Hur anpassa risknivån?

Hur stor del av mitt ”nettovärde” jag investerar på vilket sätt gillar jag att bestämma utifrån vilken total risknivå jag har. Om jag har en väldigt säker inkomst och en fru med en säker inkomst så känns det rätt att köpa aktier istället för att spara på konto, till exempel.

Men sånt kan ju ändras ganska snabbt, hur gör jag då? För det första måste jag försöka se in i framtiden och fundera på om något kommer att ändras, vilket inte är så lätt. Man brukar säga att man ska köpa aktier för pengar man inte kommer att behöva inom fem år.

Själv har jag tyvärr hoppat lite för mycket mellan att vara investerad och inte.

Hur tänker ni?

Kommande mål

Snart når jag min första miljon och frugan når snart 1,5. Tillsammans tittar vi alltså på 2,5 miljoner i gemensamt nettovärde och nu kan vi börja fundera på vad man kan göra med det.

Allt går nu inte att realisera, men hårddraget har vi dessa möjligheter:

  1. Fortsätta att vara belånade, eller till och med ta ut högre belåning på lägenheten och även belåna sommarhuset. Detta skulle ge närmare två miljoner i investerbart kapital, vilket med 5% avkastning skulle ge 100 000 kronor om året.
  2. Låta allt vara kvar som nu, med lite belåning på lägenheten och ingen på huset. Då har vi bra med kontanter för att fixa utbygge på huset och andra kostnader eller investeringsmöjligheter som kan uppkomma.
  3. Betala av hela bostadslånet och därmed ha ett obelånat hus och en obelånad lägenhet värt tillsammans knappt 3 miljoner. Detta skulle just nu bara spara ca 25 000 kronor i ränta om året, men skulle kännas ganska bra. Inga pengar kvar till investeringar bara men utan skuld skulle det gå fort att bygga upp.

Vilken väg skulle ni ta?

Världen enligt Cornucopia?

När jag flyttade till sveriges huvudstad för fem år sedan läste jag redan Cornucopia?

Jag tycker verkligen att han har många bra poänger och att det är lite roligt att läsa, men sanningen är den att jag är glad att jag inte baserade mina beslut på hans mörka framtidsutsikter.

Hade jag gjort det hade jag:

  • först och främst inte försökt bli en av de ”snyggaste och smartaste i europa” (stockholmare)
  • absolut inte köpt en lägenhet i den värsta ekonomiska kris världen har skådat (2008)
  • inte köpt aktier
  • köpt ädelmetaller för att ”häcka” mot ”säker” inflation
  • troligen inte skaffat fru eller barn eftersom man är mer sårbar då, eller nåt

Men världen går vidare och domedagsprofeterna sitter i sina hålor och förbereder sig för att ha rätt. Oroa er inte, ni kommer att få rätt till slut! Men ni kanske har offrat för mycket då, medan vi andra har levt.

Nu har jag istället:

  • ”tjänat” 700 000 på värdeökning på lägenheten
  • ökat intjäningen med 8 000 per månad, brutto
  • gift mig med en kvinna som inte kan odla en potatis men tjänar 43 000 netto per månad
  • ett bra liv där jag bjuder in mina grannar på fika och middag emellanåt
  • snart satt ett barn till världen med allsköns silverbestick i munnen

Som sagt, du får nog rätt till slut, men tills vidare: fuck dig!

Konsumera väl

Jag börjar komma till en nivå där jag är ganska nöjd med mitt sparande. Kanske är det på inverkan av min fru, men jag jagar inte längre extrapriset och ”klipp” i samma utsträckning som tidigare.

Var den marginalen eller ekonomiska säkerheten uppstår är nog väldigt olika från person till person, men när det inträffar är då man börjar fundera på till vad man betalar, inte bara vad det kostar.

Det handlar nog förresten väldigt mycket om vad det är man handlar och hur påläst man är om just det, förresten. För många börjar det nog i mataffären, där man gör ett ställningstagande att bara handla svenskt kött (efter att ha sett något program om djurhållning i något annat land), går efter rättvisemärkning eller ekologiska varor.

