Jobb och Firma

Att ha bebis eller småbarn är ganska långt ifrån den frihet jag definierade när jag var en 35-årig singelman. Här tänkte jag diskutera lite hur den frihet jag nu är ute efter fungerar ihop med att ha småbarn.

Det är väldigt naturligt att känna sig ofri av den enkla anledningen att småbarn måste vaktas, stimuleras, matas och så vidare. Allt måste också planeras bättre än om man bara har sig själv att rå om. Att ha tre barn under 6 år är många gånger värre därtill, eftersom man knappt fixar det om man är ensam hemma under längre perioder. Alltså blir varje stund man kan få för sig själv utanför hemmet ett ovanligt andetag av frihet, och uppskattas enormt.

Men när man då har valt att vara förälder och funderar på ekonomisk frihet blir det kanske ännu viktigare än när man var singel. Nu vill man ju ha möjlighet att finnas där för barnen när de behöver det, ha energi över och inte spendera allt på jobbet, hämta från skolan så att dagarna inte blir för långa, och så vidare.

Men jag tycker det är lite lustigt med reflektionen jag gjorde när jag var hemma på föräldraledighet senast, att mitt liv hade sett nästan exakt likadant ut om vi hade varit helt ekonomiskt fria.

Valet att skaffa ett barn till när man är 45 kan antingen åldra mig i förtid eller hålla mig ung, jag återkommer på den punkten, men eftersom jag redan spånat om att den ekonomiska friheten har mindre inverkan så länge man har barn upp till skolåldern, så siktar jag alltså på att vi ska vara fria när junior börjar förskoleklass om fem och ett halvt år, alltså när jag är just över 50. Enligt projektionen ska vi då ha mellan 10 och 15 miljoner i nettotillgångar.