Jobb och Firma

När man börjat spara riktigt ordentligt gör varje inköp lite ont, särskilt de större.

Nu är det dags att göra lite samboinvesteringar och det är inte billigt. En bra säng måste vi ha, och det kanske egentligen var dags för mig att uppdatera, men jag hade inte gjort det på många år om inte detta hade hänt.

Till det kommer ommålning/tapetsering, golvslipning plus en massa tavlor och sånt för utsmyckning.

En fråga som då dyker upp är om man ska slå ut kostnaderna på flera månader, eftersom det påverkar en enda månadsrapport så negativt. Nej, det är nog bäst att möta det rakt på och bli av med det på en gång. Det är ju inte direkt så att vi behöver finansiering av nåt fånigt kreditinstitut.

På tal om det kan man ju se det som att jag nästan inte ens behöver ett buffertsparande, eftersom jag varje månad har 15 lapp över, alltså lika mycket som jag gör av med på en månad.

Ni tror säkert att jag är galen som pratar så mycket ekonomi med min nya flickvän, men tro det eller ej, hon är intresserad av det (ekonom som hon är) och intresserad av att förbättra sin egen situation och göra mer av sin lön.

Det var inte ens jag som föreslog att starta en tävling. Alltså, när vi hade delat med oss av hur mycket vi hade sparat, och insåg att vi låg ganska lika, så föreslog hon att vi skulle tävla om vem som sparar mest!

Hon tjänar lite mer än mig, men mina företag bidrar med lite så att det blir ganska lika där, sedan gäller bara hur mycket vi sparar och hur eventuella investeringar går.

Hon investerar ingenting och har inte ens ett ordentligt sparkonto. Det första jag ska göra nu är alltså att hjälpa henne skaffa ett bra sparkonto. Om hon vill investera på börsen måste hon ta hela det beslutet själv, det är inget jag försöker övertyga någon annan människa om.

Hur som helst, det lutar åt att det blir en hälsosam tävling i sparande framöver. En sådan tävling där man är glad om det går bra för den andra. Jag har ju mina månadsrapporter färdiga. Hon vet inget om mitt bloggande dock, och det ska fortsätta vara hemligt.

…och just därför vill jag ha mycket pengar!

Jag vill ha mycket sparade pengar för att kunna handskas med oförutsedda händelser utan att vara beroende av andra.

Jag vill ha stora inkomster, helst utan att måsta jobba. Det skulle göra att jag kan ägna mig åt viktigare saker i livet, så som relationer, upplevelser, välgörenhet, roliga projekt med mera.

Att alltid tvingas jobba för brödfödan och inte fundera på att spara, DET är att ge pengar för stor vikt.

Hon är inte min sambo ännu men som jag har nämnt ska vi hjälpas åt att bli riktigt bra på att spara smart och leva gott.

Vad jag har förstått så har hon alla sina sparpengar, ca 400 loppor, på ett lönekonto. Det är självklart det första vi ska ta tag i. Över med det till Hoist bara, om det nu funkar för en utländsk medborgare.

Sedan kan man väl diskutera om hon borde ha några investeringar. Jag förordar ju aktier och tror att det är en bra tid att investera från nu och minst ett år framöver. Jag skulle dock aldrig försöka övertyga någon annan om att investera i aktier, det är alltid ett beslut som måste växa fram inom en själv, med full medvetenhet om vilka risker som finns.

Sedan ska vi göra budgetar. Jag har ju redan en men den behöver nog anpassas litegrann. Möjligen mer utgifter på möbler och nöjen men förhoppningsvis inte mer på mat, så blir det nog. Jag får ju lite mindre inkomster också eftersom min inneboende betalade lite mer än flickvännen kommer att göra. För hennes del är jag säker på att matkontot kommer kapas rejält, återstår att se hur mycket. Boendekostnaden kommer att halveras för henne och sedan ska vi se om vi kan göra något åt andra småinköp.

