Kalla fötter

Nu har jag kollat in ”mitt hus”, projektet jag har berättat om. Jag fick god hjälp och vi har stött och blött, resonerat fram och tillbaka huruvida det är en sund investering eller inte. Hur mycket jobb det blir, hur mycket man kan höja värdet, vad hyresintäkterna kan tänkas bli och mycket annat.

Så här dagen efter visningen verkar det som att vi, alla tre, har svängt lite efter att ha sovit på saken. När mina kloka föräldrar åter började tveka och lyfta fram svårigheterna så kände jag det förvånandsvärt som en lättnad. Kanske är jag inte redo för ett sådant åtagande. Hade allt varit perfekt hade jag givetvis satsat på detta, men nu verkar det som min försiktighet får vinna ännu en gång och jag drar mig tillbaka till mitt sparande och inväntar andra möjligheter.

En möjlighet som kommer att finnas i vår är ett annat hus som mina föräldrar har tittat ut åt mig (nu när de vet att jag söker). Det blir en helt annan prisbild, men också mindre akut renoveringsbehov på huset. Får man hoppas på en bopriskrasch tills dess?

Att hoppas på ras

Jag är dokumenterat dålig på det här med börsen, men jag tycker att det är svårt att avgöra hur det kommer att gå de närmaste två åren. Sedan mars 2009 har vi ju sett en fantastisk uppgång, så det hade ju inte varit konstigt om det skulle komma en dipp efter det. Men man måste också räkna in att vi hade ett ännu större tapp i och med finanskrisen. Dessutom är världen fortfarande på väg ur en lågkonjunktur men absolut inte i högkonjunktur ännu. Argument två och tre tyder på att det kan fortsätta uppåt ett tag utan att det är konstigt.

Jag missade mycket av uppgången 2009, mest på grund av att jag köpte en lägenhet och lade alla pengar på att slippa topplån. Sedan dess har jag sparat en del på börsen, men ännu mer på sparkontot, för att säkra och vara redo att slänga in pengar om det skulle komma en ordentlig dipp till (vilket det har varnats för sedan finanskrisen).

Jag är ganska positivt lagd, men i detta fall har det inneburit att jag nästan gått och hoppats på ett nytt ras på börsen, så att jag kan gå in på en låg nivå och tjäna lite pengar. Ja, jag tänker vara långsiktig, men jag  vill ju ändå inte komma in helt fel nu när jag sparar så mycket.

Om mitt husköp går igenom kommer saken i ett lite annat läge. Då tar jag alla mina sparpengar till kontantinsats och renovering. Kanske till och med att jag säljer lite av aktierna.

Kalkyl för sommarstället

Jag gjorde en kalkyl för att se över kostnader och eventuella intäkter för sommarstugan jag vill köpa. Det visade sig inte riktigt gå ihop tyvärr. Löpande utgifter skulle bli ca 30 000 per år och hyresintäkterna (efter skatt) skulle bli ca 24 000 per år.

Sen är frågan om det kan vara värt det ändå.

Anledningarna skulle kunna vara:

  • Att jag har mitt eget ställe som jag skulle kunna ha kvar resten av livet, för eget bruk.
  • Att flippa det. Det skulle kunna bli mycket mera värt genom att rusta upp.

Var femte svensk

Jag lyssnar igenom gamla poddradioavsnitt från Plånboken i P1. 2007 säger de att var femte svensk över 25 har en nettoförmögenhet (tillgångar minus skulder) på minst en miljon. Då räknas alltså eventuella ägda bostäder med.

Det är kanske inget konstigt, alla vet ju att bostadspriserna har stigit väldigt mycket sedan förra kraschen (i början på nittiotalet). Alla som har ägt hus eller bostadsrätt i några år har alltså troligen fått ta del av en fantastisk uppgång.

Har man ett netto på en miljon kan man troligen vara lugn, även om man har ”bott sig till” det mesta. De som verkligen kan få problem är de som tagit lån på övervärdet i bostaden och sedan konsumerat upp det.

Det är ett jäkla tjat om bostadsbubblan, och jag är bara glad att jag inte är ute och letar bostad just nu.  Boende måste man ju fortfarande ha, och har man råd köper man nog även om alla säger att det är övervärderat. Däremot ser man det nog inte just nu som en fantastisk investering som kommer att öka rejält i värde de närmaste åren.

