Jobb och Firma

Nu var det dags att få reda på resultatet av lönerevisionen. Som jag nämnde tidigare har jag inte presterat särskilt mycket och höll en väldigt ödmjuk profil i förhandlingen. Samtidigt ligger jag hyfsat till jämfört med mina duktiga kollegor.

Resultatet blev att jag får långt under fackets rekommendationer och hamnar på 1,3% eller 480:- i månaden.

Min nya lön blir alltså 37 480:-/mån.

För en som är intresserad av att spara och bygga upp en bra ekonomi är det givetvis mycket dåligt att inte prestera så bra det går för att få en bra löneutveckling. Jag försvarar mig eller urskuldar mig inte, jag ska istället försöka komma tillbaka och prestera bra så snart som möjligt.

Nu har jag haft lönesamtal och det var intressant. Jag har ju som jag nämnde tidigare haft stora problem med min produktivitet och känner mig över huvud taget ganska låg när det gäller jobbet och hade därför inga förväntningar eller krav på höjningar. Det kändes istället jobbigt att behöva prata lön.

Min chef var lite inne på den linjen också, även om han försökte säga det så mjukt och diplomatiskt som möjligt. Han började med att säga att jag låg väldigt bra till, lönemässigt, i jämförelse med de andra utvecklarna, vilket jag säkert gör. Jag fick hjälpa honom och säga att det var helt okej att han tänkte rekommendera en höjning lägre än fackets riktlinje.

Efter det pratade vi om hur vi skulle kunna fixa till mig så att jag trivs bättre med arbetsuppgifterna och blir lite mer produktiv. Det kändes väldigt bra att få prata om det och inte försöka låtsas om att det inte är ett problem. Det är en mjuk och mänsklig chef jag har, vilket jag är tacksam för.

Att inte vara riktigt produktiv är inte bara jobbigt om man har hög moral, det är även jobbigt för att tillvaron blir fattigare och man får mindre bekräftelse. Visst kan man få det privat istället (vilket gäller för mig), men det är ändå nåt som fattas när man inte får det på jobbet.

Snart är det så åter dags för lönerevision på företaget där jag jobbar.

Jag har inga förväntningar och skulle helst slippa sätta mig och prata om det med chefen. Så lågt värderar jag tyvärr min insats på företaget senaste året. Det känns inte roligt och jag hoppas att motivationen och produktiviteten kommer tillbaka.

Jag är med i facket och antar därför att jag innesluts av något stort avtal, med minimihöjning eller nåt sånt. Min stolthet kommer i alla fall inte att tillåta mig att försöka förhandla mig till något bättre än det jag blir erbjuden. Eftersom det i princip är omöjligt att få en lönesänkning om man har kvar samma arbetsuppgifter så får jag väl vara glad om jag har kvar samma lön.

Jag minns de första åren i arbetslivet, när löneökningarna var stora, och när den kom in retroaktivt sedan minst ett halvår så kände man sig som en krösus, och var således tvungen att shoppa…

Äntligen har jag fått lite gjort på jobbet. Det har varit ett par tajta slutdatum som jag (för en gångs skull) jobbat riktigt hårt för att klara. Två 55-timmarsveckor senare känns det riktigt bra att vara tillbaka lite på banan.

Jag tar inte ut någon övertid i lön. Istället tankar jag på flexkontot, som legat på maxminus ganska länge. Att jobba övertid här är annars både vanligt och lönsamt. Efter klockan 18 får man 1,5ggr pengarna och efter 20 och på helger får man dubbelt betalt.

Rätt lägligt om man vill spara lite extra alltså. Att jag nästan aldrig tar ut övertid beror på att jag satsar mitt krut på att bygga mina företag. Jag är också väldigt tacksam mot min arbetsgivare att de inte driver en särskilt hårt normalt, och vill därför bjuda igen när det kommer någon puckel.