Så, ta ett steg mot att konsumera lite bättre än du gjorde igår.

28 000 i månadshyra

Med frugan i en roll högt upp i en internationell organisation får jag tillfälle att kika in i en för mig helt ny värld. I helgen var vi på besök hos ett par ”gästarbetare” i ett halvfint villaområde i en stockholmsförort.

De kikade i och för sig på något att köpa, men sedan mer än ett år tillbaka hyr de ett hus av svenskar som i sin tur arbetar utomlands. Kallhyran är 25 000 kronor per månad och värmen kostar ca 3 000 på det. Totalt alltså 28 000 kronor i hyra och man undrar direkt vad de tjänar.

Gissingsvis har de 80 000 att röra sig med efter skatt. I så fall skulle de lägga en dryg tredjedel på boende, vilket ändå inte är absurt. Med våra 7 000 lägger vi 7000 av 71000 vilket blir mindre än 10%, men det är ju lite exceptionellt.

Att man ändå kan vara villig att lägga 28 000 på boende får vi nog skylla på bobubbla och bostadsbrist. JA, vi har bostadsbrist i Stockholm! Man kan ju räkna på lite roliga sätt som Cornu gör och titta på antal personer per bostad, eller på vid vilken ålder ungdomar flyttar hemifrån, men det har också i stor utsträckning kulturella betingelser. Lägg ut en annons på blocket på en andrahandslägenhet i förorten så ska ni få se vilket tryck det är! Den lägenhet som jag betalar 7 000 per månad för (just nu, inklusive ränta) kan man lätt hyra ut för 12 000, till exempel.

En månad kvar till första miljonen

Mycket har ju ändrats sedan bloggens start 2010-09-26 men har alltid haft det uttalade delmålet att jag ska nå en miljon i nettoförmögenhet till december 2013.

Delmålet är inte viktigt i sig, men det var först när jag såg att det var möjligt som jag på allvar orkade börja spara på allvar. På resans gång har sparandet dock fått lite annat fokus. Jag har hittat en fantastisk fru som förutom att vara en underbar person (sånt pratar vi inte om på den här bloggen) så har hon visat sig ha en intjäningsförmåga som få andra. Om det hade varit ett ekonomiskt beslut så hade det varit det bästa jag har gjort under denna resa.

Förutom att hon bidrar till vår gemensamma förmögenhet (vi redovisar fortfarande separat) så hjälps vi åt med kostnader som jag annars hade haft själv, som bil, försäkringar, mat och sånt. Visst hjälper hon mig att slösa en del också, men det kanske är positivt, så att mitt liv inte blir för fattigt.

En annan sak som skiftade fokus var att jag satsade både pengar och ett halvår i arbetstid på att ta över en webbutik, vilket blev ett av de dummaste ekonomiska besluten jag någonsin tagit. Men jag var mycket motiverad att prova något nytt och förhoppningsvis har jag lärt mig något.

Så, kommer jag att klara det?

Ser tufft ut, men här är sakerna som kan hjälpa eller stjälpa det:

Skatteåterbäring – Det är dåligt men jag har ingen aning om jag kommer att få tillbaka något i år eller inte.

Födelsedagsfest – Kommer att kosta ett par tior troligtvis.

Egentligen har jag redan klarat det, det beror på hur vi ser det. Är jag snäll mot mig själv och inkluderar frugans förmögenhet och delar på två så är det fixat. Jag kan också räkna upp värdet på lägenheten. Nu har jag i och för sig tagit beslutet redan från början att jag inte ska göra det, plus att jag därför har formulerat det som ”investerat i bostäder”, men det får till följd att om vi hade köpt ett hus som vi funderade på för en månad sen så hade vi sålt lägenheten och fått ut övervärdet på en halv miljon och jag hade kunnat räkna in det.

Compricers nyhetsbrev kommenterat

Det senaste nyhetsbrevet från Compricer innehåller bland annat en liten artikel om hur man blir miljonär.

