Jobb och Firma

Efter att ha bollat med flera olika banker i några år bestämde jag mig för att förenkla min tillvaro en aning.

Jag får ingen ersättning för att tycka som jag gör angående dessa banker.

I Swedbank har jag mitt privatkonto och mina företagskonton. Eftersom det också är den bank med bäst webbplats och säkerhetsdosa ville jag gärna fortsätta här.

I SEB hade jag bara bolånet, vilket jag flyttade dit i min jakt på bästa räntan. Swedbank ville aldrig matcha räntan så det blev kvar i flera år. Nu är dock lånen avbetalda och det var bara att säga upp kontot. En ganska smidig historia utan sura miner. Dock måste man ringa in för att betala av lånet, det går inte att göra extraamorteringar via webben.

Handelsbanken hade min fru valt när hon kom till Sverige av den enkla anledningen att de var de enda som var hövliga och snälla när hon ville öppna konto. Sånt ska belönas, men jag gillade aldrig deras webbplats eller buggiga säkerhetsdosor så jag är rätt glad att skrota det kontot nu (det är jag som sköter fruns ekonomi).

En massa småavgifter slipper vi förstås nu. Kort och internetbetalningar kan man tydligen ta betalt för och det har vi inte haft riktig koll på. Nu har jag inte ens bankkort till mitt lönekonto och frun kan inte göra internetbetalningar på grund av att det kostar pengar. Istället har vi varsitt kreditkort med 100 000 kronor i kredit (som vi självklart betalar helt varje månad så att räntan aldrig sätter igång), plus ett Medmera-kort med kredit ifall det andra inte skulle fungera.

Så, gemensamt lönekonto alltså! Ett stort steg kanske, men egentligen inte eftersom jag har skött allt i ett par år, även från frugans konto.

Från tre storbanker till en. Sen har vi sparkonton hos Santander också, men jag tror inte att de går att göra gemensamma.

Jag trivs bra med att inte jobba!

Är alltså hemma med knodden nu och vi har det superbra om dagarna. Frugan fixar på morgonen innan hon går till jobbet, vilket är bra för jag är ganska trögstartad och vill gärna sitta ifred och dricka kaffe om jag kan få välja. Sedan leker vi lite och gör oss färdiga att gå ut. Promenad på 15 minuter till firman, och precis när vi kommer fram somnar lillkillen så att pappa kan jobba. River av allt på ca 30 minuter och hastar sedan, med sonen fortfarande sovande, vidare till öppna förskolan för sångstund.

Det är för väl att omsättningen gått ner ordentligt och jag har lagt ner en butik, annars hade det inte hunnits med på 30 minuter.

Efter mat och mer lek på öppnis promenerar jag hem på en halvtimme och har jag tur somnar han inte förrän vi kommer hem. I så fall får jag en timme till att gör hushållsbestyr och kanske få en kopp kaffe till. Lite utomhuslek och kanske en promenad till, men vid fyratiden är det dags att börja tänka på vad jag ska göra för mat tills frugan kommer hem vid fem.

När middagen är slut och jag har städat undan i köket för andra eller tredje gången för dagen är jag ganska trött och vill helst smita undan och lyssna på ljudbok och grotta ner mig med datorn.

Här kommer en kort uppställning av min lånehistorik. Min fru har aldrig haft något slags lån!

-Köpte mitt första boende 2005, 85% belånat, ingen amortering, pris 750 000
-Köpte mitt andra boende 2007, 85% belånat, ingen amortering, pris 225 000
-Köpte nuvarande boendet 2009, 85% belånat, ingen amortering, pris 1 250 000
-Utökade lånet på nuvarande boendet 2012, 85% belånat, ingen amortering, värde 1 650 000, för att köpa en sommarstuga, värde ca 1 M.
-Betalade av hela lånet på nuvarande boendet 2015, skuld 1 400 000, värde 2 200 000

Nu sitter vi således utan boendeskuld men med en lägenhet och en sommarstuga värda sammanlagt nära 3,5 miljoner.

Ändå är både jag och min fru lite besvikna på oss själva att vi inte köpte direkt efter att vi fått våra första jobb, då hade vi kunnat göra bättre ”bostadskarriärer” bägge två, och gratis byggt upp värde på kanske 3-5 miljoner tillsammans, vilket många andra (säkert även en del av er läsare) i realiteten har gjort. Men nu är det ingen idé att gråta över den mjölken, att ”backtrejda” är ju ett säkert sätt att bli bitter och dum.