En ny investering

Jag har nämnt att jag har ögonen på en sommarstuga. Det blir mer och mer verkligt och en plan börjar ta form. Den ligger i närheten av mina föräldrars, där det är hyfsat  tryck på sommaren, så det ska gå lätt att hyra ut om jag vill det.

Det är inte ett ruckel men helt obeboeligt i befintligt skick. Det verkar  vara en bra stomme och är väldigt pittoreskt med en bra trädgård.

En av anledningarna till att jag vill ha just detta objekt är att jag ska låta renovera det, bygga ut och installera el, vatten, avlopp. Jag ska inte göra något själv, utan hyra in en byggfirma och fixa så mycket som ROT-avdraget tillåter. Jag lobbar hos mina syskon och kompisar för att få med mig någon i projektet, så att det finns flera som kan göra ROT-avdrag. Det är ju så att ROT-avdraget gäller per person (delägare), inte per fastighet.

Ränta på ränta – en negativ aspekt

Om ni inte redan känner till denna video eller kan allt om överbefolkning och Peak Oil tycker jag gott att ni kan lägga en timme och 20 minuter på den (den består av 8 stycken 10-minutersklipp).

Vilket pris har jag råd med?

När jag har letat lägenheter har jag alltid haft stora bryderier och känt mig osäker. Därför har jag pratat med vänner, andra som nyligen köpt och med bank och mäklare. En fråga som återkommer, särskilt när budgivningen satt igång, är; ”vilken månadskostnad har du råd med”, som att det är det som bestämmer gränsen för hur högt jag kan tänka mig att bjuda!

Eftersom jag aldrig velat ta på mig för stora åtaganden (liabilities) har det alltså rört sig om ganska små lägenheter och låga månadsavgifter. Således har jag haft stora marginaler, även om man räknar på skräckräntor (vilket självklart har varit rådet från många).

Många tänker säkert så. Att de köper ett precis så dyrt boende som de har råd med. I den uppåtgående bostadsmarknad som det har varit har det ju också lönat sig. Många av mina vänner är på pappret mycket rikare än mig på grund av att de tidigare köpte bostad och dessutom köpte så dyrt de kunde. Alltså har de fått mycket bra hävstång på sina pengar. Till råga på det skulle många av dem ha bränt pengarna på annat om de inte hade lagt dem på boende, vilket gör det till en ännu bättre affär.

När som helst kan det dock ta slut. Många varnar för bostadsbubblan, men det har man å andra sidan hört sedan IT-bubblan (när jag funderade på att köpa första gången). Kanske är det slut med att bo sig till miljonerna, åtminstone på ett tag.

Generationssparande

Många inom sfären av ekonomibloggare verkar vara överens om att långsiktighet är något bra och det ultimata målet är passiva inkomster som täcker ens levnadsomkostnader. De som beundras mest är självklart de som byggt sin förmögenhet själv, som Aktiestinsen och Warren Buffet.

Vi som sparar ser själva att det är möjligt att efter en lång tids sparande kunna leva på dessa pengar, och inte jobba, en bit innan pensionen. Men egentligen skulle jag vilja vara ledig nu! Det tar tid att bygga pengamaskinen och under den tiden hinner min ungdom försvinna. Om jag sedan spenderar alla mina sparade pengar på gamla dar måste mina barn göra om samma resa.

Människor ser gärna ner på ”brats”; rika ungdomar som lever livet för ”pappas pengar”. Men egentligen skördar de frukten av vad deras äldre släktingar sått, och de kommer antagligen i sin tur att, efter de har ”lekt av sig”, bygga vidare på pengamaskinerna som ska försörja kommande generationer.

Utväxling, inte bara passiva inkomster

På ekonomibloggarna är det mycket prat om passiva inkomster, vilket i och för sig är trevligt, men man glömmer att det finns några steg mellan timlön och passiva inkomster.  Jag har stolpat upp några exempel:

  • Timlön – Att byta tid mot pengar. Vad de flesta människor gör. Du får betalt för hur mycket du arbetar. Du kan styra din lön genom vilket jobb du har och hur mycket du jobbar.
  • Prestationsbaserad lön – Din lön påverkas mer eller mindre av hur du presterar. Till exempel genom ett gammalt hederligt ackord på en fabrik eller ett säljjobb.
  • Försäljning i eget företag – Du måste göra ett stort förarbete men varje försäljning ger inte så mycket merjobb.
  • Uthyrning – Din prestation består i första hand av inköp och underhåll.
  • Royalty – Du har gjort en engångsinsats och kan sedan tjäna pengar helt passivt under lång tid.
  • Ägande/utdelning – En ren pengainvestering, vilken förhoppnigsvis ger återkommande pengautdelning, helt passivt.