Först återanvänder de den gamla undersökningen om hur rikingar har blivit rika, där det visar sig att hälften blivit det genom företagande, 21% genom värdepappersförvaltning och 12% genom hög lön. En poäng verkar vara att bara 6% är rika genom arv eller gåva, vilket säkert förvånar många.

Men sen kommer vi till de mer eller mindre konkreta råden, vilka jag tänkte ge min syn på.

Planera
Börja med att spara pengar varje månad. Till exempel tio procent av lönen. De här pengarna är det strikt förbjudet att röra. Efter ett år tar du hälften av dina sparade pengar och investerar i aktier eller aktiefonder. All avkastning från aktierna måste återinvesteras i sparsystemet.

Ett klassiskt råd. Här har jag väl två invändningar. Det ena är att tio procent är extremt lite, men å andra sidan kanske det är där man måste börja för att inte chocka folk. De flesta som kommer in i sparandet utökar sedan till upp till 50% utan att känna sig extrema.
Den andra invändningen kommer mot att man investerar först efter ett år. Att investera utspritt över tid är fördelaktigt eftersom du då inte råkar köpa när det är som dyrast. Enda anledningen till att samla ihop köpen är om man har väldigt lite att investera och kostnaden för att köpa är stor i förhållande till investeringen.

Håll ut
Man måste vara lite egoistisk för att klara det här. Har man familj kan det gå ut över barnen, som kanske inte alltid kan få de nyaste prylarna. Självklart behöver man pengar att leva på också, men för många går det att vänja sig vid en snävare budget.

Här kommer väldigt konstiga argument. Detta är sånt man kan höra från folk som avskyr sparande, men kan lätt avfärdas när man tänker efter. Vårt samhälle går ut på att konsumera så mycket som möjligt men barn är INTE misshandlade om de inte får det senaste modeplagget eller inte får åka på utlandssemester varje år!
Det är också konstigt att hon säger att man måste vara egoistiskt. Varför då? Är man en duktig sparare är det antagligen inte för att man vill köpa en cool motocykel till sig själv om några ut, utan snarare för att man vill skapa en bättre situation för sin familj. Alltså motsatsen till egoism.

Offra
Avstå från alla onödiga köp. Det kan handla om att du slutar äta lunch på restaurang, och att du skippar latten på väg till jobbet. Människor som är förmögna har bra rutiner för hur de spenderar sina pengar. Försök att inte ta några lån och ha inte bil.

Här håller jag med om allt, och i detta ligger det mer än folk tror. Folk tror att sparare späkar sig själva och är missnöjda med tillvaron, men i själva verket klarar de att leva snålt för att de är nöjda utan att trösta sig själva med latte och märkeskläder.
”Ha inte bil” – kort och såå sant. Vill du spara pengar snabbt och inte vill riskera att hela tiden åka på oförutsedda utgifter ska du inte ha bil, så enkelt är det.

Skuldfri eller investerad

Det är väldigt lockande att bli skuldfri.

Men vi skulle ha varit skuldfria idag om vi inte hade köpt sommarstugan och den nya webbshoppen.

Vi skulle också kunna vara skuldfria imorgon om vi flyttade till en hyreslägenhet.

Alltså, här tycker jag att det tydliga ställningstagandet görs. Är vi så rädda för att vara skuldsatta att vi hellre bor i en hyresrätt som kostar oss mer per månad än en motsvarande bostadsrätt (inklusive lånekostnader)?

Det är ju klart att man betalar lite för att slippa risken, men å andra sidan, om man siktar på att köpa hus i framtiden är risken snarare att priset bara fortsätter att gå upp innan man ska köpa. Då kan det vara bra att åtminstone ha en bostadsrätt som också har stigit i värde.

Om allt sjunker så sjunker huset med fler tusenlappar än lägenheten, så det är ju bra i det långa loppet.

Om man inte vet exakt när smällen kommer ser jag ingen möjlighet att hoppa av bostadsmarknaden och vänta ut fallet. I DIs kommentarsfält har jag sedan 2005 läst om folk som sålt sina lägenheter till ”fantasipriser” och sitter och väntar i en hyreslägenhet på att smällen ska komma…

Några har i så fall väntat ganska länge…

Men tillbaka till skuldfri eller investerad. Är det idiotiskt att ha både lån och investeringar? Om vi siktar på att betala av lägenheten så snabbt som möjligt, har det egentligen någon betydelse om vi så fort vi är klara ska köpa ett hus för 6 mille?

