Död imorgon

Ett återkommande argument för att inte spara (snåla) är att man kan vara död imorgon och då har man försakat en massa utan att få något tillbaka.

Jag tänker i samma banor, men är inte så negativ och morbid. Istället funderar jag på om jag verkligen ska snåla idag, det finns ju en chans att jag är multimiljonär imorgon (när mina fantastiska idéer blir verklighet), och då har jag snålat i onödan.

Samtidigt vet jag att att en öppen spis är såå mycket skönare när man är genomfrusen, mat är mycket godare när man är utsvulten och rasten är härligare när man har arbetat hårt.

Jag är beredd att försaka, jag kommer att njuta ifatt, jag lovar 😉

Vilken boost!

Idag fick jag beslutet om avdraget jag berättade om här.

19 500 tillbaka och glad blev jag! Gjorde misstaget att berätta det för någon i min närhet och kände direkt lukten av en gnutta avundsjuka och det obligatoriska ”vad ska du göra för dem då?”.  Usch vad pengar bränner i fickan på vissa människor.

För min del känns det lite bättre att smälla in 12 000 på min IPS, nu när jag fått dessa slantar.

Nya Plus

Såg nya Plus på SVT igår och tyckte att det var riktigt trevligt. Charlie och Mattias (tidigare Lyxfällan) och Åsa jagade företag precis som Sverker, men dessutom tog de tag i ett ekonomiprojekt för en privatperson. Det var en kvinna som behövde styra upp sin ekonomi (och arbetssituation) så att hon skulle kunna gå en kurs i teckenspråk, för att kunna kommunicera med sitt barnbarn.

Det hela var så där långsamt och nedtonat som det bara är på SVT. Inte jättespännande eller fantastiskt men trevligt och lärorikt. Förhoppningsvis är det ekonomiskt lärorikt för alla människor som inte får pengarna att räcka till. Det är också nyttigt att få lite inblick i hur andra människor har det ekonomiskt, det är ju inget folk pratar om normalt.

För min egen del lärde jag mig nog mest att jag absolut alltid måste ha ett buffertsparande, så att jag har råd när det dyker upp något viktigt som detta. Att så många knappt har någon buffert alls är skrämmande, läs gärna Zeds inlägg om det.

Ny budgettavla

Kollade ett avsnitt till av Lyxfällan, där de satte räntekostnaden för boendet på ”Skuld” istället för ”Boende”, vilket passar mycket bättre för mig så jag flyttade mitt bolån på tavlan. Dessutom hade jag glömt CSN på förra tavlan så jag måste verkligen göra en ny. Var tvungen att sänka sparandet till 14000, inte bra. Fick också sänka ”Kläder” och ”Transport” en aning men det är inga problem, mer om det en annan gång. Här är nya tavlan.

 

Budgettavlan

Sitter och kollar på gamla Lyxfällanavsnitt och tänkte att jag skulle göra en budgettavla.

Jag räknar alltså som de gör i Lyxfällan, där bolånet går under ”Boende”, inte ”Skuld”.

Samtidigt som det blir ett bra överskott (sparande) är det inte läge att vara självgod. Jag är inte väldigt sparsam och budgetposterna är ganska väl tilltagna.

Smärtsam IPS

Jag har gjort mitt val och jag är övertygad om att det är riktigt. Ändå känns det inte bra att ta bort 12000 från mitt sparande och låsa in på ett IPS-konto till pensionen.

Just nu är jag ju väldigt fokuserad på sparandet och min utvecklingskurva mot miljonen, därför är det inte roligt att orsaka ett hack i kurvan. Å andra sidan ligger jag ju en bit över kurvan, så det ska klara sig ändå, även om det inte finns något som säger att jag inte får nå miljonen i förtid.

Att börja från noll

När man hör om personer som har som mål att bli miljonärer är det lätt att tänka att man börjar på noll. I så fall får vi gå tillbaka lite längre i tiden. Förhoppningsvis har man inga skulder när man går ut gymnasiet. Om man ska gå på högskola är det dock studielån som är det normala. Efter några år, när man förhoppningsvis tar examen har man alltså dragit på sig några hundra tusen i skuld. Skaffar du då ett jobb kanske du vill köpa en lägenhet, och får därigenom mer skuld. Troligen har man ett uppdämt konsumtionsbehov och vill samtidigt ha kläder, möbler och bil.

Det är alltså ganska naturligt att man inleder sitt arbetsliv en bit under noll, eller åtminstone helt utan sparade medel eller särskilt stora utsikter att skaffa det i närtid. Många har den fina tanken att man ska fortsätta vara sparsam som om man fortfarande var student, men faktum är att många, liksom jag, har ett uppdämt behov efter studietiden, både av prylar och upplevelser, så det är ganska förståeligt att man har spenderbyxorna på när man äntligen får det första fasta jobbet.