Jag ligger just nu tidsmässigt tungt i ”Timlön” och ”Försäljning”. Mest pengar har jag investerat i ”Ägande” (börsen).

Passiva inkomster
Helt passiva inkomster hade varit underbart, men eftersom det kanske inte är helt nåbart inom en snar framtid nöjer jag mig med att få bra utväxling på min insats. Vad menar jag då med det? Jo, att särskilt eftersom jag redan har en anställning vill jag inte ha ett företag där min tid byts rakt av mot pengar, till exempel konsultverksamhet. Jag kan så klart välja att ta grymt bra betalt som konsult, men det finns en ganska snäv gräns för hur mycket jag kan jobba och det går väldigt stor del i skatt.

Jobbar för framtiden
Alltså tycker jag det är attraktivare att lägga ner jobb som kan skapa bra utväxling framöver. Till exempel försäljning kräver en initial insats som är betydande, men sedan kan det tuffa på utan att jag lägger ner särskilt mycket jobb på varje beställning. Jag kan dock inte lämna det helt åt sitt öde, då skulle det inte fungera. Detta är en stor nackdel eftersom man blir låst av det. Ett sånt försäljningsföretag kan även bygga upp en hel del värde i längden.

Bara sånt jag kan påverka

Sånt man inte kan påverka ska man inte stressa upp sig över. En del människor resonerar så med hela livet. Hos vissa är det till och med inbakat i religionen. De säger saker som ”det var inte meningen att jag skulle bli rik” eller ”jag blev sjuk för att jag skulle prövas”.
Man ska absolut göra vad man kan för att förbättra sin situation, men när man gjort det är det bra om man kan slappna av och överlämna resten åt slumpen, ödet eller andra krafter som kan tänkas styra. Oftast är allt man kan göra att förbättra oddsen för att lyckas.
Framför teven kan du inte styra om Anja Pärsson åker ut eller vinner!
Jag har som sagt inte så starkt självförtroende när det gäller aktiehandel. Jag har helt enkelt givit upp att på något sätt försöka träffa någon topp eller botten. Jag satsar nu på stora, stabila företag som gör vinst och delar ut. I övrigt har jag bestämt mig för att se det som något jag inte kan påverka.

Angående ädelmetaller

Hittade ett intressant inlägg hos Herr K som jag kände mig tvungen att kommentera. Eftersom det är ett intressant ämne vill jag även köra kommentaren som ett inlägg på min blogg.

Grattis till en bra värdeökning!
Jag håller dock inte med om att aktier skulle vara särskilt abstrakt eller spekulativt (inte ditt ordval, jag vet). Aktier är ju delar av ett företag, som förhoppningsvis ger utdelning. Denna utdelning är RIKTIG avkastning, som man kan köpa fler aktier för. Jag anser inte att värdeökning är det samma som avkastning (även om det står så i depån hos Avanza). Du kan inte köpa mer silver för din värdeökning på silver.

Ädelmetaller kan däremot vara väldigt bra skydd mot inflation och orolighet, så det är inte alls fel att äga. Dock är inte 23% särskilt bra om man jämför med börsen under de två år du ägt silver. Sparkonto är inte särskilt bra, det håller jag med om. Dock har jag en stor del där, men det är för att min sparränta (2,6%) är i linje med låneräntan (2,7%) just nu, och jag vill vara redo att kasta in pengarna på antingen amortering eller aktiesparande när tillfälle kräver detta.

Attack of the killer app

Rubriken lånade jag från Futuramas klart bästa avsnitt någonsin! De driver hejdlöst med IPhone bland annat.

Jag antar att det är ganska vanligt att folk går runt och får idéer till nya appar. Själv får jag det nästan varje dag. Nu har jag fått så bra idéer att jag verkligen vill få tag i en bra utvecklare och köra igång. Helst skulle jag vilja ha en partner, inte en anställd. Men då är ju problemet att få denna person att bli så övertygad om att det är en bra grej att den vill vara med i projektet.