Skuld är bra i ett större perspektiv?

En del, särskilt pengahaverister, menar att bred skuld bland allmänheten är något som har uppfunnits av staten för att hålla medborgare i schack.
 
Teorin går ut på att om ett folk hyr sitt boende och går till sina jobb så kan de när som helst strejka eller sluta gå till sina jobb och kanske till och med bränna sina besparingar på spånken eller nåt annat oproduktivt.
 
Om man istället ser till att vanliga arbetare kan låna pengar, samtidigt som man gör det lättare att bygga, betyder det att folk kan få sina egna hus, samtidigt som de är högt belånade och absolut inte kan få för sig att gå ut i strejk eller på annat sätt vara dåliga för produktiviteten.
 
Man har helt enkel fått en hållhake på vanligt folk.
 
Ruttet och manipulativt är ofta den första reaktionen. Men tänker vi efter lite så måste det väl vara så att vad som är bra för landet i stort också är bra för dess invånare.
 
Frågan är om vi hjälper eller stjälper produktivitet och tillväxt när vi är belånade. Om 20% av min lön går åt till att betala ränta så är det ju pengar som jag skulle kunna handla för istället. Eller ska man tänka som så att pengarna jag betalar i ränta ändå snabbt kommer ut i cirkulation, genom investeringar och ägarnas spenderande? Värst kanske det är om jag gör mig skuldfri och sedan sitter och lever billigt resten av livet utan att producera eller investera, utan bara lever på mina tillgångar.
 
Eller löses allt sånt av sig självt genom inflation om alla producerar och spenderar, och deflation om ingen producerar och alla gnetar?
 
Lite för komplicerat för mitt huvud och min utbildning känner jag. Kanske finns det någon som kan spåna djupare i kommentarsfältet.

Äntligen en riktig budget

Jag har lovat det förut, men här kommer äntligen den första trovärdiga gemensamma budgeten för vårt hushåll. Det var ju ganska länge sedan Tuff Tripp presenterade sin budget och vi hade lite meningsutbyte kring det.

Många läsare och kanske de flesta ekonomibloggarna kommer att förfasa sig över hur stor vår utgiftsbudget är. Visst är det så, det är otroligt mycket mer än jag brukade spendera när jag var ensam, men det är viktigt att hitta en nivå som man kan hålla och känna att man lever så som man vill leva och inte skjuter upp all belöning till morgondagen. Sen är det också en stark anledning att min fru tjänar galet mycket pengar och gärna vill att vi äter kvalitetsmat, går ut och äter ibland och lägger ordentligt med pengar på resor.

Här kommer det:

Budget

Alla kategorier är väl tilltagna för att inte fastna i att göra några glädjekalkyler som inte håller.

Boendet är ganska exakt, maten ligger lite över det vi normalt spenderar.
Transport ligger mycket över vad det kostar en normal månad men det beror mycket på om jag räknar in vad jag tror att bilen kommer att behöva i reparationsväg framöver.
Kläder är väl tilltaget, mest för mig, min fru ”behöver” klä sig snyggt på jobbet.
Hem och inredning tycker jag också är svårt då det blir utgifter ganska sällan, som att köpa en garderob eller måla om ett rum. I nöje ingår restaurang och i första hand fika, vilket är vår vanligaste lyx.
Resor ligger det hela 5 000, till min frus stora glädje. Men då räknar jag gärna allt på resor när vi reser, alltså även restaurang och andra nöjen. Dessutom behöver vi resa ganska långväga för att hälsa på våra familjer.
Lånekostnaden är mitt studielån, hon har inget, och bolånet ligger under ”Boende”.
Givande innebär just nu det hon bidrar till sin mammas skrala inkomst, men kan mycket väl betyda något annat i framtiden. Jag kommer själv att ge mer ju närmare mina mål jag kommer.