Hur som helst. När jag började skriva ner mina månadsrapporter hade jag ca. 167 000 kronor i ”nettoförmögenhet”, men jag hade det jag behövde i lägenhet utan topplån, bil, möbler, prylar, hemelektronik, cyklar, sportutrustning och det mesta helt enkelt. Sparandet kunde ge ordentligt avtryck direkt, utan särskilt många, eller stora, oförutsedda utgifter. Det hade tagit ganska lång tid att komma dit, närmare bestämt 8 år. Men det var å andra sidan nästan helt utan fokus på sparande.

Spara gärna ihop till miljonerna, men en bra början är att komma upp till noll.

Betala tillbaka CSN-lånet?

Jag fick en fråga och eftersom kontakten med er läsare är en stor drivkraft blev svaret till ett nytt inlägg.

Frågan rörde hur jag ser på CSN-lånet och om jag siktar på att betala tillbaka det i förtid. Här är mitt svar.

CSN-lånet är det sista jag rör! Jag skulle antagligen inte ens betala av det om lägenheten var betald och jag hade en miljon till på kontot. Räntan är låg och om jag blir av med jobbet kan jag slippa göra inbetalningar.

Jag gissar dessutom att jag kan få bättre avkastning på mina pengar på börsen eller till och med på sparkonto än jag betalar i ränta till CSN. Dessutom kan jag inte ta det lånet igen om jag skulle ångra mig, på det sätt som man kan om man betalar av sitt bolån (ett annat ganska fördelaktigt lån).

Just nu är det ännu mindre idé att betala tillbaka eftersom räntan på CSN har ett par års eftersläpning, så att jag nu vet att de närmaste 2-3 åren kommer det att vara extremt låg ränta på det lånet.

Tre starka skäl till att inte betala tillbaka lånet alltså. Kommentera gärna, jag vill ha era åsikter på detta.

Jag ska tillägga att jag har det halvgamla lånet (före 2001), vet inte riktigt hur det nya fungerar, bara att det är lite högre återbetalningstakt.

Premieobligationer

Återbetalat
I dagarna fick jag tillbaka de 10 000 jag lånade ut till staten för 3 år sedan. Jag ville hålla drömmen vid liv men förstår att det troligen är en förlustaffär att spela på lotto eller liknande. Jag har inte vunnit något alls på dessa obligationer men fick alltså nu tillbaka mina pengar. Inte alls ett dåligt sätt att spela, särskilt när inflationen varit så låg som den varit. Men att låsa in pengarna 3 år känns inte bra, och jag hade ju faktiskt haft bättre nytta av dem på andra ställen under denna tid (ny lägenhet, börsen). Tur att det inte var mer än 10 000.
Andra sätt
Dessutom verkar de ha förlängt löptiden för dessa obligationer. Nu går det inte att få kortare än 4 år. Nej, det blir nog inga fler premieobligationer för mig. Jag är ju ganska övertygad om att jag kommer att vara miljonär om tre år och jag vill att så mycket som möjligt av mina pengar ska vara med och jobba för det.

Spariver

Utgifter är mitt antabus
Det infinner sig en så tydlig psykologisk effekt när man börjar koncentrera sig på sitt sparande. Sparandet i sig självt blir som ett beroende som leder till att man får sina kickar av att se hur sparkapitalet växer. Det är till och med vanligt att man blir fysiskt illamående när man spenderar pengar. Där är jag nu.

Inte ensam?
Jag har i ärlighetens namn inte varit så hårt inriktad på sparande innan jag i september startade denna blogg. Nu börjar det gå lite över styr. Eller, gör det det? När jag surfar runt på många olika ekonomibloggar märker jag att samma ”sjukdomsbild” finns hos många andra. När man väl bestämt sig för att skjuta upp sina utgifter för att i framtiden blir rik är det svårt att rättf’ärdiga några som helst nöjen idag.

Unna mig
Jag märkte detta hos mig själv nu när jag tänkte unna mig och en vän lite lyx i helgen. Det är helt rätt sak att göra och inte på något sätt överdådigt, men ändå får jag en dålig känsla inom mig, så djupt ner i sparivern är jag nu.

