Jobb och Firma

Detta kommer definitivt att bli ett återkommande tema på bloggen. Föräldraledighet och dess ersättning är komplicerat, värdeladdat, emotionellt och har stor ekonomisk inverkan på familjens ekonomi.

Förutsättningarna är dem att jag tjänar ca 40 000 per månad före skatt och min fru tjänar 73 000 plus bonus, vilket blev närmare 85 000 totalt före skatt förra året.

Vi har båda kollektivavtal som säger att vi får ca 80% av hela lönen i föräldraersättning de första 180 dagarna.

Om min fru är ledig mer än ett halvår går hon miste om bonusen.

Jag är som bekant inte jättepigg på att gå till jobbet och har dessutom mitt företagande som potentiellt kan ge lite inkomster.

Jag är ganska huslig och lite vardagspraktisk, plus att jag har god hand med barn, så jag har sedan länge erbjudit mig att vara hemmaman när frun gör karriär. Det går dock inte att få ett vettigt svar…

Jag kan dock förstå det. Att bli mamma är stort och känslomässigt, och självklart svårt att veta i förväg hur man kommer att känna. Därför trycker jag inte på i frågan.

Lättast är att göra som alla andra. Den sociala konventionen verkar, även på hennes karriärsnivå, vara att hon ska ta ledigt ungefär ett år. Utan att veta något om hennes man eller andra omständigheter alltså! Lite trångsynt tycker jag, som även om jag kan förstå att det är viktigt att barnet ska vara med morsan första tiden så tycker jag att farsan är lika viktig.

Om vi är moderna människor och utgår ifrån att båda föräldrarna är lika viktiga och att båda föräldrarna vill vara föräldralediga så mycket som möjligt, till en rimlig kostnad, så blir det hela en matematisk ekvation.

Men visst finns det lägen då det är en bra idé.

Till exempel:
Man litar inte på sin egen förmåga att spara pengar så pass att man kan hjälpa sina barn när de behöver.

Mor- och farföräldrar vill ge något, då kan det vara smidigt att ha ett konto i barnets namn.

På tal om det. Om man promt måste spara åt sina barn så ska man ändå inte göra det i barnets namn. Vad händer om man har en helt oregerlig 18-åring och den plötsligt får tillgång till en massa pengar? Själv fick jag pengar som räckte gott och väl till körkort, men när jag tagit det till en mycket lägre kostnad så gick resten till vin och sång.

Många sparar barnbidraget på ett konto åt barnen, som att det är deras pengar. Om det hade räckt till att föda upp barn så hade jag väl köpt det, men de är bra mycket dyrare än vad man får in på barnbidraget så i min bok så ska allt åka in på samma konto som inkomsterna, för att fördelas precis som allt annat.

Hur ska då vi se till att barnen har en god ekonomisk grund i livet?

Vi ska se till att vi har det bra, med stort ekonomiskt spelrum både i budget och i nettovärde. Vi ska ha en låg skuldnivå, så att vi är fria att flytta eller gå ner i arbetstid, eller vad framtiden kräver av oss.

Utöver det ska vi ge våra barn en god ekonomisk uppfostran, så att de i grunden förstår pengar och skuld. Att bara ge dem pengar skulle lura dem att tro att det är lätt att få tag på, vilket skulle ställa till det för dem längre fram i livet.

Nu är det dags för mig att följa mina bloggkollegor Äga min tid och Tuff Tripp, jag ska nämligen bli farsa!

Jag påminner om att detta är en ekonomisk blogg, och det är anledningen till att jag endast kommer att skriva om de torra, ekonomiska bitarna kring barn och föräldraskap, inte för att jag är mindre känslosam eller har fel prioriteringar i livet.

Just den ekonomiska biten kring barn är ju ganska fascinerande. Hur kan någon som är ekonomiskt sinnad ta på sig ett så stort ansvar? Senaste uträkningen från någon svensk bank sa att ett barn kostar ungefär en miljon från 0-18 år. Det är bara extra kostnader har jag för mig, inte förlorad inkomst. Barnbidraget blir ungefär en kvarts miljon totalt.

I en del andra länder får man skattelättnader när man har barn men det har vi inte här. Den ekonomiska inverkan med barn är alltså stor, ingen tvekan om det.

När man har accepterat att det kommer att kosta mer, och man är beredd att axla detta så har man ändå många val att göra.

Familjebil
Jag har som bekant en liten billig sportbil, inte så lämplig för en barnfamilj. Vi måste således köpa en ”ny”, vilket blir en begagnad V70 eller nåt liknande. Pålitligt, billigt och med bra lastutrymme är mina kriterier.