Jag måste göra en budgettavla ”före” och en ”efter” så att det blir tydligt för henne hur mycket hon kan spara. Jag har en känsla av att hon ändå är ganska nöjd med hur läget är nu, men endast för att hon inte räknat efter. Oj vad hon kommer att tacka mig om ett år, när hon har sparat 180 långsjalar, eller vad det kan bli.

Först och främst vill jag klargöra att jag inte fånar mig med sånt som att förluster inte finns förrän du har realiserat dem. Jag tenderar att se värdeminskningar som förluster och värdeökningar som vinster och sedan alltid aktivt göra ett val om man vill vara kvar i den investeringen eller inte.

Idag (måndag) har jag för första gången varit med om att förlora närmare fem tusen kronor på en börsdag. Hur tar man sånt egentligen? Jag kommer ihåg hur jag och andra resonerade under IT-eran. När börsen steg så galet under en dag kände man att det inte var någon idé att jobba, man tjänade ju bättre på börsen. När det sjunker finns det en tendens att tankarna går åt samma håll, varför jobba när man ändå går back, sett på totalen.

Nu känner jag mig avslappnad och verkligen övertygad om att, även om jag har en hundring instoppad på börsen, det är bra för mig i det långa loppet att börsen går ner just nu. Jag vill fortsätta köpa på rea för mina sparpengar.

Men visst känns det galet. Här sliter jag på jobbet. Här säljer jag i mina firmor och jobbar i mina projekt. Samtidigt blir jag fattigare än jag var igår. Jag tror att en del av hemligheten ligger i att kunna ta det. Det har jag inte varit kapabel tidigare men känner mig mognare nu.

Snart kommer jag kanske att se månadsrapporter som backar, men jag fortsätter att bygga för framtiden. Jag tackar åter igen ”Miljonären” för att han utgjorde ett så lysande exempel på mod och långsiktighet på sin resa mot första miljonen.

Jag har alltid haft stor respekt för pengar och jag har haft en tydlig känsla för vad som känns som ”mycket pengar”. Men givetvis ändras den känslan om man handskas med större summor.

Att flytta över 10 kalla till sparkontot kändes magiskt för några år sedan men nu blinkar jag inte ens. Det är förstås skillnad på egna pengar och till exempel företagets pengar. Det känns inte det minsta att betala en faktura på 30 lax på mitt företag, men det är förstås skillnad från mitt eget konto.

Det är nog riktigt, att den magiska känslan av hundra loppor måste försvinna lite för att man ska kunna göra något av sina sparpengar och inte bara sitta och hålla på dem. Annars hade jag aldrig varit kapabel att låna ut 200′ till mina vänner för deras företag.

Vad jag absolut inte vill är att känslan av värdet av pengar ska försvinna när jag köper något privat. Då vill jag att en middag för 500 kronor ska kännas lite dyr, så att jag inte gör det för mycket.

Slutsats; om jag kan fortsätta spara som om jag var en fattiglapp men investera som en krösus, då tror jag att det kan bli bra till slut.

När börsen hade fallit nio dagar i rad kom min käre rumskamrat in till mig och ville veta var man kan lära sig mer om börsen och fonder. -Var hämtar du information? -Di och bloggar var mitt svar.

Han var upprörd över att en blandfond som han satt in 10 000 på hade sjunkit 7% på kort tid. Jag sa grattis och då blev han ännu mer upprörd.

Vi har pratat om börsen tidigare och han känner sig själv så pass att han vet att han inte klarar av att riskera sina pengar på något sätt. Men ändå är det smärtsamt att stå utanför när andras sparpengar ökar i värde. Vid något tillfälle antar jag att någon ”personlig bankman” lurade på honom lite blandfonder, men som tur är inte så mycket, han har nog någon hundring till på sparkontot.

Om man inte ens kan glädjas åt att ens innehav har sjunkit så mycket mindre än index ska man nog inte ha någon form av börspapper, vilket jag sa till honom och det blev vi överens om.