Lite nu eller mycket sen
Om jag skulle hitta på att varje sparad tusenlapp idag är värd tvåtusen om tio år får jag väldigt svårt att unna mig någonting alls. Det är inte så lätt att hitta rätt nivå tycker jag. När jag pratar med helt vanliga, icke sparintresserade, människor om detta märker jag att deras nivå ligger på; ”unna dig allt idag, man vet inte om man lever imorgon”, även om de inte går så långt att ta lån för att ha kul nu. Eller, indirekt gör de ju faktiskt det i och med att många inte amorterar på sina bolån.

Kanske är sparande ett beroende, precis som mycket annat. Till skillnad från många andra beroenden har dock detta en tydlig uppsida.

Måluppfyllnad

Jag satte inför 2010 ekonomiska mål för mitt sparande och för mina företag. Målen är redan uppnådda och därför redovisar jag dem här:
  • Sparmålet för 2010 är 120 000. -Uppfylldes i oktober-
  • Försäljningsmålet är 120 000 för enskilda firman. -Uppfylldes i september-
  • Försäljningsmålet är 500 000 för handelsbolaget. -Uppfylldes i augusti-

Visst, det kanske var för lågt satta mål men ni ska veta att det kändes inte så i förväg. Året innan var siffrorna bra mycket lägre.

Dåligt kassaflöde

Små bäckar
Skadad av att ha lyssnat på Kiyosaki i några dagar nu har jag insett vilket dåligt ”cash flow” jag har. Alltså, inte jämfört med medelsvensson men i alla fall inte bra. Mina aktieinvesteringar ger mindre än ett sparkonto, till att börja med. Vad jag har, som en del andra saknar, är ett inkommande flöde för mitt boende, eftersom jag har en inneboende. Jag har bott galet billigt i ett och ett halvt år eftersom räntan varit så låg. Nu är den fortfarande låg, men snart betalar jag lika mycket som min hyresgäst och troligen går jag förbi ordentligt lite senare. Han har fått lite höjd hyra pga höjd avgift till föreningen, men räntan styr inte hans hyra. Hur som helst är det mycket välkommet att få hjälp med boendekostnaderna. Ni som är sambo får ju i princip samma spareffekt.

Firmorna skulle kunna bidra
I övrigt har jag ingenting som ger positivt kassaflöde. Det skulle vara firmorna i så fall, men jag gillar att se dem som fristående enheter som själva har ett kassaflöde och bygger ett värde. I och för sig kommer jag nog snart att räkna med den enskilda firman om den fortsätter att växa och generera överskott. Per definition påverkar ju den enskilda firman den privata ekonomin så det går liksom inte att blunda för.

Företagandet utgör hoppet
Precis som för de flesta andra är det min lön som bidrar mest till mitt personliga kassaflöde, och det är anledningen till att jag går plus varje månad. Hur ska jag råda bot på det? Det dröjer alldeles för många år innan jag har 10 miljoner och kan leva på avkastningen på det, och så länge till vill jag inte vara löneslav. Nej, mitt närmare mål är att företagen ska kunna bära mig. Detta hoppas jag inträffar inom ca. 3år. Alltså ligger den tidsramen ungefär vid samma punkt som när mina tillgångar når 1 miljon.

Planer kontra drömmar
Planen för att mina företag ska anställa mig är dock mycket osäkrare och svårare att förutse än att jag blir miljonär vid 40. Det kanske boomar och jag går ner på halvtid om ett halvår, eller det stagnerar och jag blir tvungen att fortsätta med dem som hobbyföretag. Detta får skrivas under ”drömmar” medan miljonen går under ”planer”.

Privat pensionssparande, IPS

Det finns flera saker att inte tycka om med privat pensionssparade:

  • Pengarna är inlåsta. Du kommer inte åt dem även om du skulle behöva dem till världens investeringstillfälle eller undvika tvångsförsäljning på huset, eller nåt annat.
  • Behov. Vi vet inte ens om vi lever tills vi blir pensionärer. Om vi gör det kanske vi redan är miljonärer och inte ens behöver pengarna.
  • Sparandeform. Det är lättare att glömma bort IPS än vanligt sparande. Alltså kan du bli sittande med dåliga fonder eller höga avgifter utan att du ens vet om det. Hade du sparat dem på ditt vanliga konto eller i din aktiedepå hade du troligen haft bättre koll på dem.
  • En annan del i föregående punkt är att du inte kan investera i aktier. Dock kan du välja aktiefonder, förstås.

Saker att gilla med IPS:

  • Avdraget – Du kan dra av upp till 12 000 kronor i IPS per år. Om man tjänar över brytpunkten för statlig skatt när man betalar in dem och under den nivån (hur nu skatterna ser ut då) när man tar ut dem sparar man in mellanskillnaden på skatten.