Detta är alltså i en utgiftsbudget i första hand. Inkomsterna är våra grundinkomster (när jag inte är tjänstledig). Utöver det tillkommer frugans bonusar, vilket blev ca 70 000 efter skatt 2012, men kan bli mycket mer eller lite mindre framöver.

De 5 000 som står som gemensamma inkomster är den ”säkra” förtjänsten i vårt företag. Egentligen borde det vara ca 20 000 i denna, men jag har hittills inte lyckats ta ut lika mycket ur företagen som jag beräknat i teorin. Det  är alltså den minsta rörelsen som är mest pålitlig och avkastar ca 5 000 netto per månad. De andra två har ännu inte visat någon riktig vinst.

Att spara 475 000 av våra löner på ett år känns bra, jag är nöjd med den nivån. Förutom detta sparande av lönen tillkommer ca 12 000 i aktieutdelning och ca 20 000 i styrelsearvode för mig.

Vår väg till ekonomisk frihet, ett första utkast

För att övertyga frugan om att det går att nå ekonomisk frihet är jag tvungen att presentera en plan för att nå dit. Här är ett första utkast.

Vi får göra vissa antaganden:

Vi nöjer oss med 500 000 i årsinkomst efter skatt

Våra investeringar utdelar 5% på satsat kapital varje år, efter skatt

Först antar vi alltså att vi måste ha 10 miljoner i avkastande kapital. Det blir lite lurigt att samtidigt vilja ha ett hus i stockholmsområdet, så vi får nog göra så att vi väntar med huset tills vi är fria från anställning och kan bosätta oss där det är lite mer rimliga priser på drömhusen.

Vi kunde förra året spara ungefär en halv miljon tillsammans, vilket är helt fantastiskt, men ändå gör att det tar 20 år att komma upp till 10 miljoner, inte okej. Dels skulle vi om 20 år behöva mer än 10 miljoner, så vi måste kanske se till att investera under tiden, så att vi kan räkna med ränta på ränta, vilket också drar drar ner totaltiden.

En snabb graf på det skulle kunna se ut så här:

sparplan1

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Bra, då gick vi från 20 till 14 år, men det kan väl fortfarande påstås att inflationen gör en del på 14 år.

Men för att att få ner tiden lite mer kan vi ju lätta lite på att vi måste inkassera hela årsinkomsten genom avkastning på kapital. Om vi istället räknar med att en del av inkomsterna kommer från mina företag så kan vi kapa lite av totalsumman vi behöver.

Just nu skulle jag kunna ta ut ca 200 000 efter skatt ur företagen. Om man räknar av det av de 500′ så skulle kapitalmålet alltså bara behöva vara 3/5 av 10 miljoner, alltså 6 miljoner. Tittar vi på föregående tabell så når vi 6 miljoner efter 10 år.

Men om vi tror att inkomsten från företagen ökar med, säg 10% per år i från företagen, så får vi följande tabell:

utveckling med företagen

 

Okej, då är vi nere på 7 år alltså. Inte passiv inkomst men i alla fall inte anställd. Sen är ju både potentialen och risken högre när vi pratar om eget företag.

En del människor tycker att 7 år också är en oöverskådligt lång tid att kämpa och spara, men det finns vissa trick man kan använda för att visa lite perspektiv. Säg till exempel att vi blev gravida nu. Då skulle vi vara ekonomiskt oberoende innan ungen börjar skolan. Tänk att ha den friheten att kunna vara hemma när barnet kommer hem från skolan, åka på semester utan att behöva ta ledigt, kunna släppa allt om ungen råkar ut för något, eller vad som helst!

Hjälp mig med mitt viktigaste blogginlägg

När man läser böcker och bloggar, och lyssnar på podcast om sparande och investerande är det så lätt att bli motiverad att jobba för en framtid med ekonomiskt oberoende. Men hur gör man när man har fått någon att lyssna som ännu inte är helt övertygad, att öka sparandet, göra en budget och investera?

Jag har ett gyllene läge nu att förändra min familjs framtid. Jag har fått en chans att likt ett föredrag visa hur vi ska kunna nå ekonomisk frihet.