Jag ska nog göra en lista på dåliga ekonomiska val som han har gjort, så att man känner igen mönster och inte gör om misstagen.

Jag är ärligt glad för nergången på börsen. Inte för att jag drog mig tillbaka i viss mån, det var mest lite tur förstås. Jag är mest glad för att det kanske kommer att finnas investeringstillfällen framöver, när jag sitter på en hel del deg.

Men när ska man börja köpa? Denna nergång kommer ju på grund av att konjunkturen verkar börja vika och att det finns risk för några länder söderöver. Måste man då vänta ett eller ett par år innan man går in tungt eller kan man börja göra det redan nu?

Lättast hade det ju varit om det fortsatte ner 10-20 procentenheter till på en gång, då är det mycket som är inprisat tror jag.

Jag tillhör dem som tror att det finns en bostadsbubbla och att den nu har börjat pysa. Men vad gör jag åt det?

Om vi ponerar att det kan röra sig om en justering på 40%, så skulle det innebära ett tapp på 640′ från ett förmodat toppvärde på min lägenhet. Hur ska man då agera?

Eftersom jag bor i Stockholm och inte har för avsikt att byta stad så har jag inte så många alternativ på boende. Jag skulle kunna flytta till något mindre, men då skulle jag inte kunna hyra ut som jag gör nu, och således förlora inkomst. Det är heller inte säkert att detta är toppen på kurvan och det är ännu mer osäkert att jag ska kunna pricka botten någorlunda när jag köper tillbaka.

Alltså inget sälj!

Däremot borde jag kanske betala ner lånet för att rusta mig mot den stigande räntan. Men så länge jag har det mesta på sparkontot och inte lever upp det eller spelar på börsen så är det ganska lugnt. En tanke med sparkontot är också att jag ska kunna investera i något bra husobjekt när det har fallit en bit.

Så, visst är det så att om jag nu vill kunna köpa ett hus eller en ordentlig sommarstuga i framtiden borde jag hoppas på att det är en bostadsbubbla. Kortsiktigt vill man ju inte att värdet på lägenheten man har ska sjunka, men i ett längre perspektiv är det nog bättre för mig ju mer det faller de närmaste åren. Jag kommer ju att ha råd att bo kvar ändå, så länge jag har jobbet åtminstone.

På lunchen pratade vi kollegor om bilar och verkstadskostnader. Helt apropå berättade jag om ett fel jag klarade av att avhjälpa själv och på så sätt sparade 6 500 kronor. Direkt sa de andra; ”vad gjorde du för dem?”, och sen fick jag höra vad de skulle ha gjort och vad de hade på önskelistan vad gäller prylar.

Jag berättade att jag sparade pengarna och blev då utbuad…

Jag tror att jag ännu kommer ihåg hur det är att leva från hand till mun, men jag kan för mitt liv inte förstå beteendet ändå.

Jag är nu i en situation att inga plötsliga utgifter gör att jag måste låna av någon, jag kan hugga på möjligheter som uppkommer, låna ut till mina firmor när de behöver det, resa iväg när som helst, köpa en ny bil kontant, gå ut och äta i slutet på månaden och allt annat jag känner för, utom att köpa hus…

Men om jag skulle göra allt det där skulle jag givetvis inte ha den möjligheten imorgon. Jag har det här läget för att jag har avstått, och jag kommer att fortsätta avstå ett tag till. Men tro mig, känslan är skön.

Käre JobbochFirma

Detta är Firma, som skriver till dig från en strand år 2021.

Som du kanske förstår av signaturen har jag inte längre något jobb. Företagen innebär knappt något jobb heller, åtminstone inte de som jag hade då, på din tid. Webbshoppen i enskilda firman sålde jag till en konkurrent för 5 miljoner efter att jag verkligen fått fart på försäljningen i och med en utökning av antalet artiklar och ett års säljfokus.