Har varit inne på vWorker.com. Känner ni till några andra bra ställen man kan få tag på vassa utvecklare?

Bostaden som tillgång

Ja, jag har läst rik farsa, fattig farsa och gillat den skarpt. Dock anser jag att ett visst budskap har feltolkats. Jag vet att det är ett infekterat ämne och jag är inte jättesugen på att röra i det getingboet, men eftersom jag redovisar mina månadsrapporter måste jag också förklara hur jag tänker.

En viktig jämförelse
Generellt håller jag med herr Kiyosaki om att saker som kostar pengar att äga och inte drar in något inte kan anses vara investeringar. Dock kan man tänka sig undantag. Om man jämför mellan att hyra lägenhet och köpa bostadsrätt är det första man ska göra att jämföra hyran med bostadsrättens sammanlagda månadskostnad vid normalränta. Om du hamnar under hyran för en motsvarande hyresrätt är valet enkelt. Eftersom jag senast köpte en bostadsrätt i Stockholm fanns inte riktigt hyresalternativet för mig. Ingen chans att få ett vettigt förstahandskontrakt och jag var absolut inte villig att gå tillbaka till andrahandsträsket.

Värdeökningen som sparform
Värdeökningen på bostäder har ju varit betydande sedan 90-talskrisen. Att inte äga någonting, och därigenom inte vara med i racet kändes inte bra. Inte för att jag har tänkt mig att bli miljonär genom boende, utan att jag förr eller senare skulle behöva gå in med färska pengar som inte hade växt i takt med bostäder. Därigenom skulle ju mina sparpengar urholkas av den generella värdeökningen på boende. Nu slumpade det sig så att jag köpte precis efter den lilla (jämfört med börsen) nedgången i bostadspriser i slutet av 2008, och har alltså en lägenhet som troligen är värd ett par hundra tusen mer än de 1250000 jag gav för den. Det dagsaktuella värdet för jag dock inte in i mina månadsrapporter eftersom det inte är värdeökningen i bostaden jag är ute efter, även om jag faktiskt ser lägenheten som en tillgång.

En äkta investering
Det var inte planerat från början, men nu hände det sig så att jag kunde köpa en lite större lägenhet än jag hade tänkt, utan att det blev dyrare än jag hade tänkt. Det i sin tur ledde till att jag när en bekant behövde boende, kunde hyra ut ett rum till honom och därigenom få hjälp med månadskostnaden. Detta har funkat mycket bra och vi kommer att dela boende ännu ett bra tag framöver. Ekonomiskt har det givetvis varit bra också och det ger mig ett extra sparutrymme på 3000 i månaden.

Aktieprogram från arbetsgivaren

Hade jag inte haft som mål att sluta min anställning hade jag nog varit med fler gånger, men nu har det bara blivit ett år som jag sparat i företagets aktieprogram. Som på många andra företag har man möjlighet att sätta av en del av lönen till aktieköp av företagets aktie, för att efter ett antal år få en ”matchning” från företaget på det antal man har köpt.

Fördelar: Gratis aktier från företaget

Nackdelar: Även om du får lov att sälja dem när du vill blir det en liten inlåsningseffekt av dina pengar eftersom man självklart inte vill sälja aktierna förrän de matchats.

Man förmånsbeskattas på värdet på matchningsaktierna, vilket betyder att om jag får akter för 20 000 så måste jag det taxeringsåret betala 10 400 extra i skatt.

Jag kommer i alla fall att sälja så fort matchningen är klar. Det kommer också säkerligen att ge ett litet skutt i utvecklingsgrafen mot miljonen. Nu är det två år kvar tills matchningen är klar.

Rika farsan

Simultankapacitet
Ikväll satt jag som vanligt en del framför datorn och som vanligt när jag inte måste koncentrera mig fullt på det jag gör hade jag någon media på i bakgrunden. Jag betalade räkningar och skrev ett par fakturor så det fanns lite kapacitet över att kolla på det samlade videobiblioteket på www.richdad.com

Vad tycker du?
Herr Kiyosaki är väldigt inspirerande för mig och har varit sedan jag läste ”Rich dad, poor dad” för två år sedan. Jag vill gärna veta vad ni insatta ekonomiexperter tycker om honom. Jag har tyvärr inte fått chansen att diskutera hans filosofi med någon i min närhet.

