Jobb och Firma

Jag funderade naturligtvis länge och diskuterade med frugan innan jag betalade av hela bolånet, men på inlägget om Min lånehistoria fick jag en kommentar från Chansar mest, som fick mig att fortsätta fundera varför jag agerade som jag gjorde.

Om man är det minsta intresserad av investeringar är det givetvis konstigt att betala av ett lån på, säg 1,3% istället för att investera pengarna till högre avkastning. Här är mina skäl till att betala av istället för att köpa mer tillgångar:

• Känslan
  • Att vara skuldfri betyder att man är fri att agera utan att bry sig om räntor eller avbetalningar som tynger kassaflödet.
• Hjärntvätt
  • Jag har tidigare erkänt att jag varje vardag lyssnar på en ekonomisk rådgivare vid namn Dave Ramsey, där skuldfrihet är det alla siktar på.
• Husköp
  • Vi har under 3 års tid funderat på att köpa hus och har därför inte velat investera pengar som ska användas till kontantinsats (stor kontantinsats).
• Trött på att bolla med procent
  • Att ha mer på sparkontot än på lånekontot var under korta stunder ganska coolt, då jag kunde på ett litet litet positivt räntenetto, men det åts snabbt upp av att man måste byta kontot jämnt och samt eftersom sparkonton har lockerbjudanden, plus att man måste hålla koll på lånen så att man inte tappar rabatten när de automatiskt omförhandlas, typ årligen.
• Börsen upp i 6 år
  • Hade börsen gått ner 20% förra året kanske jag hade gått in där istället. Nu tror jag att det närmar sig en börsdipp helt enkelt på grund av att den gått upp i 6 år.
• Vi har ändå tillräckligt kvar att investera (ca 800 000), faktiskt mer än jag är bekväm att trycka in på börsen i ett svep.
• Kassaflöde
  • Om vi skulle få för oss att börja investera räcker det långt med det kassaflöde vi har från vanliga lönen.

Där har ni anledningarna till att jag inte använder andra personers pengar och att pengarna är sysslolösa istället för att arbeta för mig. Jag påstår inte att det är rätt utan förklarar bara varför jag agerat som jag gjort.

Läste en irriterande dum artikel på di.se idag.

Den handlar om att svenskarna måste låna mer för att få fart på ekonomin, vilket jag tycker är helt galet eftersom det absolut inte kan vara bra för konsumtionen att man köper saker man inte har råd med. I alla fall inte mer än kortsiktigt.

I artikeln tar de upp två skilda saker. Dels att 1,5 miljoner svenskar drömmer om att köpa en ny bil men avstår av rädsla för att bli nobbad av banken. Hoppas att det inte ligger någon sanning i det. Själv drömmer jag att köpa en bil men kommer inte att äga en bil för över 50 000 förrän jag sitter i mitt drömhus, och jag skulle definitivt aldrig (mer) låna till en bil.

Den andra delen av artikeln säger att folk även är lite försiktiga med att låna till att starta företag, vilket är en helt annan sak. Här pratar vi om ett lån som kan leda till riktig tillväxt, alltså att ett företag potentiellt kan erbjuda en tjänst eller en vara som gör något bättre eller billigare än konkurrenterna.

”Konsumenterna visar en överdriven försiktighet. Min erfarenhet är att man ofta, men inte alltid, hittar en lösning på kreditbehovet”, säger Öivind Neiman, vd i Sparbankernas Riksförbund.

Heja konsumenterna, säger jag!

Artikeln

När det är nog är det nog! Nu måste jag sluta fylla på sparkontona.

Jag hade en plan. Den var att ha tillräckligt med kontanter för att kunna bygga ut sommarhuset och samtidigt bygga upp en kontantinsats för vårt ”nära förestående” husköp. Jag hade, för att vara lite konservativ och för att ha ett motiverande mål, satt upp målet med kontantinsatsen så att den stod för 25% av husvärdet. När jag nu inser att vi inte vill köpa ett dyrare hus än 7 miljoner och vi faktiskt inte behöver ha en större kontantinsats än den av bankerna satta minimigränsen på 15%, så är det strax över en miljon vi verkligen behöver ha tillgång till.

Just nu har vi över 1,8 miljoner.

Inget direkt problem med att ha mycket på sparkontot förstås, men jag har ju faktiskt kvar både ett bolån på 1,4 och studielån på 140 000, vilket börjar kännas lite onödigt.

Tidigare har jag ju resonerat som så att ränteskillnaden ändå är så liten mellan lån och sparkonto (vilket ännu stämmer), och att det kan vara bra att ha tillgång till lite kontanter om det skulle behövas, till exempel till investeringar eller husköp. När jag nu har fastställt att det inte behövs så mycket till husköp så återstår investeringar. Där är jag nog lite mer återhållsam än tidigare. Fler företagsköp är inte aktuella och jag är väldigt kittlad av att vara helt skuldfri.

Måste presentera det för frun först, men om hon ger sitt medgivande lämnar jag kvar en miljon på sparkontona och betalar direkt av det ena lånet på 700 000 och betalar ner det andra med 100 000.

Allt nysparande ska från den dagen gå i lika stor ström till börsen som till amortering. Eftersom jag har väntat på nedgång i över ett år tycker jag förstås att mycket är dyrt men kan ändå tänka mig att hoppa på någon fin högutdelare i Sverige och kanske någon fond, t.ex. Ryssland, vilket jag är inte så lite sugen på.

När sen börsen går ner kommer vi att vara motiverade som få att trycka in en stor del av våra löner och andra ersättningar på marknaden.

Nu börjar vårt sparande bli löjligt!

Eftersom vi har letat hus tyckte jag att det var en god idé att ha lite kontanter på hand, så att vi inte behövde jonglera lägenhetsförsäljningen mot husköpet utan kunde köpa först och sälja när vi känner för det. Nu är vi inte så pigga på att köpa hus längre. Dels för att vi inte vill ha en massa extrajobb just nu men också för att jag tycker att marknaden är så tokig och det är galna budgivningar på de hus vi tittat på. Överhettning helt enkelt.

Jag tycker dessutom att börsen ser ganska dyr ut, i alla fall tillräckligt för att jag inte ska våga trycka in en miljon just nu. Möjligen gå en med lite månadssparande eller så.

Följden har blivit att vi nu sitter med ca 1,8 miljoner på banken samtidigt som jag har kvar bolånet på 1,4 M. Senast jag skrev om det här på bloggen var det inte ett problem eftersom jag hade högre ränta på sparkontot än på bolånet, men nu är det annorlunda och i skrivande stund har jag 1,75 på sparandet och 2% på bolånet.

En sak som kanske inte borde spela in är att jag har en extra bankdosa och ett kort jag aldrig använder bara för att jag har en separat bank för bolånet. Hade varit skönt att bli av med den banken.

Så, vad säger ni, ska jag betala av lånet?

I så fall kommer vi att äga ett fritidshus för 1M och en lägenhet för 2M, helt utan lån, men bara ha 400 000 på banken.

Vi är ganska riskrädda, både jag och frugan, annars skulle det vara kul att investera och låta avkastningen flera gånger om betala låneräntan.