…över helgen.

Sorry för det dåliga skämtet med rubriken, men det är en lite rolig historia som visar skillnaden mellan min frus och min syn på pengar.

Min frus gamla vänner skulle komma på besök från utlandet och jag fick i uppdrag att hitta ett bra hus att hyra i södra Sverige. Efter idogt sökande hade jag några förslag som min fru och de andra övervägde. Efter någon vecka skickade min fru ut ett förslag på ett helt annat hus, som vännerna godtog direkt. Det var en herrgård för 25 000 för fyra nätter.

Jag måste alltså äta matlåda i ett år för att spara in vår del av detta boende.

Men vet ni vad, det är okej, men man blir ju ingen Günther direkt…

Verkar kunna bli ett intressant program om fyra riktiga familjers ekonomi och hur de skulle klara sig i olika framtidsscenarier.

Ikväll 20.00 på SVT2

http://www.tvinfo.se/program4954766.html

Tillägg:
Nu finns det på UR att flukta på:
http://www.ur.se/Produkter/187396-Lana-for-livet!-Del-1

Handelsbolaget
– Vi sålde bolaget som en inkråmsaffär för 200′ innan min vän och partner dog efter ett knappt års sjukdom
– Håller på att göra sista redovisningen för att avsluta firman

AB1
– All verksamhet har förts över till AB2
– Detta bolag ska läggas ner eftersom frun och jag äger AB2 till lika delar och det inte finns någon anledning att ha detta kvar

AB2
– Företaget ska finnas kvar men våra vänner tar över halva verksamheten
– Mycket av lagret har sålts av för att vara lättare att överblicka och underhålla
– Butiken har fått för lite kärlek så försäljningen har minskat väsentligt

När jag skapade bloggen var firmorna mitt stora hopp för att slå mig fri från lönearbete, vilket även växte i och med att försäljningen steg och jag också köpte en helt annan webbutik. Efter att barn kommit, frun gjort karriär och jag har bytt jobb har fokus flyttats och jag tror inte längre att det är dessa firmor som ska hjälpa mig ut ur hamsterhjulet. Med den intjäningen vi har nu finns det mycket större möjligheter på sparande och investeringssidan. Det finns heller inte mycket tid över för att skapa och utveckla något på sidan om.

Jag är inte rädd för att ångra saker och det finns mycket jag skulle ha gjort annorlunda, men mitt ekonomiska liv har utvecklats mycket väl och jag är nöjd och stolt över vad jag och min fru har åstadkommit.

Vi kommer att fortsätta ta det försiktigt tills vidare men två saker hoppas vi faktiskt på. Att börsen ska göra en totaldykning igen. 30% eller mer måste till för att jag ska börja lasta in allt vi sparar. Att huspriserna havererar. Stor risk att detta initieras samtidigt som en sjunkande börs men det tar antagligen mycket längre tid innan den bottnar, säg 35% på fyra år.

Galet jämnt blev det i alla fall

Jag drar slutsatsen att inget kommer att hända…

…även om jag till min fru har sagt att det kommer att börja sjunka inom ett halvår efter införandet av amorteringstvång.

Jag skriver om mitt ekonomiska liv. Osminkat och naket. Detaljerat och frispråkigt.

Men jag skriver bara om ekonomi! Om ni tror att ni känner mig utifrån det jag skriver har ni fel, så tillskriv mig inte egenskaper jag inte har. Att min fru tjänar dubbelt så mycket som mig gör inte att ni vet något om vårt förhållande och att vår son kostade oss närmare 500 tuss i uteblivna inkomster första året säger inget om hur lycklig jag är att vara far!

Vill du ha en tillrättalagd bild av någon som bara bjuder på sin åsikt om förhoppningsbolag och skriver om hur de ligger till jämfört med index så finns det gott om sådana. Sluta läsa denna blogg!

Men innan ni går får ni gärna tipsa om andra bloggare som delar med sig av sin totala ekonomi, inklusive tankar om rättvisa i ett förhållande, omoraliska spartips eller annat som skär rakt över privatekonomi och går lite djupare.

Den som fick mig att börja tänka i dessa banor är ”Miljonären”, tack för allt!