Jobb och Firma

Före jul hade jag en lite otrevlig upplevelse med ett Ikealjus inblandat. Det exploderade och den lilla vekeshållaren i botten fortsatte brinna på golvet en bit bort, ganska nära en fleecepläd.

Jag mejlade bilder och beskrivning över vad som hände, och idag ringde de och ville göra upp. Efter ett par kontrollfrågor från den trevliga tjejen, antagligen för att förstärka att ingen/inget blev skadat, erbjöd hon ett presentkort på… vänta på det… 100kr!

Jag skrattade lite och sa att det inte var värt att över huvud taget säga till. Jag hotade även lite genom att säga att min journalistkompis var lite intresserad av att skriva om det. Hon verkade inte särskilt rädd, troligen genom att inget kom till skada och att ljuset inte finns kvar i sortimentet.

Jag mjuknade lite och sa att en femhundring kunde det väl vara värt, när hon frågade vad jag tyckte var skäligt. När hon chockhöjde till 200 och var benhård på det skrattade jag högt och sa ”Ja ni är verkligen Ikea ut i fingerspetsarna, jag gillar er så kör till på det”.

Jag kan alltså se fram emot ett presentkort på hela 200:-!!! Ska köpa doftljus för alltihop faktiskt. Men sen vet man ju hur det är, man kommer hem med en hel packe påsklämmor, plastbyttor, någon lampa och en matta. Var och en av artiklarna är nästan gratis men tillsammans blir det tusentals kronor!

Hemkommen från gårdagens dejt…

Det gick bra helt enkelt. Även om det, eftersom det var min tur att bjuda, kostade mig litegrann. 1000 spänn för middag, vin och drink. Överkomligt, men det får inte bli för ofta.

Det är såå lätt att glömma sparande och ekonomi när man kliver in i det rosa skimret. Kärlek är ju helt klart viktigare än pengar, men tankevurpan är att man spenderar i kärlekens namn, och sedan när problemen kommer så försvinner kärleken i pengarnas namn.

Jag ska fortsätta att se någorlunda klart, genom skimret.

Det är lätt att tro att skatter är på ett visst sätt och de kan antingen vara höga eller låga. Visst, de flesta känner till att man styr lite olika genom till exempel väldigt höga skatter på tobak och alkohol i vissa länder jämfört med andra.

Men jag måste ändå medge att jag blev helt tagen på sängen när jag pratade med en tyska som hävdade att deras skattetryck var större än vårt. Det gick ju helt emot vad jag lärt mig, men det skulle bli värre! Hon hävdade dessutom att man blev straffbeskattad som singel, utan barn! Det var knappt jag trodde henne, tills jag hittade denna fina lista över skattetryck i olika länder, med en kolumn för exemplet singel utan barn, och en för gift med två barn. Datat är från 2005.

I detta exempel betalar en ensamstående tysk utan barn i snitt 51,8% i skatt.
Ett gift par med två barn betalar istället 35,7%!

I Sverige vid samma tid betalar en ensamstående utan barn i snitt 47,9%.
Ett gift par med två barn betalar 42,4%.

Jag antar att eftersom vi inte har olika skattesatser för gift/ogift, barn/inga barn så kan den svenska skillnaden ligga i t.ex. barnbidraget.

Spana in listan och kommentera!

Source: OECD, 2005 data

Jag är inte stolt över det och jag säger inte att andra ska göra samma sak, men jag betalar inte någon teveavgift.

Anledningen är att det är så lätt att slippa undan. Ja, det är faktiskt huvudskälet.

Jag är också fundamentalt emot teveavgiften, och anser att det istället borde vara inkluderat i skatten. Jag inser dock det odemokratiska i att bara strunta i att betala de avgifter som jag vill motverka, och just därför anger jag inte det som skälet till att jag inte betalar.

De är ganska ihärdiga de där kontrollanterna. De ringer och tittar förbi ganska ofta. Alltid med sina jobba frågor, utformade för att sätta dit mig. Det har blivit som ett spel och det är enda gången det känns riktigt bra att ljuga. Vad kostar Radiotjänsts hela apparat per år?

Men var finns listan att skriva på för att få in detta på skatten? Jag har inget emot SR eller SVT, bara sättet de tar betalt.

Jag är ju en singelkille som har mer att göra än jag hinner med. Ändå är jag ju intresserad av kjoltyg… Just nu är jag lite aktiv i dejtadets konst och kan då inte bortse ifrån att det är en mycket dyrare syssla än jag normalt brukar hålla på med. Bio, middag, fika med mera kostar ju som bekant.

Även om jag här säger att jag är lite snål kan jag inte låta bli att bjuda och hålla på för att framstå lite chevaljerisk eller nåt. Lite gammeldags av mig, jag vet…

En annan fråga är huruvida man vill dejta en tjej som har gott om pengar eller en som har ont om pengar.
Den som har gott om pengar  kanske vill ut och äta ofta, medan den som har lite kan tänka sig att sitta hemma och se film. Allstå skulle fattiglappen passa bättre i dejtstadiet. Samtidigt skulle hon säkert mer förvänta att bli bjuden än den rika flickan…

Svårt det där. Och faktum är att jag just nu står mellan liknande hötappar. Som väl är görs dock inte valet utifrån inkomst eller förmögenhet. Inte ens för mig.

Ett annat dilemma är att man vill framstå som välbeställd, samtidigt som jag inte är beredd att köpa dyra kläder eller försöka imponera på henne. Jag tyckte faktiskt att jag såg fina flickan rynka lite på näsan åt min gamla jacka…