Boende
Frugan tittar avundsjukt på alla som har hus och det är svårt för henne att hålla tillbaka husdrömmen, även om hon inte kan definiera vad det är som lockar. Vi har i alla fall bestämt att bo i lägenhet i minst ett år till. Bekvämligheten med lägenhet och det billiga boendet är starka argument för att bo kvar. Med alla projekt vi har behöver vi inte ett ”husprojekt” också, med trädgård och kåk som måste underhållas.

Föräldraledighet
Både jag och frugan har förmånliga avtal i våra anställningar. Hon kan ta ett halvårs ledighet med ca 80% av HELA lönen. Om hon inte tar mer än så får hon även behålla bonusplanen. I mitt ekonomiska helhetstänkande känns det väldigt viktigt att hon klarar sig med den ledigheten. Det är möjligt att hon kommer att vilja ha mer, särskilt när hon jämför sig med andra mammor, men då tänker hon inte på vårt långsiktiga mål, att vara helt fria från förvärvsarbete när ungen fortfarande går på lågstadiet. Jag menar, visst är det trevligt att vara hemma i ett helt år med ett litet barn, men det är väl bra om en tioåring också har närvarande föräldrar.

Jag får också väldigt förmånlig ersättning i ca ett halvår, men min hemliga dröm är att inte gå tillbaka efter föräldraledigheten, utan vara borta så länge som möjligt och samtidigt som ersättningen blir mindre och mindre blir vinsten i firmorna större och större.

Jag vill inte verka arrogant och jag är ödmjuk för att man kan få ett barn som har speciella behov, inte sover ordentligt eller allmänt suger all ens energi, men jag tror verkligen att jag kan driva mina firmor samtidigt som jag är föräldraledig. Den stora svårigheten kommer tidigare än så, när min fru behöver mer hjälp i slutet på graviditeten och när hon är hemma och jag måste jobba heltid samtidigt som jag tar hand om mina företag. Då kommer jag att hyra in så mycket hjälp jag kan.

Kan vi få ihop detta så kan det bli riktigt bra och vi kan rusa vidare mot friheten under en period som normalt är väldigt mager för en familj.

Jag lever mer och mer att mitt ekonomiska liv genom min fru. Lite underligt och osjälvständigt känns det, men med den fantastiska potentialen hon har är det kanske inte så konstigt.

Visst skulle jag fortfarande kunna göra karriär, och jag önskar att jag hade något jag var duktig på och uppskattad inom, tillräckligt för att få det att hända. Men när man ser på min yrkeskarriär och jämför den med min frus är det uppenbart att hon är ljusår före mig.

Det betyder inte att min lön är oviktig. Att ha dubbla inkomster är givetvis bra, men när kompensationen är förhållandevis låg ligger det inte långt bort att titta på alternativ.

Hon kan inte språket så bra och vet inte hur saker funkar här i Sverige. Hon är inte så praktisk och har inte så bra hand med pengar och investeringar.

Allt detta har jag ett hum om, och jag hjälper gärna till. Till råga på det har jag företag som i framtiden troligen kan bära frukt och leda till en passiv inkomst. I så fall måste hon alltså vara beredd att tjäna mer pengar nu, för att ha chansen att i framtiden leva på det jag bygger upp.

Så blev det till slut klart med frugans bonus.

Hon får ca 175 000 kronor i bonus före skatt. Hennes marginalskatt är ca 55% vilket gör att hon får behålla ca 79 000.

Väldigt uppfriskande att jag ännu inte fått höra vad hon ska unna sig. Jag kan tänka mig att många människor skulle kolla på bilar och semestrar. Kan ha att göra med att hon har en halv miljon på kontot.

Det skulle dock vara mycket bättre om vi hade synliggjort ett mål, t. ex. ett hus. Det hade gjort det lättare för henne att spara. Hon är som sagt inte lika omotiverat motiverad som jag.

Medan jag är hemma och bränner mina skepp på jobbmarknaden är jag stolt över min fru som verkligen tar hand om sin karriär.

Årets utvärdering har tagit lång tid och hon försökte i det längsta helt omfördela sin anställning istället för att nöja sig med en vanlig löneökning. Jag måste verkligen ge henne att hon är tuff i dessa sammanhang. Även om hon redan har en lön som jag och de flesta andra bara skulle kunna drömma om så nöjer hon sig inte med det utan siktar uppåt.

Nu funkade det inte riktigt som hon ville, men hon fick åtminstone en påstådd maximal lönehöjning med 10%, vilket gör att hon hamnar på 71 500 i månaden före skatt, plus en bonusökning från 40 till 50% av lönen (vid maximal måluppfyllnad).

Angående bonusen så kommer det troligen att betalas ut en sådan för 2012. I hennes fall kan det handla om ca 150 000. Inte alls tokigt.

I mina ögon gör hon en fantastisk karriär! Min roll kommer jag att skriva ett nytt inlägg om. Den är givetvis beroende av hur det ser ut för henne.