Det som då var handelsbolag drivs vidare av mig och samma partner som då. Nu har vi dock anställda som tar hand om försäljning och inköp. Vi själva jobbar en hel del med företaget, men då med nya produkter, leverantörsmöten, marknadsföring och strategi. Vi lägger också lite tid på dotterföretaget, där det handlar om stora beställningar, offertskrivande och kundmöten. Den sammanlagda försäljningen ligger på ca 10Mkr i år.

Investeringarna går hyfsat, men bara en liten del ligger numera på börsen. Jag har en egen hyresfastighet i närheten av mitt hem. Jag har också köpt en ordentlig villa att bo i.

Jag är fortfarande sparsam genom att jag inte gärna drar på mig fasta utgifter hur som helst. Jag kan dock unna mig och familjen ganska mycket kul. Den personliga förmögenheten ökar snabbare än nånsin och jag har fullt upp att diversifiera och säkra mina investeringar. Nu har jag nämligen så mycket jag behöver och vill inte riskera alltför mycket av det.

Nu vill barnen att jag kommer med och badar, vi hörs!
Hälsningar, Firma

Dags att tänka lite utanför lådan när det gäller att spara. Vad skulle jag kunna spara in på?

Boende, avgift 4000
Den är inte mycket att göra åt, jag vill inte flytta. Det här är dock den viktigaste kostnaden man generellt drar på sig som är ganska svår att dra sig ur. Mitt boende är nu lite dyrare än jag haft tidigare men det gör inte något eftersom min inneboendes bidrag gör att det blir väldigt billigt i alla fall.

Lån, ca 3000 (ränteavdraget får jag tillbaka långt senare eftersom jag inte jämkar)
Här funderar jag ju hela tiden på om jag ska amortera ner det eller investera pengarna. Hittills har jag aldrig amorterat på grund av för liten skillnad mellan låneränta och sparränta. Denna post är förstås i stigande och kommer så att vara i ett par år troligtvis.

CSN, ca 1300
Jag har ju flera gånger agiterat ivrigt om att den typ av studielån jag har är det bästa lånet man kan ha och det ska därför vara det sista man betalar tillbaka. Det finns dock ett ”men”. Om jag skulle använda 200 000 till att betala av CSN på ett bräde skulle mitt kassaflöde stärkas med 1300 per månad på en gång. Om jag istället amorterar bolånet med samma summa stärks mitt kassaflöde istället med ca 550 kronor per månad. Så, varför blir det så här? Jo, i studielånet är det ju en icke valbar amortering inbakad och inbetalningen styrs av min lön. Nej, jag kommer inte att ändra mig och betala av mitt CSN snabbare, men det är en intressant räkneövning, kassaflöde ska man inte bortse från.

Mat, ca 2000
Detta känns redan i underkant och jag är väldigt nöjd över att jag numera tar med mig matlåda och på så sätt sparar 1000 kronor i månaden. 90 mål mat per månad ger alltså en budget på bara 22 kronor per mål. Jag kommer ihåg att ”Miljonär innan 30” låg på max en tia per mål men det blir tajt för mig. Nu har jag i alla fall skaffat konto på Coop för att jag ska kunna hålla exakt koll och följa upp min budget. Det kommer att åka in 2000 per månad och sedan ska jag försöka hålla mig till det.

Transport, ca 700
Självklart är det SL-kortet som avses. På sommarhalvåret kommer detta istället att utgöras av bilkostnaden, vilket nog är i underkant. Alltså ska jag försöka cykla till jobbet på sommarhalvåret (jag har lovat det förut) och bara använda bilen till utflykter och sånt.

Kläder, ca 200
Jag får ganska mycket kläder av företag jag samarbetar med så detta har jag kunnat dra ner rejält på. Ändå kan jag inte sätta noll, det finns ju alltid något extra jag behöver.

Övrigt, ca 1000
Det vanligaste här är nog sportprylar. Jag älskar alla sporter och spenderar efter moget övervägande gärna en del så att jag kan utöva dem. Här kommer även bio, fika, mat ute, presenter, vilket gör att också denna kategori känns tajt.