Min fru är inte slösaktig men inte heller duktig på att spara. Vi har pratat mycket om privatekonomi och hon är gärna med på det men måste ha en tydlig plan för att verkligen kunna se hur vi ska nå total frihet.

Jag vill att vi ska stå lika enade som http://agamintid.blogspot.se/ verkar göra.

Nu behöver jag er läsares hjälp, och i synnerhet ni som har egna bloggar!

Vi fajtas mot att skaffa hus och att resa mycket.

Hur motiverar jag henne att vi ska spara mer och när och hur når vi den magiska gränsen för ekonomisk frihet?

(jag förstår att frågan är lite svävande, så ni är fria att tolka den som ni vill)

Miljonärens efterlängtade inlägg

Jag tänkte analysera min gamla idols senaste, och väldigt efterlängtade, inlägg.

Jag har skrivit ett referat av varje stycke, följt av mina egna kommentarer i kursiv stil.

Han inleder med att säga att det är över 6 år sedan han skrev sitt första inlägg, varpå han repeterar sina ekonomiska mål. De var/är alltså första miljonen inom 5 år (före 30 års ålder), 3 miljoner före 35 och 10 miljoner före 40.

Precis som han skrivit tidigare måste det till något som ger bättre utväxling mellan 35 och 40, men har man väl börjat tänka rätt så är det inte otroligt att såna möjligheter presenterar sig.

Sen beskriver han att han fick ett infall att skriva och lämna en rapport men att han troligen inte kommer att börja blogga regelbundet igen.

Denna ”rapport” innehåller de viktigaste ekonomiska talen men jag tycker att det hade varit trevligt att se en riktig ”månadsrapport” i den formen han brukade redovisa dem. Hans rapport ligger även till grund för min, vilken jag startade ett år innan jag började blogga.  Jag behöver väl inte ens säga att jag vill att han ska börja blogga igen…

Miljonären säger att han är lika motiverad som tidigare men att de mest extrema spartrixen är bortlagda.

Det både gläder mig och inte. Hans gränslösa snålande gav mycket krydda åt bloggen och gjorde honom intressant och unik. Men samtidigt är jag glad att killen har hittat ett långsiktigt hållbart sätt att spara, utan maniska inslag.

Han är snart 32 och hans nettoförmögenhet är 2,6 miljoner med hans sätt att räkna. Portföljen består i ett fåtal aktier och fonder.

Han blev alltså miljonär i september 2009 och har nu 2,6 miljoner. Jag får det då till att nettoökningen är 1 537 000 på 40 månader och således över 38 000 i månaden! Det är ganska fantastiskt och jag skulle gärna vilja ha en redogörelse för hur han fixat det. Hans sätt att räkna är i stort sett samma som mitt, inklusive boende. 

Han har flyttat isär från tjejen och bor i en lägenhet som han köpte för 1,9 miljoner hösten 2012. Miljonären berättar att hans bolån är på 900 papp och att han har 100 tuss på sparkontot.

Här är jag lite förvånad över att han köpte en så dyr lägenhet, den förra var väldigt lågt värderad. Men också att han över huvud taget vågade köpa nu, men å andra sidan hade han kanske inte så mycket val. Skulle förresten vara roligt att veta hur mycket han fick för den gamla, eftersom det var ett evigt tjat i kommentarsfältet när han emellanåt uppvärderade lägenheten. Han nämner också att de som sa att han skulle bli ensam och olycklig delvis fick rätt. Han syftar här på alla elaka kommentarer som brukade förpesta bloggen. Kommentarer från människor som inte tål att folk lever utanför normen och har andra mål. Han säger inte om han är olycklig, bara att han är singel, men det hänger inte ihop i min värld.

Han tjänar numera 28 000 efter skatt och sparar 22 000. Han berättar om sin strategi, hur han har köpt aktier och fonder för allt under ett par år men nu växlar över till räntesparande. Strategin visar också att han ska sälja hälften av innehaven om börsen stiger med 10% under 2013 och sälja allt om den stiger med 20%.