Jag är lite feg
Det finns mycket av det han säger som jag skulle vilja prova men jag antar att min försiktighet tvingar mig kvar i ”the rat race” eller ”ekorrhjulet” ett bra tag till.

The cash flow quadrant
För er insatta skulle jag också vilja kasta ut frågan om varför han gör gränsdragningen för ”B” (big business) vid 500(!) anställda. Även om Forbes definierar gränsen för ett stort företag vid 500 så betyder det väl inte att man måste ha ett så stort företag för att ta sig över på den högra sidan av ”cash flow”-kvadranten, eller?

Privat pensionssparande, IPS

Det finns flera saker att inte tycka om med privat pensionssparade:

  • Pengarna är inlåsta. Du kommer inte åt dem även om du skulle behöva dem till världens investeringstillfälle eller undvika tvångsförsäljning på huset, eller nåt annat.
  • Behov. Vi vet inte ens om vi lever tills vi blir pensionärer. Om vi gör det kanske vi redan är miljonärer och inte ens behöver pengarna.
  • Sparandeform. Det är lättare att glömma bort IPS än vanligt sparande. Alltså kan du bli sittande med dåliga fonder eller höga avgifter utan att du ens vet om det. Hade du sparat dem på ditt vanliga konto eller i din aktiedepå hade du troligen haft bättre koll på dem.
  • En annan del i föregående punkt är att du inte kan investera i aktier. Dock kan du välja aktiefonder, förstås.

Saker att gilla med IPS:

  • Avdraget – Du kan dra av upp till 12 000 kronor i IPS per år. Om man tjänar över brytpunkten för statlig skatt när man betalar in dem och under den nivån (hur nu skatterna ser ut då) när man tar ut dem sparar man in mellanskillnaden på skatten.

Mitt val
Jag väljer att spara 12 000 per år i IPS. Detta för att jag vid 55 års ålder planerar att vara fri från lönearbete och kan börja plocka ut dessa pengar till lägre skatt istället. Det är alltså på grund av skatteeffekten jag gör det men också för att dryga ut mina passiva inkomster och företagsinkomster från 55 års ålder. Jag har brottats lite med mig själv om att det är bättre att köpa aktier för pengarna nu istället, men såhär får det bli, jag ska fortsätta sätta av 12 000 om året så länge jag tjänar över brytpunkten för statlig skatt. Detta drabbar självklart mitt sparande. Det är decembers sparande som helt och hållet får bära detta eftersom jag inte vill sätta av några pengar innan året börjar gå mot sitt slut, ifall det skulle dyka upp ett pengabehov innan dess, eller jag skulle tänka om.

Ge gärna råd, då kanske jag svänger igen 😉

Min investeringsstrategi

En ny ansats
När jag tänker på börsen känner jag alltid lite oro. Inte för att jag inte tror på börsen utan för att jag misslyckats tidigare och inte riktigt litar på mig själv. Skillnaden denna gång är väl att jag har mer tålamod och längre sparhorisont. Jag tar också åt mig mindre av historier om fantastiska klipp och chansningar som gått hem. Över huvud taget är det mer prat om långsiktighet och fundamenta bland de aktieintresserade nu verkar det. Kanske ser man även större ödmjukhet. Detta beteende är säkert mycket tack vare förebilder som Aktiestinsen, Kiyosaki och Buffet. Fortfarande ser man många referenser till Gordon Gecco från filmen Wall Street, vilken jag såg i helgen. Ingen bra förebild anser jag då han bland annat manipulerade kurser och beordrade intrång. Att som småsparare ha honom som idol är helknäppt, det är ju såna som han som förstör för såna som oss! (Jag menar den gamla filmen, ser fram emot att se tvåan).
Strategin
Nåväl, min investeringsstrategi är alltså just nu att ha 50% på börsen tills nästa större dipp. När den kommer lägger jag successivt in resten under ett halvår. Av nytt sparkapital lägger jag hälften på sparkonto och hälften på börsen. Skulle det uppstå andra investeringsmöjligheter tas det från sparkontot.
På börsen gäller;
Aktier i stabila bolag som genererar vinst (ca 50%)
Fonder i expansiva områden (BRIC) (ca 25%)
Indexfond Avanza Zero  (ca 25%)

Nästa Nyare inlägg