringar så finns det alla möjligheter att vi kan bestämma i större utsträckning över våra liv.

Som ni märker blir det mycket snack om mitt nya förhållande nu, självklart ur ett ekonomiskt perspektiv. Det hjälper bloggen så till vida att jag har något helt nytt att skriva om, även om det fortfarande är ur ett personligt perspektiv. Vi kommer ju inte att ha så stor del av ekonomin gemensamt, men ändå påverkar ju våra respektive situationer varandra, så hennes ekonomi blir viktig för min ekonomi. I synnerhet i ett längre perspektiv, om det blir aktuellt med barn och hus.

Det är mycket som händer i hennes ekonomiska liv just nu. Bland annat ska hon gå på jobbintervju. Hon har redan nu ett bra jobb som hon trivs på, men detta skulle vara något helt annat och mycket större.

Om hon skulle få det är det bara att blåsa på med en riktig karriär inom storföretag. Kvar blir jag med mina små firmor och i sammanhanget pyttiga lön. Kanske ser jag min framtid som hemmafarsa och fixare av supportfunktioner åt den som drar in pengarna. Sämre kan man ha det, även om jag får omarbeta min självcentrerade värld lite.

Ojoj, jag försvann visst bort i drömlandet igen… Hon ska på intervju, det var bara det jag ville säga.