Kul att lönen har gått upp så pass mycket, han tjänade inte alls särskilt mycket när han började blogga. 78% sparande är helt makalöst och jag kan inte förstå hur han klarar det, trots att jag läst varenda inlägg i hans blogg. När nu lönen är så pass bra också blir det duktigt mycket pengar. Om detta stämmer lever han alltså på 72 000 kronor per år, vilket skulle kunna täckas av kapitalinkomster (5% efter skatt) från 1 440 000 kronor. Med det sättet att räkna är han redan ekonomiskt oberoende.

Det är bra att han har uttalade strategier, det hjälper en att inte svänga fram och tillbaka. Att sluta köpa nu gör mig dock konfunderad. Jag trodde ju att bolagen är ganska lågt värderade fortfarande. 

Sist resonerar han om det stora målet, 10 miljoner kronor före 40, och att han lätt skulle klara målet för 35 (3 miljoner) bara genom ränta, men att han måste ha lite mer utväxling om han ska nå 10 inom så relativt kort tid.

Han resonerar givetvis helt riktigt med att han måste ha utväxling, men det skulle vara trevligt att veta om det finns alternativa strategier. Nu verkar allt vara uppbyggt på att han åter ska kunna tajma marknaden och göra ännu ett fantastiskt insteg efter en större eller mindre börskrasch. I långa loppet tror jag stenhårt att det kommer att lyckas, men han måste ha mycket flyt om det ska hinna betala sig innan 40. Han nämner ingenting om företagande. Han hade ett företag tidigare och jag antar att han, liksom jag, har insett vilket fin utväxling man kan få om man driver eget. 

Tack för uppdateringen Miljonären!

Stoppa pressarna – Miljonären bloggar igen!

Jag fick just en kommentar från ”Miljonären” på bloggen Miljonär innan 30.

Jag är så glad att han skrev på min blogg och jag är glad att vi får en uppdatering om hans liv och ekonomi.

Varför bryr jag mig så mycket?

Jo, han är anledningen till att jag började intressera mig ordentligt för privatekonomi, började våga drömma och så småningom startade en egen blogg. Det är också därför min blogg ser ut som den gör, eftersom jag är mest intresserad av att läsa anonyma bloggar som tar upp allt som har med den personliga ekonomin att göra och inte skönmålar eller självcensurerar.

Nu ska jag läsa hans senaste inlägg en gång till och sedan kanske analysera och recensera det i ett nytt inlägg.

Ett bra sparklimat

Di skriver om att alla har fått det bättre i år. De syftar på ökad köpkraft men jag kom att tänka på att läget som är ger ett ganska optimalt sparläge.

För att folk i gemen ska spara räcker det inte att de har mycket pengar över när mat och boende är betalt. De måste också tro att det blir sämre tider! Dessutom måste massmedia trumpeta ut att det kan bli dåliga tider och kanske också att det inte är läge att ”investera” i boende.

Det finns en del som sparar helt galet mycket. De flesta är säkert ekonomibloggare, eller följer åtminstone ekonomibloggar. Det hade varit roligt att se några siffror på hur många de är, men att de finns där ute kan vi se i kommentarsfältet till inlägget hos Cornucopia?

I kommentarerna är det stor andel som sparar 50% av en hög lön! Men det är nog en överrepresentation av läsare på den bloggen av folk som har lite mer tvivel på samhällssystemen för framtiden.

Jag hoppas bara att det inte avskräcker folk med lite lägre inkomst från att spara, det är de som behöver det mest.

Snart sista gratisaktierna

Nu är det dags att motta de sista akterna från aktiesparprogrammet på jobbet.

Jag ångrar på inget sätt att jag tog programmet, men det är klart, det blir inte mycket över när man ska betala förmånsskatt och vinstskatt. Det är faktiskt så att när akterna delas ut dras förmånsbeskattningen direkt från ens lön, vilket gör att ”kassan” blir ganska mycket mindre när man får mer aktier i depån.

Dessa aktier ligger också i en egen depå, enligt avtalet, så man måste även betala skatt på eventuell vinst när man säljer. Vi får se hur lång tid jag behåller aktierna efter att jag mottagit de sista. Jag vill ju egentligen inte ha några aktier utanför min KF och kanske inte några såna aktier över huvud taget.