Mitt val
Jag väljer att spara 12 000 per år i IPS. Detta för att jag vid 55 års ålder planerar att vara fri från lönearbete och kan börja plocka ut dessa pengar till lägre skatt istället. Det är alltså på grund av skatteeffekten jag gör det men också för att dryga ut mina passiva inkomster och företagsinkomster från 55 års ålder. Jag har brottats lite med mig själv om att det är bättre att köpa aktier för pengarna nu istället, men såhär får det bli, jag ska fortsätta sätta av 12 000 om året så länge jag tjänar över brytpunkten för statlig skatt. Detta drabbar självklart mitt sparande. Det är decembers sparande som helt och hållet får bära detta eftersom jag inte vill sätta av några pengar innan året börjar gå mot sitt slut, ifall det skulle dyka upp ett pengabehov innan dess, eller jag skulle tänka om.

Ge gärna råd, då kanske jag svänger igen 😉

Amortera eller ej

Fullt bottenlån
Jag har ett enda lån, mitt bostadslån på 1 050 000. På det amorterar jag ingenting så det är lika stort som när jag tog det. Här har jag ofta bryderier om hur jag ska göra. Grundidén är att så länge räntan är så låg, och jag tror att jag kan fixa bättre avkastning på pengarna än lånet kostar, så kommer jag inte att amortera.

Dåligt självförtroende
Osäkerheten jag känner bottnar i att jag egentligen inte litar på att jag ska fixa tillräckligt bra avkastning på börsen. Jag har egentligen aldrig lyckats med aktier eller fonder så min historik ser inte bra ut. Samtidigt har jag ett annat, långsiktigt tänkande nu så jag satsar ändå på att min avkastning blir bättre än vad lånet kostar. Jag ska nog ta och räkna på det någon gång, så att jag vet mer exakt vilka tal jag måste slå. Det är ju inte så att jag kan sälja mina innehav och betala hela lånet idag direkt…

Riskvillig
Hade det varit så hade jag inte gjort det i alla fall. Jag är ju i grunden beredd att riskera lite pengar för att ha chansen att få lite extra. Man får inte heller glömma att staten uppmuntrar oss att låna genom att bjuda på avdrag (30%) för räntekostnaderna. Det måste jag givetvis komma ihåg att räkna in när jag gör kalkylen.

Dags att slopa e-sparkontot

Ger inte pengarna en ärlig chans
Hade jag haft mängder av läsare är jag säker på att jag hade fått bannor för att ha så mycket (115 000) på e-sparkontot på Swedbank. Jag skäms för att jag ger mina sparpengar så dåliga förutsättningar att växa, men dessvärre har det varit så ett tag. Jag tror det kommer sig av att jag inte kommit mig för att öppna bättre sparkonton, helt enkelt.

Mina tappra försök
Första sparkontot jag hade, förutom e-sparkontot, var Kaupthing Edge. Där låg det typ 150 000 när finanskrisen kom och banken gick över styr. Det dröjde ca. en månad, sedan fick jag tillbaka pengarna. Jag hade sålt lite fonder och satt pengarna där i väntan på lägenhetsköp, så jag var ändå glad att de inte halverades tillsammans med resten av börsen. Jag surfade runt lite och fick se att Akelius Spar erbjöd den högsta räntan så jag öppnade ett sånt (som jag ännu har kvar, se högerkolumnen). Två nackdelar med denna dock; det går inte att stoppa in mer än 50 000, även om man har flera olika bindningstider, och pengarna innefattas inte av bankgarantin. Dock är det väldigt bra ränta så mina 50 000 får stå kvar där tills jag kommer på nåt annat. Jag fick Marginalen rekommenderat, men efter att ha haft en dålig webbsida (bättre nu), ett krångligt system att öppna konto, och en supporttelefon som jag väntade för länge i, så lade jag ner det projektet. Istället har jag nu öppnat konto hos HoistSpar, som erbjuder bra ränta, ett trevligt gränssnitt och ett helautomatiskt system för att öppna konto. Jag har också gjort en första överföring för att se att det sker lika smidigt, sedan smäller jag in en klump till så att det blir 100 000.

Flera buffertar
En annan anledning till att jag hade pengarna på e-sparkontot så länge är att jag ibland har behövt pengar ganska omgående och då har det varit smidigt att föra över det från samma bank. Det har varit min buffert. Nu behöver jag inte riktigt den bufferten då jag dels har bättre koll på utgifterna, jag har ett bra kreditkort med 50 000 i kredit och räntefritt de första 30-60 dagarna (då hinner man ju föra över från ett sparkonto), plus att jag har ett företagskonto med lite deg.

Nästa Nyare inlägg