Jobb och Firma

Har inte uppdaterat familjens löner på ett tag, och sin vana trogen har frun haft ett hyfsat påslag samtidigt som hon har fått lite extra när hennes roll har växt. Själv fick jag drygt 3% påslag under min pappaledighet och förlorade givetvis lönekampen igen men lyckades i alla fall hålla mig kvar över halva frugans lön, om man inte räknar med hennes bonus förstås…

Tillsammans tjänar vi alltså nu 129 000 i månaden eller 82 000 efter skatt.
Det blir 1 548 000 per år före, och 984 000 efter skatt.
Lägg märke till att vi ett sånt år skulle betala 562 000 i inkomstskatt. Gott att kunna bidra.

Ursäkta om jag fastnar vid dessa skrytsiffror men jag hade aldrig i min vildaste fantasi trott att, för det första, jag skulle komma att tjäna så bra, men att jag sedan är gift med någon som tjänar 85 000 i månaden, det är fanns inte i min värld när jag startade denna blogg. Såna människor trodde jag bara fanns i Dagens Industri.

Märk väl att när vi träffades tjänade hon som jag gör nu, så jag var inte någon guldgrävare. Jag hade till och med högre nettoförmögenhet än henne då.

Men allt detta är än så länge mest siffror på papper då vi tar ut föräldraledighet och ska gå ner i tid för att hinna med familjelivet ordentligt. Vi känner att vi hellre maximerar tiden med vår son än vår intjäning just nu, vilket vi givetvis kan kosta på oss då vi bor billigt utan lån och fortfarande kör vår 18 år gamla Volvo.

Mitt slutmål har ju alltid varit att vara helt befriad från förvärvsarbete, vilket skulle ske genom att ha avkastande kapital på ca 10 miljoner. Jag har då räknat på en avkastning av 5%, vilket alltså skulle ge 500 000 om året att leva på.

Men detta var innan min fru (och barn) kom med i bilden…

Vi kan ju leva gott på 500 000 om året, men problemet ligger i att vi måste ha ett boende också. Även om vi flyttar ut till något billigt hus på landet behöver vi ett par miljoner extra till detta, vilket måste läggas till i målbilden.

Det andra problemet är att levnadskostnaderna ökar tills den dagen vi ska leva på pengarna, så en viss uppräkning måste ske. Kanske gör detta att målet ska revideras varje år.

Just nu kan vi alltså säga att målet för nettoförmögenheten har stigit till 12 miljoner och vi är knappt en tredjedel på väg.

Jag ser dock framför mig att vi ökar friheten ju närmare målet vi kommer, genom att kanske ändra arbetsform till att jobba mindre men effektivare och därigenom kunna ta ut högre ersättning per tidsenhet (typ egen konsult). Det är ju när man har frihet man kan våga ta ut svängarna.

Dessutom är det ju så upplagt att om vårt arbetande kapital har kommit 60% på väg och vi alltså måste tjäna 100 000 var för att nå upp till vår levnadsnivå, så är det ganska mycket mindre man måste jobba i tid eftersom skatten är så mycket lägre ”där nere”. Om ni inte förstår vad jag menar så betalade vi tillsammans nästan 600 000 i skatt förra året.

Senast min fru jobbade extra på OS tjänade hon 60 000 brutto men fick skatta 55% på det. Om hon i en arbetsfri framtid skulle göra samma sak skulle hon skatta ca 19% på de 60 pappen. Såna roliga jobb kan man ju gärna göra när man inte längre har något jobb…

Detta inlägg skrevs för ett bra tag sedan men har inte publicerats. Den här och några andra större händelser har jag undanhållit er, men jag hoppas att ni förlåter mig. Det mesta kommer jag förr eller senare skriva om, men det är inte alltid jag orkar eller vågar göra det på en gång. 

Jag fick ett hett tips att det var läge att söka nytt jobb. Sagt och gjort, jag sökte, mejlade, bollade CV med experter och utnyttjade gamla kontakter. En jäkla massa intervjuer senare fick jag ett bra bud.

Men jag avvaktade.

Det kom nämligen ut på mitt företag att de skulle skära ned genom frivillig avgång, och att det troligen skulle betalas ut ersättning.

Jag anmälde mig frivillig direkt och för mig kunde det inte gå fort nog. När papprena var påskrivna från gamla jobbet kunde jag skriva på för nya jobbet.

Nu har jag tre månaders ledighet tillsammans med fru och barn. Ett nytt bra jobb som väntar och dubbel lön flera månader efter det. Ibland ska man ha tur.

För att göra lite värsta scenarioanalys så ringde jag Försäkringskassan för att få svar på hur jag ligger till om det värsta händer.

Min fråga var vad föräldrapenningen grundar sig på. SGI förstås, men räknas det på de senaste 6 månaderna eller 12 månaderna? Svaret var att det beror på anställningsformen. Ska du jobba mer än tre månader räknas det på din lön helt enkelt. Alltså om man är fast anställd är det månadslönen som är din SGI, även om du bara jobbat kort tid.

Min fråga grundade sig egentligen på om jag skulle kunna få full ersättning även om jag varit tjänstledig, vilket det då enligt denna hjälpsamma dam inte rådde något tvivel om.

Nästa fråga var huruvida jag skulle få någon ersättning om jag blev av med jobbet och sedan gick på föräldraledighet. Då visar det sig att det finns något som heter ”efterskydd”, vilket innebär att man i tre månader efter en avslutad anställning har rätt till samma ersättning som om man skulle ha varit anställd fortfarande, och detta även om man inte anmäler sig arbetssökande på Arbetsförmedlingen. Efter dessa tre månader har man ändå kvar samma villkor, men då måste man anmäla sig arbetssökande.

Fantastiskt vilket skyddsnät vi har tycker jag! Inbakat i detta finns självklart en massa man skulle kunna säga om att det skulle kunna utnyttjas, eller att jag skulle vara väldigt omotiverad att ta ett lägre betalt jobb under mellanperioden, men den diskussionen lämnar jag till en annan gång.