I och med att jag mottar de sista akterna har jag inga extraordinära orsaker som håller mig kvar i företaget. Tidigare i år avskrevs ju min semesterskuld, så nu har jag liksom inga snålsaker att skylla på längre.

Men jag har mina anledningar att inte säga upp mig riktigt ännu, jag kommer att få anledning att återkomma till det.

Jobbigaste utlägget på hela året

Det jobbigaste utlägget på hela året är helt frivilligt.

Det handlar om att sätta in de 12 000 skattefria kronorna på det privata pensionssparandet.

Fastän jag har bestämt mig en gång för alla att alltid göra detta så länge jag betalar statlig skatt så…

Vänta nu! Har inte gränsen för statlig skatt höjts igen. Min lön ligger med all rätt ganska stilla så jag borde nog kolla igen. Hm, måste räkna med de extra 24 000 som uppdraget i bostadsrättsföreningen ger, det går nämligen som lön.

Okej, nu har jag kollat. Nedre skiktgränsen ligger inkomståret 2012 på 401 100 kr. Till det ska också läggas grundavdraget, vilket max kan vara 33 900 för året. Då hamnar vi i närheten av min lön, men det finns ännu utrymme för att sätta av 12 000, så jag får väl göra det.

Jag kan väl återigen säga att anledningen till att jag sätter av pengar till IPS är att jag inte kommer att vara anställd när jag är 55.

Hur gör ni?

Fri från lån och fri från hävstång

Min fru har precis som många andra ”duktiga” människor skytt lån som pesten. Därför har hon, som 35-åring, aldrig haft ett lån och heller aldrig haft någon hävstångsprodukt på något sätt.

En hyfsad slant har hon sparat undan, men långt ifrån vad hon ”borde” om man ser till fantasilönerna hon kammat hem tidigare. Det gör också att hon känner lite avundsjuka mot vänner som har köpt hus och lägenheter till hög belåning tidigt, och nu sitter på ganska stora värden.

Men jag peppar henne och försöker få henne att se att spåret vi är inne på nu kommer att leda till en så mycket bättre situation, kanske till och med ekonomisk frihet. Nu vill hon i alla fall skaffa lite hävstång, så vi drar igång det gemensamma företagandet och börjar så smått handla aktier till henne. Till det kommer att vi  har köpt en sommarstuga tillsammans för ett rejält underpris, det borde lugna hennes hustankar ett tag.

Årsökning hittills

Nu har jag sparat i tre år och jag tänkte att det skulle vara kul att se hur det har gått från år till år.

Här är totalen och årsökningen:

2009-10-01 var eget kapital 166599

2010-10-01 var eget kapital 348965 och årsökningen 182366

2011-10-01 var eget kapital 632605 och årsökningen 283640

2012-10-01 var eget kapital  866216 och årsökningen 233611

Nästa sak att kolla på är det rullande värdet på de senaste 12 månadernas ökning.

Samma gamla visa

Det kanske oftast återkommande temat i denna blogg är mitt drömmande om att bli fri från min anställning. Här kommer ännu ett sätt att åskådliggöra hur mina inkomster utanför anställningen ligger till jämfört med mina utgifter.

Denna gång har jag uttryckt bidraget från de olika inkomsterna i hur många månader de kan försörja mig utifrån nuvarande budget.

Egen webbshopp: 6 månader

Eget företag, övriga uppdrag: 1/2 månad

Webbshopp i HB: 1 månad

Styrelseuppdrag: 1 månad

Aktieutdelningar: 1 månad

Ränteintäkter: 1/2 månad

Totalt: 10 månaders utgifter täcks av inkomster utanför anställningen.

Om ett år ska dessa intäkter vara minst 25% högre, men då kanske även utgifterna är högre. Därför är det ett väldigt bra sätt att räkna på, att ta hänsyn till hur stora utgifter man har, inte bara till hur mycket man tjänar.

Tidigare äldre inlägg Nästa Nyare inlägg