Efter att ha gått igenom denna lista kan inte se att jag ska kunna spara in på något mer utan att få det riktigt tråkigt eller jobbigt. Det är snarare så att jag tvivlar lite på att jag verkligen kan hålla denna budget. En av anledningarna till att jag kunnat spara så mycket är att det ramlat in lite extra kontanter från privatförsäljning och andra icke budgeterade inkomster, vilket har gjort att jag kunnat hålla budget men ändå spenderat lite extra på ”övrigt”.

Istället måste jag alltså öka inkomsterna om jag ska spara mer. Det blir säkert ett inlägg om det.

När jag studerade ägde jag ingenting. Mina favoritkläder hade jag fått av en sponsrad vän, jag fick låna en bil på sommaren och datorn var en ”skrotad” gammal häck. När jag började jobba och hade ett eget hem sa min tjej; ”det är så lätt att köpa presenter till dig för du har ingenting”.

Åren efter det, med höjd lön och eget boende, följde att jag köpte på mig sånt som jag aldrig hade ägt men alltid tänkt att jag borde. Eftersom jag hade snålat så länge var behovet nästan omättligt. Vinterkängor, skidkläder, vinterjacka, resväska, ryggsäck, kostym, kavaj, finskor, finkläder, stereo, dator och mobil som inte är kasserade, teve, husgeråd, tavlor, möbler, mattor, resor, bil, ja det var inte så konstigt att jag inte lade undan något förrän många år efter jag hade fått mitt första jobb.

Men! Till slut är det nog. Man måste säga; stopp, nu har jag det jag vill ha. Om något går sönder köper jag nytt men annars är jag nöjd med det jag har!

Det tänkandet styr mig på två sätt.

• Köpa kvalitet från början.
  • Inte nödvändigtvis det dyraste, men gjort för att hålla.
• Vara nöjd med det jag har.
  • Jag kommer inte att bli lyckligare med en större teve.
  • Jag går aldrig och funderar på vad jag mer behöver.

Vad man dock inte får bortse ifrån är att man ska komma till en materiell nivå där man känner sig nöjd. Självklart skulle jag ha kunnat fortsätta att leva som en luffare och sparat en massa pengar, men då tror jag verkligen att jag skulle ha berövat mig lite av livet. Det är självklart en svår gränsdragning och jag vet inte riktigt hur man ska göra den.

En enklare gräns för vilken standard man ska unna sig själv är att behålla 10% av förtjänsten ”för sig själv”, som boken ”The Richest man in Babylon” förespråkar. Min regel talar lite emot detta, i och med att jag först ville nå en standard jag kände mig nöjd med, och inte öka den standarden i och med att inkomsterna ökar. Det kräver dock mer disciplin, det ligger inte i människans natur att känna sig nöjd med det man har.

Om någon tycker att det går ganska fort uppåt för mig just nu kan jag bara hålla med. Jag vill också visa min ödmjukhet och tillstå att det är ganska gynnsamt sparklimat för mig.

Här är några anledningar till att jag kan spara så mycket och ändå ha ett rikt liv.

• Jag har en hyfsad ingenjörslön
• Jag har inga barn
• Jag har en inneboende
• Jag bor inte centralt och flott, trots att jag ”har råd”
• Min enskilda firma tar en del utgifter jag annars hade haft privat (resor, datorer, mobiler, bredband mm)
• Jag åker på semester utomlands gratis två gånger om året och drar då in pengar till firman. Därav känner jag inget behov av ytterligare resor.

Jag tycker att de mest motiverande ekonomibloggarna är skrivna av människor som trots  mediokra förutsättningar lyckas spara framgångsrikt. Det var så jag fick upp ögonen för att jag själv borde kunna spara.

Jag inser som sagt att jag just nu har det lite bättre förspänt för sparande än många läsare, men jag hoppas att alla kan bli inspirerade och tänka på att varje val spelar roll, även om man inte har så stora marginaler att leka med just nu.